En trevlig tjej – Dikten som kanske ger mig Stig Dagermanpriset

Jag har varit hemma hos mina föräldrar och hittade en del saker i lådorna.

Till exempel denna dikt från när jag var elva år. Kanske är den en av de bästa dikterna som har skrivits inom svensk lyrik, eller vad anser ni? Mig berör den i alla fall väldigt starkt och det finns hur många underliggande lager som helst att upptäcka i den.

Hästen mot stalldörren dunkar

Den går sönder och ut hästen lunkar

Nu är den fri från sadel och grimma

Men nu den måste vara ute i både regn och dimma

Den tar en tugga av gräs på ängen

Våt och snårig är terrängen

Regnet piskar, det marken diskar

Nu är det inte roligt att vara häst

Borta bra men hemma bäst!

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

37 reaktioner till “En trevlig tjej – Dikten som kanske ger mig Stig Dagermanpriset

    1. Visst kommer jag, säg bara när!Och jag kommer begära ett väldigt blygsamt arvode, högst 10 000, så bekymra er inte för det. Tack för inbjudan!

      Gilla

    1. Förstår. Men man måste inte vara världsbäst, man skriva bara för byrålådan också! Att det sen är vi stora poeter som låter våra alster bli publicerade, är en annan sak.

      Gilla

  1. Du är helt klart värd Dagermanpriset! Du kan få bo hos mig när det blir dags,jag bor bara en liten bit ifrån stället där de delar ut priset.

    Gilla

    1. Ja men kanske har de också reserverat en lyxsvit? Har du en lyxsvit? Om inte annat kan du väl lägga lite chokladpraliner på kudden, så blir jag glad ändå!

      Gilla

    1. Ok kan väl ta emot båda priserna då, om du vill. Hästen är som du ser lite skakad, men mår efter omständigheterna bra.

      Gilla

  2. Jag säger som Miragen. Ferlin!Du och din blogg lyser upp min tillvaro. Igår satt jag och min bästa vän och läste. Skrattade mest åt din briljanta humor.Jag tycker att du är underbarSöndagskvällskramar från hjärtat

    Gilla

    1. Jag visste inte att det priset fanns, men nu när jag vet tar jag gärna emot det! 🙂 Men allvarligt KnurraLinda, såna här kommentarer som du ger här betyder så oerhört mycket, speciellt när man som jag nu befinner sig en väldigt jobbig situation (fick en psykos/djup depression under julen som jag fortfarande är sjukskriven för. Tack rara! Stor kram!

      Gilla

  3. haha.. där fick du till det. Men jag är ingen hästfanatiker. Ville bli det. Kämpade om att få en plats i stallet. Men när hästkraken, jag blev tilldelad, lade sig ner under min tyngd, under ridningen – då gav jag upp. Men jag har faktiskt ridit sedan dess. När jag var höggravid, tre dagar innan förlossning av min son… då fick mina flickor mig att rida med dom… hehe.. och den hästen la sig inte ner… ;)Ha det underbart.. och släpp för guds skull in hästen i stallet.. han blir ju våt och kall… *flinar*kram Queenia // Anna

    Gilla

    1. Vet du den första bilden som jag tänkte för att illlustera inlägget visade just en häst som la sig ner för att ”rulla” och jag skrev också att man som ryttare föredrog att hästen gör det när man själv INTE sitter på! Lite synd nu att jag inte valde den bilden i stället, men kvaliteten var dålig.Släpper in hästen, lovar!Tack detsamma! Kram!

      Gilla

  4. Åh så otroligt fin *ler stort*Blev alldeles varm i hjärtat.Och en dikt som kan tolkas på många sätt. Du var en stjärna redan då, och nu ska vi bara inte tala om hur stor du är =)

    Gilla

  5. Stig Dagerman! Du nöjer dig väl inte med det gamla mossiga priset??? Nej, du ska ju ut och erövra världen med din talang!!! You´re number one!!! 🙂

    Gilla

    1. Du tycker inte det vore förmätet då? Man måste också komma ihåg att det var just vid den här tiden (elvaårsåldern) som jag stod på topp rent konstnärligt. Men visst sporrad av dina ord ”ger jag mig ut”. Näst bok dedikerar jag till dig!

      Gilla

    1. Nej det håller jag med om, det har du inte. Men alla kan inte bli STORA poeter som jag, du är ok som människa ändå! Var inte ledsen.

      Gilla

  6. jag har bara blivit häpnare och häpnare över din dikt under de snart två år som jag har special studerat och djupanalyserat den. Den är så mångfacetterad och äger ett sådant oerhört djup, ja långt långt över något som jag har sett förut.Jag är nu det närmaste klar med raden”HÄSTEN MOT STALLDÖRREN DUNKAR”Och tänker snart ta itu med raden”DEN GÅR SÖNDER OCH UT HÄSTEN LUNKAR”Men jag måste först vila ut ett tag och liksom smälta den inre upplevelsen av den första raden. Ja helt enkelt komma till ”sans och balans” igen och landa med båda fötterna på jorden. En oerhörd upplevelse dettajanne

    Gilla

  7. kul att höraJag har just avslutat analysen av första bokstaven D och börjat med bokstaven E i första ordet i raden…..”DEN GÅR SÖNDER OCH UT HÄSTEN LUNKAR”När jag om några veckor förhoppningsvis är klar med sista bokstaven N i första ordet så tar jag en välbehövlig paus innan jag sammanställer hela ordet i en mer riktad helhetsanalys.Någon gång nästa år, kanske redan i början av året så fortsätter jag med andra ordet i strofen.Ordet ”GÅR” alltsåjanne

    Gilla

    1. Jag vill här förbereda dig på att många av dem som tidigare forskat i och analyserat min lyrik haft stora svårigheter just när det gäller ordet ”går”. Det är ju ett ord som kan tolkas på så många sätt och här gäller det att verkligen kunna sätta sig in i författarens känslor och livssituation vid tiden då hon (jag) skrev dikten.

      Gilla

    1. Tack! Jag förutsätter också att du agerar som min agent i Paris och går runt till olika förlag och visar upp min poesi, efter att du översatt den såklart! Tack! : )KramP. S Vad är den språkliga skillnaden mellan bises och bisous?

      Gilla

  8. blir det inte snarare viktor rydberg-priset? detta är ju i andan av dikten om tomten och med ett kaotiskt versmått som kräver 2-3 tabletter stesolid inför recitering =)

    Gilla

    1. Du luras med mig, det finns inget Rydbergpris! Rydberg är en maträtt, och inget annat. Men jag kan hålla med om att Stesolid inte är helt fel i något av fallen.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.