En trevlig tjej inser att det är något fel på henne

Nåja, det är flera fel kan många tycka, men de vill jag inte höra talas om tack, då det alltid känns tryggast att själv få vara den som tar upp eventuella brister. Det fel som jag själv därför vill ta upp är att det verkar omöjligt för mig att ”korrekturläsa” ett inlägg och omredigera det på ett framgångsrikt sätt innan jag har publicerat det. Först då upptäcker jag skavankerna. I bästa fall vill säga.  I sämsta fall upptäcker jag dem inte alls, eller efter tre månader.

Detta får som följd att ni aldrig kan känna er säkra på vad det är ni egentligen kommenterar hos mig, eftersom jag ändrar i inläggen efterhand, dvs när jag upptäcker bristerna.

Det blir lite som med facebookgruppen där folk anmäler sig till ”Vi som stödjer tsunamins offer” och till slut hamnar i ”Svenska Nekrofilföreingen”. (Vilket alltså har hänt på riktigt.)

Tja. Något annat har jag inte att säga för tillfället, mer än att jag är medveten om att jag är medveten om att jag har denna brist. Och vem vet – i morgon kanske det här inlägget inte alls handlar om mina brister utan om Boforsaffären eller hur man bakar ”kärleksmums”.

Ha detta i åtanke när ni kommenterar.