En trevlig tjej – Ett pinsamt intervjuminne

Jag var ung och ganska oerfaren som journalist. Trots att jag inte heller var eller är flygexpert, fick jag uppdrag för olika flygtidskrifter, eftersom min ”karriär” började då jag skrev i medlemstidningen på flygklubben där jag jobbade som tonåring.

För en flygtidnings räkning blev jag skickad att göra ett reportage om ett företag som tillverkar fallskärmar och de g-dräkter som flygvapenpiloter bär för att förhindra att allt blod åker ner i benen vid starka g-kraftspåfrestningar och som gör att de inte tuppar av för att hjärnan inte får tillräckligt med blod.

Jag skulle intervjua en ung man som skulle berätta om företagets verksamhet och dess produkter.

Vi sätter oss vid ett bord i varsin fåtölj. Jag är nervös och blyg, har mitt anteckningsblock framför mig och börjar min intervju med att fråga:

”Hur fungerar de där g-punktsdräkterna egentligen?”

Jag hade tydligen sett lite för många löpsedlar från kvällspressen: Kvinna – Så hittar du din G-punkt!

Om mannen hade skrattat åt min felsägning eller om jag själv sagt  ”Hoppsan nu blev det visst lite fel här!” hade det inte varit så farligt.

Men den unge mannen blev röd i ansiktet, jag blev ännu rödare, och intervjun fortsatte med mig svettig och stammande och mannen likaså, som svarade gravallvarligt på mina fortsatta frågor.

Och artikeln? Tja den kommer jag inte ihåg, men den handlade INTE om hur man hittar sin G-punkt.

10 thoughts on “En trevlig tjej – Ett pinsamt intervjuminne

  1. Åh… nästan värre än när den mycket prudentliga diakonissan delade upp uppgifterna inför en helg med hugade kandidater för yrket… De unga skulle sova på golvet i en lektionssal…”Ja, då är det bara frågan om vilka som ska ligga med dom?”Det var svårt att hålla ansiktsmusklerna i styr… men självbevarelsedriften hjälpte till. Damen själv förstod nog aldrig vad hon sagt!

    Gilla

  2. Eftersom mina inlägg kopieras och rycks ur sitt sammanhang för att användas mot mig vågar jag helt enkelt inte skriva just nu.Men en halvfräck historia till kan jag bjuda på:Vi hade bjudit ett annat par på middag hos oss. Eftersom de bodde i grannstaden och sista tåget gick ganska tidigt så sov dom över i vårt gästrum.På morgonen när de skulle gå så tog vi vänligt avsked i hallen. Frun tackade för god middag och samvaro och mannen tog mig i hand och sa:”Och tack för i natt!”HAN begrep vad han sagt och rodnade och försvann snabbt ut genom dörren…

    Gilla

    • Jag blir ledsen över att höra detta. Varför frågar man sig. För att du är en så färgstark person? Då får man lida pin, som du vet!Ang det andra så påminner det mig om min rara moster som liksom jag lider av sömnlöshet. Till saken hör att hon bor granne med ledfiguren i ”Bo Kaspers Orkester”, dvs Bo Kasper själv. En natt då hon legat vaken och lyssnat på radio hade hon hört en av deras låtar. Dagen efter gick hon enligt egen utsago, och inte utan humor, fram till honom då de möttes vid ”grannhäcken” och sa ”Tack för i natt!”Det tyckte jag var kul.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s