En trevlig tjej – Så förbereder jag mig för en kvällslektion

Är det någon som har missat att jag är sfi-lärare? Jaså inte. Men kanske har ni missat att jag ibland har kvällspass? Och då undrar ni kanske hur jag förbereder mig för ett sådant pass, som brukar vara 2,5 timmar långt.

Jag vaknar vid åttatiden på morgonen och känner redan då hur fjärilarna fladdrar lätt i magen. Jag går upp, tar en dusch och äter ett ägg och ett äpple. Kvällslektionsdagar brukar jag se till att äta lätt, för att bevara energin i kroppen. Jag undviker också medvetet att svara på mail och i telefon sådana här dagar, just av samma anledning. Att genomföra en kvällslektion kan på sätt och vis jämföras med att springa ett marathonlopp och kräver fokusering inte bara under själva passet utan även före. Jag gör några meditationsövningar och går sedan igenom i mitt huvud ännu en gång vad det är jag ska säga under kvällen.

Det kan handla om saker som ”I dag ska vi tala om omvänd ordföljd” eller ”Vet ni när man använder preteritum och när man använder perfekt?” Trots att jag kanske hållit dessa lektioner hundra gånger förut är jag nervös. Jag vet många sfi-lärare som tar betablockerare just när de ska förklara ”omvänd ordföljd” men själv försöker jag att undvika sådant.

Några timmar innan lektionen ska börja kommer taxin och hämtar mig och kör mig till skolan. Har jag tur är det en taxichaufför som förstår att inte prata och att jag behöver fokusera. För det mesta har jag tur.

Väl på plats går jag in i det klassrum jag ska vara i, känner lite på whiteboard-pennorna och känner av hur akustiken är i rummet och hur ljuset kommer att falla på mig när jag står framför tavlan. Sedan går jag till mitt rum och sätter upp skylten ”Var god stör ej” på dörren – tiden just innan lektionen är det livsviktigt för mig att inte bli distraherad och att få gå in i mig själv och tänka på det jag har framför mig. Jag dricker en kopp te till – kan inte äta – och fixar till mig och lägger på smink.

Ibland tänker jag på alla människor som har vanliga jobb och hur lyckligt lottade de är som slipper den ångest och nervositet som jag känner inför varje kvällslektion. Jag tänker – vad kommer eleverna att tycka om min lektion i kväll? Är det någon som kommer att gå hem i pausen? Kommer de att ha stängt av sina mobiltelefoner? Hur kommer de att uttala vokalen -u?

Så, klockan halv sex är det dags! Jag går in klassrummet och från och med denna stund existerar inget annat för mig än jag och min whiteboardtavla. Jag vet inte hur det går till, men varje kväll, trots all min ångest, genomför jag min lektion, och klockan åtta kan jag lämna klassrummet under applådåskor som ibland aldrig vill ta slut och med svetten rinnande. I mitt rum väntar då ofta blommor och choklad som jag aldrig orkar äta upp.

Klockan nio är jag hemma igen. Då kan kontrasten kännas monumental – först alla dessa människor som applåderar och hurrar, och sedan den totala ensamheten i min lägenhet. Det är det som är sfi-lärarjobbets baksida, och en del sfi-lärare har svårt att tackla detta efteråt och blir alkoholister eller går ner till kvarterskrogen och raggar upp första bästa bara för att skingra tankarna och slippa vara ensamma. Jag kan förstå dem och dömer dem inte. Men själv brukar  jag ta mig en kopp te till, och någon gång efter midnatt somnar jag förhoppningsvis.

Ibland undrar jag om det är värt allt, men bara ibland.

46 thoughts on “En trevlig tjej – Så förbereder jag mig för en kvällslektion

  1. Kanske du skulle tänka…vad är det värsta som kan hända? Då brukar det inte bli så dramatiskt…Det är mötet med människor som gör lärarjobbet spännande. Glöm inte bort att ha kul bara…slapp off, som Fleksnäs brukade säga…

    Gilla

  2. Viken underbar monumentalfilm det skulle kunna bli av din lektion! Akira Kurosawa är dessvärre förhindrad att göra den men du anar att det är en regissör i hans klass som måste till för att göra din story full rättvisa!:O)

    Gilla

  3. Precis så där är det!Äntligen någon som vågar beskriva hur det verkligen är leva i total hängivelse för sitt uppdrag här på jorden. Tack! :)Nu tillhör jag dock inte den fanatiska, f’låt fantastiska, sfi-lärarkåren … men jag anser mig ändå vara väl insatt i läraryrkets karaktär, dess våndor och vedermödor.

    Gilla

    • Du verkar förstå. Tyvärr förstår ju inte alla att en lärare är en så speciell person och därför borde ha lite fler rättigheter än andra – t ex borde vi inte få parkeringsböter – herregud tror de att jag har tid att tänka på sånt som var man får parkera?

      Gilla

  4. Jag kan tänka mig att det kan vara jobbigt, när jag jobbade i Sthlm sà var det bàde natt & dag… Sjuktransporter och taxi… Jo, jag kunde varje gata i Stockholms förorter utantill… Nu är det Paris… Jag hör av mig när jag besöker brorsan… Dà är det inte sà làngt bort… Bises

    Gilla

  5. Ja du vännen, jag är glad att jag slipper förklara omvänd ordföljd och överlåter det till dig med glädje, du fixar det ju så bra….utan betablockerare.*lutar mig tillbaka i soffan och mumsar på ett äpple*Kramar

    Gilla

    • Det finns väldigt få i Sverige som kan förklara omvänd ordföljd. Det är nog bara jag helt enkelt, så att jag tar ett ganska saftigt gage är helt i sin ordning tycker jag, Kram

      Gilla

  6. Hej! Mycket intressant läsning, framförallt för mig, eftersom jag också är lärare, dock inte på SFI, men har en hel del (vuxna) invandrarelever. Känner inte igen den där nervositeten du beskriver, men visst ”laddar man upp” lite grand, speciellt inför de lite mer krävande passen.

    Gilla

    • Du känner alltså inte igen den? Konstigt, jag som var helt allvarlig när jag beskrev den, som du ser om du läser lite noggrannare… : )

      Gilla

  7. Snälla, jag vill ha en privatlektion i preteritum! Går det att önska sig det? Jag menar, alla stora performers ger ju ibland välgörenhetsjippon!

    Gilla

    • Det var på gång för ett tag sen. Fast jag kom på att den nog inte var SÅ vidare bra. Jämfört med den höga kvalitet som mina videor brukar ha, allttså..ehm..

      Gilla

  8. För er som vill testa era pretiterumkunskaper ;)http://www.digitalasparet.se/gram/verb/tempovn1.htmJag hade alla rätt =). Oj pretiterum igen…

    Gilla

  9. hahahahaha..=) stavningen var ju inget vidare preteritum ska det ju vara.Det hette ju imperfekt på min tid om inte jag minns fel.. Det är inte lätt när man är gammal….

    Gilla

  10. Preteritum är väl inte detsamma som imperfekt. Jag har för mig att det var speciellt, i alla fall i spanskan … nåt om att man skulle veta exakt när man gjorde det.”Jag jobbade igår” … är preteritum, däremot inte ”Jag jobbade.” Allt enligt min Dotter som läser spanska nu.

    Gilla

    • Det är just p g a det du nämner ovan som man ändrade benämningen ”imperfekt” till ”preteritum”. I svensk grammatik är preteritum detsamma som det tempus som förut kallades imperfekt, men imperfekt i andra språk är inte alltid detsamma som svenskans preteritum…

      Gilla

  11. Ligger efter lite med läsningen, men jag undrar i alla fall om du har några särskilda riter mot det onda ögat som du praktiserar maniskt innan kvällslektionerna?

    Gilla

    • Ja jag har som en liten grej att jag har fått för mig att jag måste doppa mig i fontänen vid Brommaplan för att rena mig. Det blir rätt blött i taxin.

      Gilla

  12. mina elever är lite yngreän dina men känslan är den samma….. när jag får eget klassrum ska jag installera spotlights och ha en ljustekniker som ger mig de effekter jag vill ha när jag avslöjar nya sanningar…..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s