När min älskade schäfer Onja, som nu är död sedan flera år tillbaka, var liten valp kom en okänd man fram till mig och sa:
– Du, har inte din hund väldigt stora öron?
Jag förstår fortfarande inte vad han menade med det. Förstår ni?
PS 1: På bilden, då hon är runt tio veckor gammal, har hon just druckit sin morgonfilmjölk och är därför vit runt nosen.
PS 2: Bilden är gammal och scannern dålig, så färgerna stämmer inte för hon hade kolsvart nos och mörkbruna ögon, men öronen har samma storlek…
En trevlig tjej 
Nej, det är ju ansiktet som är litet och gulligt.
GillaGilla
Precis…
GillaGilla
Ha ha! Min schäfer hade också extremt stora öron när hon var valp.Växte öronen ikapp sen?
GillaGilla
Ja då, hon blev väldigt stilig sen och växte ikapp sina öron!
GillaGilla
Jag menade ju om resten av hunden växte ikapp så klart…
GillaGilla
Näää.. Är ju bara för att hon ska höra dig så bra.. ;-)Hihi
GillaGilla
Ja fast ibland sa jag till henne att ”för att ha så stora öron som du hör du rätt dåligt!” 🙂
GillaGilla
Öron?? Trodde det var vingar =)Så sööööt.
GillaGilla
Ja det var hon! Hon kunde lätt ha kunnat hoppa fallskärm med de öronen, utan fallskärm!
GillaGilla
Hihi! Dom är som barn ibland, lyssnar när det passar.. 😉
GillaGilla
Ja ibland så, när hon var valp! Annars var hon, som schäfrar ofta är, hur ”lydig” som helst, fast jag uppfattade det inte som ”lydnad” och krävde inte ”lydnad”. Men schäfrar älskar att arbeta och kommunicera med sin ”flock”. Därför behövde jag aldrig nånsin hålla henne kopplad, men gjorde det ändå ibland för att inte skrämma människor som var hundrädda.
GillaGilla
Hon kanske lyssnade lite bättre än alla andra voffsingar? ;-)Fin hund!
GillaGilla
Hon lyssnade väldigt bra måste jag säga, och trodde att allt som sas angick henne…
GillaGilla
bilden där hon hoppar i vattnet är fantastisk! =)
GillaGilla
A men då hade hon växt i öronen!
GillaGilla
Eller så hade de krympt för att hon så ofta hon fick tillfälle hoppade i plurret, då hon simmade ut på djupt vatten och försökte ”livrädda” alla människor hon fick syn på.Om hon inte fick bada gick hon så nära bryggkanten att hon alltid ”råkade” trilla i vattnet i alla fall!
GillaGilla
Haha, jag förstår inte alls vad han menade med det :DGud så söt stor-örat var!
GillaGilla
Ja..:)
GillaGilla
Gullig! =)Det är det lilla extra som ger oss och de andra djuren våra personligheter. =)
GillaGilla
Ja hon är gullig på bilden även om den inte ger hennes fina mörka färger rättvisa. När hon blev stor växte hon i sin öron och blev en väldigt stilig och ovanligt stor schäfertik, som en del var rädda för (utan anledning dock då hon aldrig skulle gjort någon människa illa) men gulligheten och den gränslösa tilliten och kärleken lyste lika väl från hennes ögon då, som när hon var valp.
GillaGilla
nej, jag förstår inte alls vad han menade. 😉
GillaGilla
Nä precis, inte jag heller!
GillaGilla
Tur att det var en tik och inte en hane.Då hade du kanske döpt honom till Dumbo, och DET hade ju inte varit speciellt snällt. 🙂
GillaGilla
Nä det hade inte varit snällt. Men jag var snäll mot Onja. Hoppas jag att jag hon tycker, för hon var den som alltid älskade mig och alltid tyckte ”jag var bäst” och jag kände detsamma för henne.
GillaGilla
=)En fd jobbarkompis schäferhanne med det passande namnet Dino,var enorm.”Tyvärr”trodde Dino att han var valp,i många,många år och gjorde sådant som valpar gör.Stor vovve+bus är allvarliga grejor =D
GillaGilla
Vad gjorde han?Vår Onja var väldigt snäll men ibland när vi tittade på TV kunde hon inte låte bli att gå in i köket och stjäla en bit gurka hon hittade på diskbänken, varefter hon gick fram och tillbaka framför Tv:n hela tiden med en synnerligen skyldig uppsyn och en bula under läppen. När jag till slut fattade nån slags misstanke och tittade i hennes mun trillade gurkan ut..!
GillaGilla
Schäfervalpar är nog de sötaste valpar som finns. De där jätteöronen och jättetassarna kombinerat med valpigheten är helt enkelt oemotståndliga:)
GillaGilla
Du är en själsfrände märker jag!
GillaGilla
HAHAHA!Han var en glad skit som ibland trots mattes förmaningar hoppade upp för att hälsa på folk.De flesta pallade inte trycket och trillade. ;)Em klasskompis hade en irländsk varghund som käkade upp allt i sin väg.julskinkor t o m en stickning försvann spårlöst. ;D
GillaGilla
Ja det kan jag tänka mig!Har hört talas om blodhundar som förvarat gamla disktrasor i munnen bland vecken och fårorna i ansiktet! Onja hade två varghundskompisar som hon gilade, för det är ofta väldigt snälla och milda hundar som leker på ”ett snällt sätt”.
GillaGilla
Jättesöt fladdermus!
GillaGilla
Ja det var hon! :)Men sen blev hon faktiskt en vacker svan som vann priser på utställningar (fast vi själva var inte så intresserade av den biten, däremot var hennes uppfödare det som ville vinna meriter, så vi och hon ställde upp några gånger.)
GillaGilla
I början av 80-talet hade vi en portvakt, vars schäfer drack kaffe på fat. Hon var helt makalös, jag kunde aldrig sluta stirra på hennes sörplande *fniss* Om jag mot förmodan någon gång ska skaffa hund så blir det nog en schäfer. Tror jag.
GillaGilla
En schäfer som drack kaffe? Haha, mycket har jag hört talas om hundars matvanor, men aldrig detta!
GillaGilla
Jag håller med dig. Schäfrar är de mest underbara hundar som finns. En osviklig kompis som hänger med på allt och aldrig skulla komma på tanken att ”sticka från matte/husse” som jag vet att många som går med sina hundar hårt kopplade är rädda för. Mitt enda problem är att jag är städpedant, och när schäfern är i sina hårfällningsperioder måste man gå efter med dammsugaren flera gånger om dan. För att inte tala om att jag helst klär mig i svart; bara hon gick förbi under hårfällningstider var jag täckt av hår. Därför funderar jag på (trots att jag inte gillar utseendet riktigt) trimraser som inte fäller hår, t ex storpudel, briard eller riesenschauzer nästa gång. Om jag nu får tillfälle att skaffa hund nån mer gång i mitt liv. Just nu är det inte möjligt. Men jag håller med. Inget slår en schäfer!
GillaGilla
Min hund en stor doberman, alltså jag menar stooor, han trodde fram till sin död att han var en liten ”skit” han skulle alltid sitta i knät på våra gäster! Vilket var svårt när han var större än vissas knän. En underbart snäll hund men många var rädda för honom ändå. Han såg farlig ut!! Men visst är djur underbara vänner. Jag skulle så gärna vilja ha hund igen men det fungerar inte just nu.Kram
GillaGilla
Men det är väl klart att han ska sitta i knät!! :)Dobermannar är fantastiskt vackra hundar, jag tänker alltid på en fullblodshäst när jag ser dem, men tyvärr har jag aldrig lärt känna nån på nära håll.Samma här, jag kan inte heller ha hund nu.
GillaGilla
Åh Onja! Hopp i vattenbilden då?(och tack för att du hörsammade min önskan om fårtuggningsbilden!)
GillaGilla
Ja jag tänkte på dig då. Vattenbilden finns lite längre ner, om du bläddrar…
GillaGilla
Gullig vovve! Men kommentaren från den där mannen visar bara att han inte visste vad han talade om, för schäfervalpar BRUKAR faktiskt ha STORA öron (och tassar) innan resten av kroppen ”växer ikapp”.Tack för dina värmande ord hos mig.Bloggsvar:Gulliga, gulliga go´a Anna! Du gör mig varm i hjärtat och mycket rörd med dina hjärtevärmande ord… ♥ ♥ ♥Jag gjorde bara vad som vilken av oss andra också skulle ha gjort, för en medmänniska som behöver stöd och omtanke!Anna/sjusan är en så genom go tjej, precis som jag tycker att DU är…Tack för att du tittade in och lyste upp min dag(kväll)!Kram från Rozie
GillaGilla
Just det, det brukar de faktiskt! Och det sa jag till henne när hon ibland oroligt frågade om jag tyckte att hon hade ”för stora öron”. – Nej då, du är skitsnygg! sa jag alltid då.Bra att du blev glad, för det är du värd! Kram!
GillaGilla
Så gullig vovve…bsJa jag skäms och tycker att jag sviker min familj, typ. Jag kommer nog att ta upp mer, men på ett komiskt sätt..linda in det tråkiga i humor så jag orkar se mitt elände. Vill ju inte bli ledsen när jag skriver.. Kram
GillaGilla
På a svarar jag ja visst är hon!På b svarar jag det tycker inte jag!Kram tillbaka
GillaGilla
jag tycker Onja ser ut att ha alldeles lagom stora öron jag… hon hörde säkert allt hon ville höranär Coolina (hittekanin från sta´n) flyttade hit för ett år sedan så trodde jag hon var en korsning hare/kanin för hon hade sådana jätteöron. öronen var större än hela henne.hur rättvist var det att säga så då? …hon har oxå helt lagom stora öron, precis som jag har, även om jag kallas för dumbo ibland 😉
GillaGilla
Det är inte öronen som gör hunden! Även om det var riktigt gulligt med de stora valp öronen. 🙂
GillaGilla
Nej, öronen var visserligen en stor del av hunden just när hon var liten, men annars har du helt rätt!
GillaGilla
Vilken söt bild på Onja 🙂
GillaGilla
Jaaa! Det är så härligt att slippa säga ”tack” och bara få hålla med!! *s*
GillaGilla
Hon blev inte mobbad hoppas jag. Utskrattad för sina stora öron. Av t.ex clowner och cirkuspublik?
GillaGilla
Jo lite mobbad blev hon på valpkursen, eftersom hon dessutom hade råttsvans och var lite blyg för de andra vovvarna.
GillaGilla