Jag jobbar på en skola. Inte en vanlig skola, eftersom jag undervisar vuxna, men ändock en skola. Därför väntar jag på att min chef närsomhelst ska kalla mig och mina föräldrar till ”kvartsamtal” om hur det går går för mig på jobbet och så vidare. Jag är lite nervös för att min chef då ska fråga samma fråga som min lärare i lågstadiet ställde till mina föräldrar:
– Har ni problem hemma också med att Anna är så envis?
Men framförallt är jag rädd för att bli påkommen med att ha skrivit ”farbror”. (Envishet kan ju ses som en positiv egenskap ocoh dessutom är jag inte så envis längre, tror jag.) Samma lågstadiefröken (som f ö var en snäll sådan) som tyckte att jag var för envis, tog nämligen i samma kvartsamtal upp att jag skrivit ordet ”farbror” i en uppsats. Jag älskade att skriva även på den tiden, och jag brukade alltid få mycket beröm för mina uppsatser, men i en uppsats hade jag skrivit: ”Då kom en farbror åkande i sin bil.”
Det gjorde tydligen min fröken väldigt besviken.
– Du Anna är inte en person som skriver farbror! sa hon.
Jag förstår än i dag inte vad jag gjorde för fel. Det var ju en farbror i bilen! Men jag försöker ändå att lära av mina misstag och tänka på att aldrig, aldrig skriva ordet farbror. Jag förstår nämligen nu att farbror är ett fult ord.
Och då var det ändå inte en ful farbror jag skrev om.
En trevlig tjej 
Oj! Det är bäst du skolkar från kvartssamtalet med chefen! Dina föräldrar får väl försöka slingra sig ifrån hur det kan komma sig att du kan så fula ord!
GillaGilla
Ja eller också kanske mina föräldrar inte ”kan komma” och därmed blir sedda som ”ointresserade föräldrar” som är orsaken till att jag beter mig så illa. Det vore det bästa.
GillaGilla
Gubbstrutt heter det! Ska väl jag veta!:O)
GillaGilla
Haha.
GillaGilla
Jag hade en farbror Stig när jag växte upp. Alltså, han var inte MIN farbror utan EN farbror, om du fattar vad jag menar.Jag hade ingen aning om att ordet kunde anses som något negativt.Visserligen pratades det om fula farbröder i min barndom, men då var de just FULA, inte enbart farbröder.
GillaGilla
Nej jag trodde också att det menades att de var en man över tjugo bara, när jag var liten . : )
GillaGilla
Det hade kanske varit bättre om du skrivit en ful farbror**Min fröken sa aldrig något när jag skrev farbror i mina uppsatser***undra varför*
GillaGilla
Usch då, tror du hon var sån?!
GillaGilla
Haha det där är en klockren titel på dina memoarer, Anna!!”När jag skrev sammansatta ord blev min lågstadielärare arg”Min memoar skulle kunna heta ”min lågstadieskolpsykolog blev arg när jag ritade en glad teckning av min familj och hon inte kunde hitta något som tydde på något fel”.*garvar*Det värsta är att det är sant!
GillaGilla
Mmmm… plötsligt inser jag hur åren gått… men likväl: Äldste sonen – han som gjort alla coola grejer – gjorde lumpen för så där 15 år sen. Vi drev lite med honom om att det nog skulle bli ”kvartssamtal” och att vi skulle ringa hans kompanichef och fråga hur han skötte sig…Grabben svarade helt allvarligt att när det gällde vissa på luckan så skulle det nog behövas…
GillaGilla