De röstade på Kissdiktatorerna

20180909_142441Bilden: Kasper mulnar när han hör mitt politiksnack och Vera har ännu inte förstått hur dumt jag pratar.

Tänk, jag tror att ålderstigna Kasper hör nästan lika dåligt som jag nuförtiden… I alla fall har båda kissarna naturligtvis noggrant följt den politiska debatten, vilket ledde till att jag frågade vad de skulle rösta på. Kasper som inte hör så bra uppfattade ordet ”kissdemokraterna” när de i själva verket sa Kristdemokraterna på TV:n. Kisse som han är ville han då rösta på detta parti. Ända tills jag förklarade vad ”demokrati” betyder. Jag förklarade att även om han och Vera kräver att de ska få mat ögonblickligen nu så räknas även min röst. Och jag tycker vanligtvis inte att de ska få mat ”ögonblickligen nu”.

Då mulnade både han och Vera och ville hellre rösta på ”kissdiktatorerna”.  Jag hade nämligen inte nämnt att eftersom de är två och därmed i majoritet gentemot mig så skulle de ändå kunna driva igenom sitt beslut om när de ska serveras mat om demokratin fungerade.

Men det gör den ju inte nödvändigtvis. Jag sitter här som minoritetsregering och försöker regera så gott jag kan ändå – vilket inte är lätt med dessa två politiska motståndare!

Lilla oskulden

20180902_130306-ed

Jag kallar ibland Vera för ”lilla oskulden”.

Jag tyckte att en närstående en gång med sitt minspel reagerade inför uttrycket och här vill jag därför klargöra att jag inte avser hennes sexuella status – även om jag är ganska övertygad om att hon är ”oskuld” även där…

Men jag avser hennes syn på livet. Hon är en sådan ljus liten själ. Hon tar för givet att livet är till för henne och hon tror alla om gott även om hon blir försiktig ibland. Jag har aldrig någon gång sett henne lägga öronen bakåt, fräsa, vilja klösa eller något annat. I alla situationer finner hon sig utan aggression – nåja, om än med ett uttalat och högljutt missnöje om hon blir nedmotad från diskbänken när hon vill stå mitt i grönsakerna som jag skär upp!

Och redan från första början ÄLSKADE hon Kasper! En aning senare kom hon på att hon även älskar matte! Men hon tror fortfarande att Kasper frivilligt ska vilja dela med sig av sin mat till henne. Hon tror alla om gott helt enkelt…

Sd-emokratiproblem

Mera om SD som gör mig i behov av att ta något lugnande. Jag, eller även jag, har nu blivit alltmer varse att SD vinner sina röster genom att deras olika kanaler sprider ”fake news” inte minst på Facebook. Senast är det en horribel artikel från ”Fria tider” som skrevs 2012 (!) men som cirkulerar nu och var lögn redan då om hur mycket bidrag en invandrad arbetslös mamma får. Horribla summor men totalt felaktiga vilket har bevisats.

Ca 250 kommentatorer ”kräks” sedan, dvs använder ”kräks-smileyen” under artikeln  eller visar sin avsky på annat sätt (och 400 delar) och uppmaningarna att rösta på SD för att bli kvitt denna ”orättvisa”, med tanke på ”hur litet pengar de själva får” står som spön i kommentarsfältet. En ”orättvisa” som alltså var en lögn redan från början. Bevisen för att det är just så vill de inte ta till sig.

På allvar – detta är ett demokratiproblem. Varför tillåts fake news-artiklar att spridas på detta sätt? Varför blir inte de ansvariga stämda och straffade? När nu en del människor är så dumma och går på allt de läser så kommer alltså SD att nå framgångar i valet genom att tuta i folk uppgifter som skulle gjort vem som helst upprörd – om de varit sanna. Ska det få gå till så?

”Pungt slut” (som en av kommentarerna under Fb-inlägget ifråga avslutade med!)

Skjut!

Nu publicerar jag ett inlägg som jag i dagarna publicerat på Facebook, fast en aning omredigerat. Jag hade länge undvikit att skriva anti SD-inlägg eftersom så många av mina vänner gjorde detta och jag tyckte inte jag behövde tillägga något. Men så blev det efter vissa omständigheter ändå ett inlägg:

”Äh, förresten, jag är ju redan igång nu… och varför skulle inte jag också skriva ett anti SD-inlägg när man tänker efter? Det finns kanske en massa SD-smygare därute bland mina vänner!

Till dem säger jag så här:

Nej, SD har (i stort sett) inte rasism inskrivet i sitt partiprogram. Alla som röstar på SD är inte heller rasister, utan en del är missnöjda med hur det förhåller sig med vissa saker i samhället. Jag har själv synpunkter när det gäller invandringspolitiken. Däremot tror jag att de sistnämnda är blinda för vad de verkligen röstar på. Och lurade.

Om man letar i kommentarsfälten till de Fb-sidor som propagerar för SD ser man en massrörelse av grovt rasistiska kommentarer – och ingen enda SD:are som sätter ner foten mot dessa. Inte en enda. Tvärtom får de mest rasistiska kommentarerna tummar!

Det talar sitt tydliga språk.

Min skärmdump från Fb-gruppen ”Vafan ska man inte få sjunga Nationalsången” (smaka på det namnet… som om det var förbjudet att ”sjunga Nationalsången”) funkar inte, men inlägget handlar om en mobb av afrikaner som enligt ett annat SD-organ försökt forcera en gräns mot Spanien och varit våldsam mot gränspolisen. (Filmen i reportaget som illustrerar det hela styrker dock inte detta. Dock ser jag det inte  som otroligt att det kan gå till så i en del fall.)

Fb-gruppen i fråga har 58 000 gilla-markeringar.

Nej, skärmdumpen funkar inte men jag kopierade ett axplock av kommentarerna och återger dem nedan. Siffrorna som återges gäller antalet tummar/glada snileys som kommentaren fått. På Fb lät jag namnen till de som skrivit kommentarerna stå kvar, men här väljer jag ändå att dölja dem:

NN: Stäng alla gränser. Eller hur Annie Lööf ! Inte vill väl du ha hit packet ?
3

NN: Driv ut dem i havet i bananlåder.
21

NN: Skicka aporna tillbaka
16

NN: Avliva dem alla och gör världen till en bättre plats! Finns inte utrymme till kriminella hiv våldtäkstapor

NN: Ser ut som en flock vilddjur

NN: STOPPA IDIOTERNA VID GRÄNSERNA .. det är INGA MÄNNISKOR 😦 VILDAR !
13

NN: SKJUT                                                                                                                                                                   14

Styvmoderligt!

Jag har behandlat bloggen lite styvmoderligt den sista tiden, inser jag. I stället har jag publicerat mig mer på Facebook, trots att jag förstår kritiken mot denna företeelse och delar den i många fall. Men nu när vi inte längre har servicen med ”rullisten” där nya inlägg från andras bloggar kommer upp  i flödet så blir jag mindre motiverad eftersom jag, i synnerhet om jag diskuterar samhällsfrågor, gärna vill ha snabb respons. Och det får jag på Fb. Här måste jag vänta en eller två dagar, och ju mindre jag publicerar desto färre hittar till de inlägg som jag faktiskt skriver. Det är också jobbigare att leta upp andra bloggar som iofs kan ha något intressant att komma med, nu när deras inlägg inte längre syns automatiskt.

För övrigt undrar jag lite över om etiketterna GAB och vad de nu heter fyller någon funktion fortfarande?

Ska du bli präst, pojk?

Jag tycker historien om pojken som kom hem med underkänt i alla ämnen utom kristendomskunskap och då fick frågan av sin far: ”Ska du bli präst, pojk?” är lite rolig.

I alla fall ställde jag samma fråga till Kasper som la sig och poserade vid Bibeln som jag lite snitsigt så där hade uppslagen, söndag som det är i dag och allt.

20180805_133526

20180805_133451

Han är ju man, så kvinnoprästmotståndarna kan vara lugna (Vera har inga tankar på prästyrket) , även om han är kastrerad man. Men det borde väl i snarast vara en fördel, speciellt om han blir kattolsk präst?

Semestersovmorgon!

20180609_105819.jpg

Nu börjar mattes semester! Då tänker vi ta sovmorgon varje morgon. Det vill säga, vi kommer förstås att väcka henne runt sex-snåret som vanligt genom att trava omkring på henne, putta på henne med tassen i ansiktet, jama högt och kanske ställa till med ett litet slagsmål där vi sitter ovanpå henne, bara på skoj förstås, men det brukar få henne att vakna och bli arg. Men hon vaknar i alla fall! Och går upp.

Sedan när vi fått frukost, tänker vi som sagt ta sovmorgon och gå och lägga oss igen i vår säng, där matte inte längre får plats eftersom vi lagt oss i mitten där det finns kroppsvärme kvar.

Precis så gör vi förresten resten av året också.

 

 

Nej tack, RFSL, jag avstår ert SFI-material

Eftersom jag är sfi-lärare får jag material skickat till mig som rör sådan undervisning – senast studiematerial från RFSL avsett som ”inspiration för den som vill undervisa i sfi med HBTQ-perspektiv.”

20180612_124116_001

Jag är förbryllad. Första intrycket är att materialet är ett helt vanligt undervisningsmaterial för nybörjargrupper med elever med kort skolbakgrund, sådant material som vi redan drunknar i eller producerar själva. Klockan, hälsningsfraser, våra besvärliga svenska vokaler.. Vari ligger ”hbtq-perspektivet”? Kanske genom att det är försett med en uppmaning att sätta in pengar till RFSL mitt i det övningsmaterial som är avsett för eleverna?

Men inte bara det. Efter ett tag kommer jag fram till att det vill lära ut att när man presenterar sig själv ska man också säga ”vilket pronomen man har”.

”Hej! Jag heter Anna och mitt pronomen är hon.” Eller så ska jag säga att mitt pronomen är ”hen” eller både ”hen” och ”hon” . Eller kanske ”han”.

Blir det inte en aning märkligt? Samt förvirrande för många elever. Könet kan behöva förtydligas i en del fall, absolut, vi hade till exempel en elev som i hemlandet fötts med dubbel uppsättning könsorgan, föräldrarna trodde felaktigt att det då bara var att ”välja” det kön de ville ha på sitt barn vilket blev fel, föräldrarna ville ha en flicka men barnet kände hela tiden att det var en pojke. För honom kan det kanske i vissa fall behöva förtydligas för omgivningen att han faktiskt är en man trots vissa androgyna drag och  att ”hans pronomen” därmed är ”han”. Och visst jag vet att det finns personer som inte vill definiera sig som varken han eller hon. Men att alla andra på grund av detta ska behöva förklara vilket pronomen de har – blir absurt. Det blir som att säga att eftersom en del har dyslexi ska alla undervisas som om de vore dyslektiker. (Men nej med detta menar jag inte att den med obestämd könsidentitet ska anses ha en diagnos men däremot den som lider av som det heter könsdysfori.)

Tro nu alltså inte att jag vill förminska problemet med könsdysfori  – det är ingen modenyck och inget självvalt lidande, och än så länge vet vi ju inte ens vad det beror på. De ska få hjälp precis som människor med andra olika diagnoser ska få eller får hjälp. Jag inser också ett ganska skriande behov av att tala om homosexuellas rättigheter för invandrare i Sverige, då många kommer från kulturer som ligger åtminstone hundra år efter oss när det gäller synen på homosexualitet och där det ibland är belagt med dödsstraff att leva som homosexuell.  Men jag vill nog i min undervisning hellre trycka på människors rätt att slippa diskriminering, hat och förtryck med tanke på att många just flytt från det, eller kan möta det i Sverige i form av rasism.

”Om du inte vill bemötas illa för att du tillhör ett visst folk eller en viss religion så har du inte heller rätt att behandla andra grupper illa även om du har åsikter om deras sätt att leva”.

Men jag vill inte ta hjälp av RFSL för att förklara detta och tror inte att jag vinner någonting med att träna dialoger med dem som den nedan som är hämtad ur materialet.

20180612_144130

Det här inlägget är heller inte menat att återigen debattera ordet ”hen”. Jag tycker som förut, att det är ett utmärkt ord NÄR MAN INTE VET könet på en person man talar om, men att det är lika knäppt när man faktiskt vet det.

En sista märklighet i materialet är rutor där man presenterar olika personer. Så här låter det:

 Hon heter Gia Perez.

Hon bor i Borås.

Gia är 31 år gammal.

Hon är arkitekt men hon

jobbar inte nu.

Hon är singel.

Hon har ett barn. Hen heter Elmo.

Elmo är en bebis, ett spädbarn.

Hen är 7 månader gammal.

Gia sitter hemma med Elmo.

De trivs ihop.

 

Jag förstår inte riktigt hbtq-perspektivet i detta förutom att mamman inte vill säga om barnet är en flicka eller pojke. Men annars trodde jag inte att mammor och deras spädbarn satt hemma tillsammans för att ”de trivs ihop”.  Eller brukar spädbarn ha valfrihet där att välja om det trivs ihop med mamma eller inte och vill ”sitta hemma tillsammans” med henne? Eller vill RFSL lära ut att det är normalt” att INTE trivas ihop med sin bebis eller hur ska jag tolka det?

20180618_194301.jpg

RFSL framstår för mig i och med detta material fortfarande som en suspekt organisation. Men naturligtvis kan den svara på kritiken att de inte tvingar någon lärare att använda materialet, och det stämmer förvisso.

Länk till materialet

Vilken resa!

Jag har inte haft ett paket vetemjöl hemma på flera år. Detta för att jag hör till dem som känner sig ”inte må så bra” vid regelbundet intag av sådant, så jag har begränsat mig till mjölätande när jag blir bjuden av andra. Typ… Men i dag kände jag att det var dags.

Jag skulle bjuda på middag och innan jag ens hade bestämt datum förstod jag att den här gången skulle jag baka en kaka. En citronmarängpaj!

Visst kände jag tvekan, visst var jag rädd – men jag gjorde det! Och det ska aldrig någon kunna få ta ifrån mig.

Och här sitter jag nu. Och tänker tillbaka på allt. Från det att jag köpte vetemjölspaketet, hällde upp den första decilitern i bakskålen, till de skälvande minutrarna när pajskalet gräddades i ugnen och omvärlden för en kort stund upphörde att existera – skulle jag klara det efter alla år som jag låtit bli att baka?

Men det gjorde jag! Den blev god. Men vilken resa det var! Något att minnas för resten av mitt liv och därför ville jag dela det också med er. Minnet, inte pajen, den äter jag upp själv, det som blev över.

20180606_152219

Vera placerade sin bak i bakformen som jag sedan bytte till en större.

20180605_220308

Vad det ska jäktas nu då…

Under vinterhalvåret kan det gå månad efter månad med samma gråmulna himmel  och en enstaka plusgrad ( i Stockholms-området) men nu, när träden står i full blom, ska det jäktas minsann! Man hinner knappt snyta sig (har varit förkyld hela helgen) så har träden utanför mitt fönster som jag skrev om i förra inlägget, blommat färdigt! Så här ser det i alla fall ut nu:

20180513_090056

Och när jag inte kan sova på natten och tittar ut genom fönstren från min säng så här:

20180509_232131

Oavsett har jag förstås annat att göra än att beundra blommor: två stora födelsedagar stundar. Vera fyller sju i morgon och Kasper fyller femton två dagar senare – vilket är en ansenlig ålder för en Cornish rex som enligt rasbeskrivningen annars bara blir 12-13 år.

Jag har sedan länge lovat att bjuda honom på Operakällaren med anledning av hans stora dag, och att han där ska få beställa in ”precis vad han vill”. Några förhållningsorder har jag dock haft: Man får inte stjäla andra gästers mat, i synnerhet inte efter att man låtsats bara vilja sitta i knät och kela, för att sedan norpa från deras tallrikar när de tittar bort. Och man får inte torka sig i rumpan genom att ”åka kana” på bordsduken! Det sista skriver jag också på förekommen anledning, då Kasper gjorde just det en gång just efter att jag lagt en nytvättad, nystruken vit duk på köksbordet. Han blev lite förnärmad när jag skällde då – ”hur skulle han kunna veta att man inte får torka rumpan på bordsduken när ingen talat om det för honom?”.

Men det ska nog ordna sig.

20180504_082205

P.S Nej Vera blir inte bjuden på Operakällaren denna gång. Hon får vänta tills hon fyller tio! Dessutom kommer jag att bli ruinerad bara av att Kasper får ”beställa in vad han vill” för han kommer att vilja beställa in allt.