Jag har en hopphörna i min lägenhet

Ni vet hur grått och trist allt kan kännas ibland. Men om ni inte vet det så menar jag så här, apropå dagens väder i Stockholm:

Just för sådana dagar har jag inrättat en liten hopphörna i mitt hem. Där hämtar jag hopp och kraft när allt känns tungt.

bilder på väggen.jpg

Den ekivoka bilden med damen som hoppar över en annan dam har ni sett förut, men ni har inte sett den undre bilden. Den är tagen av min vän Christer Sidelöv, som är en duktig och erkänd flygfotograf. Titta vad snygg den bilden är! (Publicerad med hans tillstånd förstås.)

En gång i tiden hoppade jag själv fallskärm (hela två gånger…!) och det är fina minnen att tänka tillbaka på. I alla fall det första hoppet, för när jag gjorde mitt andra hopp i början av nästa säsong hade jag redan börjat må dåligt (och det skulle bli värre). Sedan hoppade jag inte mer. Hursomhelst, jag har härliga minnen från mina skutt ut i det blå, även om jag nöjde mig med att hoppa och inte spatserade omkring på vingarna som den här wingstanding ladyn gör:

De två bilderna ovan är naturligtvis också tagna av Christer.

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

56 reaktioner till “Jag har en hopphörna i min lägenhet

  1. Inte alla som får nöjet att ta ett skutt ut i det blå, även om det kostar pengar måste det ju vara som en slags frihetskänsla.Kramar dinfrihetsskuttandegrodälskadetrevligatjej

    Gilla

  2. Du lever på hoppet alltså? Eller snarare, Du slutade ju hoppa och det gjorde Du riktigt klokt i tycker jag. Så Du har alltså slutat leva på hoppet och förlitar dig numera på att stå med båda fötterna stadigt på jorden. Men en hopphörna hemma är nog inte så dumt. 🙂

    Gilla

    1. Bra formulerat av dig där! Jag står med båda fötterna rätt halvstadigt på jorden, men eftersom jag är lång är mitt huvud fortfarande bland molnen!

      Gilla

  3. Måste erkänna att jag är djupt imponerad av dina fallskärmshopp.Själv skulle jag aldrig komma på tanken, höjdskräck som jag har. Jag har till och med svårt att gå på klipporna här där jag bor….(!)Det enda jag gjort som inte ens kan jämföras med dina hopp är att att sitta selad i en fallskärm efter en båt, på Cypern av alla ställen.Och där är ju kontrollen av båtarna och utrustningarna bra….(hörsägen)Jag höll på att dö av ångest när jag insåg att jag cirkulerade sextio meter över havet.Det enda som fanns i mina tankar då var att alla rep, alla selen skulle lossna och att jag handlöst skulle falla ner och döden dö.Jag gjorde det, men jag kommer aldrig göra om det.Aldrigaldrigaldrigaldrig.Det fanns ingen njutning i det över huvud taget.

    Gilla

    1. Jag har också höjdskräck – som fan! Klarar inte av att klättra upp på en stege som är tre meter, typ. Men som man så riktigt kommit fram till inom vetenskapen (?) så ”utlöses” höjdskräck oftast bara när du är så att säga är förbunden med marken , och ju närmare marken desto värre känns den. Om du sitter i ett flygplan och tittar ut genom fönstret känner du inte höjdskräck, eller hur? (Flygskräck är en annan sak.) Att du kände höjdskräck när du på låg nivå befann dig över havet, fastbunden i ett snöre säger inte att du inte skulle våga hoppa fallskärm, menar jag.

      Gilla

  4. Usch… jag är höjdrädd så jag känner hur det suger i magen bara av bilden… =0(Vad är en grodas favoritmusik?Hipp-hoppHemikram

    Gilla

  5. det finns hopp alltså 🙂 skönt, jag började misströsta imorse. har christer flyttat in, vad säger gabriel och grodan boll då ???/ Kram K

    Gilla

    1. Ja fast Trollan säger ju emot den här nedan. Men i regel funkar det så att du inte känner svindel uppe i flygplan. Du är däremot naturligvis nervös (och ska så vara) men det är inte p g a ”höjdskräck”.Tack. : )

      Gilla

  6. Jag måste bara få berätta en rolig nyhet, Anna!Jag har ju nämnt flera gånger att jag vill gå med i en kör….På torsdag ska jag börja sjunga i en kör här är där jag bor. Jag har dock blivit tvingad. Faktiskt.Om jag inte går ner till hörnet av vårt hus på torsdag så kommer dom upp och hämtar mig.Dessa landsortsbor, att dom aldrig ger sig! ;)Men jag känner tillförsikt.Det ska bli oerhört roligt. :)Oerhört roligt.

    Gilla

  7. Jag får ångest bara av att titta på bilderna, även om de är fina i sig.På tal om det du skrev om höjdskräck, jag är tvärtom – är jag förbunden till marken så är det okej, samma i flygplan, när vi kommer i trädhöjd så är det inte farligt längre för då kan jag inte ramla ner och slå mig. Vilket resonemang.

    Gilla

    1. Men alltså – inte känner du svindel av att titta ner på marken när du är uppe på 10 000 meters höjd? Det är ju som att titta på en karta…

      Gilla

  8. Härliga bilder! Jag gillar verkligen frihetskänslan, gränslösheten i dem.Samtidigt blir jag lite sur på mig själv som inte fått tummen ur och hoppat fallskärm..Det har stått på min ”sakerjagvillgöranångång-lista” länge.Det och dykarcert, och…

    Gilla

    1. Dykning vågar inte jag mig på däremot, trots att undervattensvärlden är fascinerande när jag ser den på TV…

      Gilla

  9. Eh,.trodde att hopphörnan var din nya balkong utan räcke, varifrån man kan kasta sig ut när det gråa och trista blir för mycket att bära,.men du kanske kan hoppa med en paraply, bli en Mary Hop,.ursäkta Poppins för en dag, det är ju inte fallet som gör ont utan tvärstoppet,.men ta en riktigt stor paraply med gott om bärkraft, så att de nya Svenskarna inte blir utan det livets goda.

    Gilla

    1. Ett riktigt stort paraply har jag tyvärr inte, men om jag bantar lite ska det säkert gå fint med det paraply jag har, det har du självfallet rätt i.Tack för tipset! Eller inte…: )

      Gilla

  10. Faaaan vad ballt! Jag vill också hoppa fallskärm. Även fast jag nog skulle kräkas eftersom jag är enormt höjdrädd:P

    Gilla

    1. Nej då, det går nog bra och kräket hamnar förhoppningsvis inte på någon som passerar under dig!

      Gilla

  11. Vilka härliga bilder!! Läckra!! Och att ha en sådan där hörna skulle nog varje människa behöva.Att hoppa fallskärm skulle jag också vilja göra.. och fota samtidigt..men jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det….jag hoppas att jag gör det om jag får chansen…Misstänker att du har rätt ang bilden på Ladin…den är nog så hemsk så det går inte att visa den…..

    Gilla

  12. Belles images !Ja, din vän grodan hoppar ju, sà att du har en hopphörna är naturligt… ☺Un saut qui mène à une espérance… Bises

    Gilla

    1. Haha, ja min groda uppskattar verkligen hopphörnan.Je n’ai pas compris ce que tu as écrit la-haut, så jag tackar för google translate!

      Gilla

  13. Du som är stark bloggare innan.Vad har hänt med dig ? Du skiver om en hopp hörna i luften ? Nedan kan man läsa jaha luser skämt.Världen står i lågor du gråter ut som ja vet vad ? Vad kallas det ? Vad har hänt med dig ? Lever du eller ? Var tog den starka Anna vägen ?

    Gilla

    1. Jag vet inte men jag rekommenderar dig att skriva 18 kommentarer till härunder om detta!Seså! Sätt igång Zoomo!

      Gilla

  14. Om jag hoppar fallskärm bör jag snarast tas om hand och spärras in, ty då har en allvarlig strörning i min personlighet inträffat. Jag bör inte släppas ut innan störningen utretts och korrigerats och för säkerhets skull bör då alla fallskärmars linor även ha kapats så att problemet inte åter uppstår mer än en gång till!:O)

    Gilla

    1. Haha. Men du släpps inte upp i planet förrän du har ett läkarintyg på att du är psykiskt frisk – och OBS DET HADE JAG! HA!

      Gilla

  15. SLUTA FÖRFAN BLANDA IN MIG I ANONYMA KOMMENST PÅ DEN HÄR BLOGGEN TACK !!!! Zoomo JÄVLIT TRÖTT PÅ SKITEN PÅ DET HÄR FORUMET.

    Gilla

    1. Ok, det var den första. Nu är det bara sjutton kvar. Seså, hej hå! Vi nu till gruvan gå! (Och skriver kommentarer.)

      Gilla

  16. 😀 Du är för härlig Anna! Ja ibland känner man för att hoppa högt! Få luft under vingarna! Precis när de tagit fram utemöbler och studsmattan härute för alla barn som bor här så kom vinterkylan tillbaka, urk!Ibland brukar jag låna den och studsa omkring som en bumbibjörn. Det gör mig så glad att jag bara ler och ler. Skiter i om någon ser. Bara garvar tills jag har slut på luft i lungorna. Sen lägger jag mig ner och andas andfått. Det är jobbigt att hoppa studsmatta!!kram

    Gilla

    1. Studsmatta är livsfarligt har jag hört! Så sånt vågar jag mig inte på. Och min groda hoppar så bra utan matta.Kram

      Gilla

  17. jag har skrivit en dikt med stark bäring på ett av dina svar på en kommentar, är det ok att jag lägger ut den ?// kram K

    Gilla

    1. Det vill inte jag! De är ju fan i mig inte kloka….slår i hustaken med korgarna och har sig…..kan de inte vara nyktra när de ska flyga ballong? : )

      Gilla

  18. Det tristaste med din blogg är alla kommentarer. Det tar tid att scrolla ner för att få säga sina väsentligheter. Hmmm… vad var det nu ditt inlägg handlade om? Ska jag behöva scrolla upp igen för att ta reda på det?Hopphörna… var det ämnet? Vi hade en också i residenset… en bra hoppmatta. Den lär numera finnas hos grannarna…

    Gilla

  19. Hehehe… Anar att Anna menade hopp som i hope, kurage, förtröstan. Jag misstolkade totalt! Tror att kyrksyster kanske också gjorde det?!

    Gilla

  20. Själv är jag bara hopplös *suckar djupt* På alla vis..*suckar ännu djupare*Men hoppas att du får en bra helg med hopp om solsken och glädje!*goa fredagskramar*

    Gilla

Lämna ett svar till snicksnack Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.