En trevlig tjej – Jämställdhetens tunga baksida

Jag hade varit i Sydfrankrike och studerat i ett år. Min resväska innehöll på hemvägen inte bara de tunga lexikon och skor jag släpat med mig på ditvägen, utan en massa ytterligare böcker plus köksredskap som jag skaffat mig i Frankrike och nu absolut inte kunde skiljas från.

Min enorma resväska var med andra ord mycket TUNG.

Dagen före min hemresa lyckades jag med konststycket att få min ena fot överkörd av en bil. Som tur var bröts inga ben, men foten var mer än dubbelt så stor som den annars brukade vara, och jag gick inte så särdeles bra på den.

När jag kom till Charles de Gaulle-flygplatsen så visade det sig inte bara att de som fraktade bagaget ut till planen strejkade, och vi fick därför själva bära ut vårt bagage till det flygplan vi skulle åka med, utan dessutom var de långa gångrullbanden mellan terminalerna ur funktion.

Mycket gå blev det. Under en stor del av min tid på flygplatsen var många män snälla och vänliga och hjälpte mig med mitt tunga bagage, i synnerhet då de verkade se att jag hade ont. Men ju närmare jag kom SAS-gaten, desto mer upphörde hjälpen. Till slut befann jag mig i stort sett bara bland landsmän, som tittade lite undrande på den haltande tjejen med det tunga bagaget och sen återgick till sin tidning.

Tro nu inte att jag hade velat ha hjälp från någon av dem för det ville jag verkligen inte. ”Jävla kvinnoförtryckare!” hade jag väst om någon av männen gjort så mycket som en ansats till att vilja hjälpa mig.

Det var bara det jag ville tala om.

39 thoughts on “En trevlig tjej – Jämställdhetens tunga baksida

  1. Var det inte så att kvinnor kan, dessutom så kan ni ju göra två saker samtidigt skryter ni ju vitt och brett om. Nu var det ju så att -som du sa- männen läste, då kan du ju inte begära att de ska bära samtidigt … fattar du väl!?

    Gilla

  2. har en liknande, fast utan det sista…Efter månader i Thailand så skulle det, dom sista dagarna, shoppas ordentligt. Allt man hade sett och ville ha skulle pressas ner i väska där kläderna fick ge vika och hamna i papperskorgen. Sista kvällen avmagnetiseras mitt visa-kort. Inga penagr så långt ögat kan nå. Visste att min sambo hemma var i sommarstugan och skulle komma hem runt 18 tiden… (midnatt i Thailand) Blir smått orolig då jag inte ens hade pengar att ta mig till Bangkok från hua Hin där jag då var. Hittar efter en promenad ett tyskt växlingskontor, där dom drog korten genom en sån gammal grej med carbonpapper mellan, du vet? Tog ut en massa pengar och gick vidare. Kollar åt höger och där framför mig var det visst ett jättestup vid trottoarkanten. Foten viker sig och jag är säker på att den är bruten. Sitter mitt i natten på en bakgata i Hua Hin och gråter. Hittar en sån hatad TukTuk som kör mig till hotellet. Lyckas ändå halta runt och köpa det jag ska dagen efter innan buss och taxi tar mig till flygplatsen. Kånkar runt på väskor och även plastpåsar med grejer som ska med hem.På flygplatsen blir jag kommenderad att följa med beväpnad vakt bort till änden av lokalen….mitt visum var stämplat fel när kom till landet och nu trodde dom att jag var illegalt i landet….(hälp) Efter mycket om och men så hämtade dom min reskamrat som också var på flygplatsen som fick intyga mina ord.Allt löste sig tillslut iaf och hem kom jag. Med en herrans massa saker…t.o.m min favvofrukt, buskliknande sak i en påse haha

    Gilla

    • Lite roligt i sammanhanget tycker jag att namnet Hua Hin var – det låter verkligen som stället där Hin håle bor!Hjälp säger jag också om att du blev blev tvungen att följa med en vakt (jag har ju sett Bankok Hilton eller vad den hette). Själv har jag aldrig varit där, men eftersom jag hatar kyla önskar jag att jag var där nu.

      Gilla

  3. Jo, själv kan jag tycka att vissa dagar kan var icke jämställda, som just beträffande bärbehovsdagar. För ett par år sedan så skulle jag måla om hemma. For iväg till affärn och köpte med inrådan en grundläggande vit takfärg på 10 liter. Det var förbannat otympligt och tungt att bära. Jag gick av t-banan, släpar burken, som hela tiden gungar och ger blåmärken på mitt lår. Dock ser jag plötsligt en kille med böjda knän som tränar sina triceps, genom att böja knäna och med vinklade armbågar bakom ryggen, häva sig upp och ner samtidigt som han höll sig i bänken på perrongen. Han ser mig och nästan kastar sig upp och tar tag i handtaget och erbjuder sin hjälp. Jag kan lova dig att då sk..t jag fullständigt i jämlikheten 🙂

    Gilla

  4. lustigtnär jag var sjutton tillbringade jag ett år i londonjag hade så mycket att bära så jag kunde nästan inte gåpå landvetter – inte en käft som såg mig enspå heathrow – ständiga frågor om jag behövde hjälpjag har varken förr eller senare varit med om en sån skillnadfast jag tänkte inte så mycket på jämlikhet, mer på hur olika vi är i olika länderbtw: är det glocal, tele2 se eller tele2com som gäller nu

    Gilla

  5. När jag var 19 år var jag au-pair i Madrid i 12 dagar innan lipsillen i mig tog över och jag flydde hem. Jag hann aldrig få en tung väska och behövde således ingen bärhjälp. Tycks som om jag hade stor tur.

    Gilla

    • Njae..visst hade du det! Men tolv dagar i Madrid tycker jag ändå låter som en bedrift! Man har ju hört talas om hur spanjorerna är! : ) Själv var jag betydligt äldre när jag reste till dessa vilda medelhavsländer, jag tror man måste vara det!

      Gilla

  6. Men fan. Jag hade ju siktet inställt på att charma en spanjor och leva gott i solen men jag lipade som en gris och åkte hem. Jag blev rädd. Alla kvinnor hette Pilar och alla män var gubbar som körde bil på tok för fort. Och så pekade de på mig i tunnelbanan för att jag var blond. Som en apa på zoo.*uuuuäää*

    Gilla

    • : ) Stackars pluttan! Själv har jag alltid varit lite rädd för de spanska kvinnorna – hårda med svart piskliknande hästsvans, röda läppar och stilettos, och de festar utan vidare till halv åtta på morgonen och går omkring fullkomligt nyktra då och äter tapas. Jag bodde i en fransk stad inte så långt från Barcelona, men kom aldrig dit ( pga av pengabrist). Men ofta har jag känt att det var nog så bra… Fast i år kanske det blir en resa dit i alla fall….

      Gilla

    • En favoritslutreplik från en lesbisk kvinna i en sitcom (tror det var Tredje klotet från solen men är inte säker):” Men – you can’t live with them…”Men i detta fall följdes hennes konstaterande INTE av repliken ”but you can’t live without them”. : )Kram

      Gilla

  7. Själv är jag helt jämnställd, ja det är faktiskt rekord i jämnställdhet när jag låter alla (män som kvinnor, vuxna likaväl som barn)hjälpa mig! Fattas bara!

    Gilla

    • Jag då! Jag låter även handikappade hjälpa mig!Dessutom låter jag förståndshandikappade kommentera på min blogg! Är du inte glad för det kanske?

      Gilla

  8. förlåt linda =)men jag tänkte inte på att du var blond med stora lockartro fan att du var rädd för dom där gorillorna dåsjälv var jag svarthårig, och alla män sprang under sina papaplyer

    Gilla

    • Du försökte låtsas om att männen inte brydde sig om dig för att du var svarthårig! Men du var kanske för upptagen av din svans av kvinnor för att lägga märke till dem?

      Gilla

  9. dom såååg ju inte ens att jag var svarthårig, vi pratar england häringen såg någonsin någon för alla, även jag, typ bodde under sina paraplyerregn….vet du annaengland…..vet du……anna

    Gilla

    • Ok då förstår jag! England. Hur nice gamla damer vid busshållplatserna än var så vantrivdes jag utav bara helvete den sommar jag jobbade i London. Depression heavy, var det för min del.

      Gilla

  10. England är ett land av njurpudding och regndroppar men ändå…De heter inte Pilar och de bjuder på te. Jag skulle åkt till England.

    Gilla

  11. Nej. Jag har inte testat speciellt mycket jag.Men jag ska bo i Provence när jag blir äldre. I ett vitkalkat hus och köpa baguette som jag bär hem under armen och där ska jag bara vara. Kort och gott.

    Gilla

  12. Ja, men absolut varsågod. Vi kan må så gott så i solen för den lyser ALLTID där och kanske charma en och annan fransos. Och trampa vin i skymningen fast jag vill inte dricka vin, jag förutsätter att de har Pepsi Max i Frankrike också.

    Gilla

  13. Själv ser jag framför oss att du, Cocos och jag står och trampar Pepsi tills vi blir blåa om fötterna Då går vi in till vårt lilla strandhus och sätter oss framför varsin dator och uppdaterar vår blogg…. och livet kan inte bli bättre?

    Gilla

  14. hahaha!men det händer ju ingenting i frankrike!jag kommer när jag kommer när jag kommerdom ska ju provsmaka vin och olja i evigheter först

    Gilla

    • hm..åminstone stämmer det som jag läste i en artikel att de (dvs männen) vill konversera i det oändliga och alltid väntar på att kvinnan ska ta initiativet.

      Gilla

  15. Det vet ju alla hur charmiga utlänningar är.Jag hade ett jobb dit Maken (när vi ännu var unga och nyförälskade) körde mig varje morgon i Gröna Faran. Varje morgon samlades företagets kvinnor i fönstret för att se hur han parkerade och rusade ut för att öppna dörren åt mig, i ur och skur och blåst. Ofelbart öppnade han dörren för mig. Sååå romantisk, den där utlänningen…Jag ångrar fortfarande att jag till slut talade om för dem att dörren var trasig och bara kunde öppnas utifrån…. 😉

    Gilla

  16. jag tror det kanske kan ha med längden att göra, alltså vår längd….jag är ganska kort och då tycks den svenska jämställdheten ställas lite ur spel.Det kommer fram låånga män och tittar ner på mig, vill du ha hjälp, det ser lite tungt ut, nej tack, det går bra. När man får punka på bilen, skall jag hjälpa dig, nej tack jag fixar det, de tittar lite förvånat, kan en sådan liten puttefnask byta däck, en kvinna och dessutom med pygmégener. Om de inte hjälper någon som ser ut att ha ont och dessutom har mycket att bära så är de ouppfostrade drumlar, deras mammaor har inte vridit om deras öron tillräckligt när de var små. Skall genast gå och vrida lite på mins sons öron.

    Gilla

    • Ja fast spanjorer och fransmän är alltid kortare än jag är nästan och hjälper mig i alla fall. Det kanske är för att de ser upp till mig? På mig menar jag.Det är bra att du regelbundet vvrider din sons öron.

      Gilla

  17. Man bör kanske inte blanda ihop Jämlikhet med Hjälpsamhet, och DET gör vi kanske lite till mans, eller kvins (?), i Sverige??

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s