Det där med religion igen

I några inlägg nedan skrev jag om kristendom, och deklarerade där att jag rätt ofta ser mig själv som kristen. Varför bara rätt ofta och inte alltid, frågade ni er kanske? Jo, dels har jag samma tvivel och motstånd som så många andra har, dels inser jag att jag är kristen främst av kultur. Det är ju inte så att jag suttit och valt bland olika religioner, läst deras skrifter och fått dem förklarade för mig av de lärde inom dessa religioner och sedan kommit fram till att just den kristna är den bästa religionen av alla religioner! Få troende har gått tillväga på detta sätt, när de valt sin religion, oavsett vilken religion de bekänner sig till, vill jag påstå.

Sanningen är, att då jag är uppvuxen i en kristen kultur och en kristen familj (båda mina föräldrar är kyrkomusiker) har fått denna religion införlivad i mig på så många olika sätt, vilket jag inte har fått när det gäller andra religioner. Jag har fått den införlivad inte bara genom att läsa (minst av allt genom att läsa, skulle jag säga) utan främst genom att höra, känna, smaka, lukta och erfara.

Det sista lät visserligen inte så lite flummigt men det jag menar är: det vackra ljudet från en vit lantortskyrkas kyrkklockor över landskapet en klar söndagsmorgon. Doften av granris till jul och ”Stilla natt”. Havet av påskliljor i kyrkan på Påskdagen och trumpeternas ”intro” då hela kyrkan, som var kal och mörk sedan Långfredagen, tänds upp och blommorna bärs in. Nattvarden med Madeiravinet då vi bekänner att ”vi alla är en”. Faurés Requiem till Allhelgonahelgen och alla brinnande ljus i mörkret på Skogskyrkogården. Den vackra ikonen från Samos för 25 år sedan av Maria och Jesusbarnet på mitt nattygsbord och korset i olivträ som jag, tro det eller ej, sågade ut själv utan att förstöra det, på mitt konfirmationsläger där jag själv sedan blev ungdomsledare. Mina föräldrars och morföräldrars yrkesgärning inom Svenska kyrkan, mitt eget arbete där. Alla människor som jag mött i kyrkan. De som jag anser nu gammalmodiga men på så många sätt goda prästerna men också senare tidens präster som tagit ställning mot vapenexport, för homosexuellas rättigheter osv. Kristendomen tillhör min kultur, min historia och därmed min identitet. Hur jag än vänder och vrider mig finns den med, både på gott och ont.

Naturligtvis blir mitt förhållande till kristendomen och min förståelse för denna därmed helt annorlunda än om jag läser lösryckta stycken ur Koranen  eller någon av de andra religionernas skrifter. Och dessutom inte får det jag läst förklarat för mig! Eller om jag får religionen tolkad genom till exempel en fundamentalists ord i massmedierna.

Jag vägrar därför att säga vilken religion som är ”bäst” eller ”den enda rätta” utan menar att det är som att säga vilket språk som är bäst. Jag kan dock säga att för MIG är kristendomen den bästa eftersom det är den jag förstår bäst och det är genom denna jag känner mig närmast upplevelsen av Gud. Liksom jag kan utrycka och förstå svenska bättre än alla andra språk.

Religioner är olika språk som beskriver samma sak, menar jag – just denna upplevelse av Gud. Eller som någon formulerat det:

Religioner är olika floder som rinner ut i samma världshav.

Jag vill också tillägga att jag tror att alla religioner förstått mycket av Gud – och missförstått lika mycket, beroende på hur de tolkas.

Många kristna håller naturligtvis inte med om detta, utan menar att Jesus och endast Jesus är vägen till ”frälsning” (vad detta ord betyder kan vi väl diskutera en annan gång). Jag menar att Jesus budskap, dvs kärlek och förlåtelse och tron på Guds kärlek och förlåtelse (inte att blanda ihop med ett slags ”allting är okej”-attityd)  även när vi kanske inte förtjänar den och misslyckas med att var”goda” är vägen till det man kallar frälsning men att denna väg kan följas av såväl en hindu, en ateist eller någon annan, även om denne formulerar sig på ett annat sätt än den kristne gör.

Det är som jag menar alltså tolkningen av en religion som är det centrala. Därför kan jag kraftigt angripa och kritisera hur man väljer att tolka Guds vilja inom alla olika religioner, inklusive kristendomen, och det tycker jag alla både får och borde göra. Att kritisera en TOLKNING är inte fel! Om Gud är Gud klarar han dessutom definitivt av att bli ifrågasatt, i synnerhet när vi människor är utlämnade just till att tolka hans vilja men aldrig säkert kan veta. Jag tror också att det är så att om man har ett fördömande hjärta tolkar man både Bibeln, Koranen och de andra skrifterna så att dessa ger en rätt att fördöma och straffa –  för den fördömande och straffande Guden finns där i skrifterna – och om man vill ”det goda” finns den kärleksfulle och förlåtande och fredsälskande Guden också inom alla religioner. Religionen finns alltid först och främst i människors hjärtan och inte i böcker, är min bestämda uppfattning.

I inlägget om kristendom skrev jag kort om den numera avlidne biskopen inom Svenska kyrkan, Krister Stendahl, som bodde och var verksam även i USA. När jag läste texten om honom i Wikipedia la jag märke till följande citat av honom, vilka jag tycker är väldigt bra:

  1. When you are trying to understand another religion, you should ask the adherents of that religion and not its enemies.
  2. Don’t compare your best to their worst.
  3. Leave room for ”holy envy.” (By this Stendahl meant that you should be willing to recognize elements in the other religious tradition or faith that you admire and wish could, in some way, be reflected in your own religious tradition or faith.)

17 thoughts on “Det där med religion igen

  1. Just så. Att känna sig nära Gud, Heligheten, det kan man göra på olika sätt. Precis som man kan gå in i en skog genom många vägar och stigar, eller för den skull bara kliva rakt in i spenaten utan vägledning. Samma skog, olika vägar in.

    Gilla

      • 🙂
        Den känns rätt, liknelsen. Komplex, full av detaljer, helt olika upplevelser beroende på var man står och går, att beskriva en skog går liksom inte. Inte i detalj. Men känslan av vår och höst och lukten av jord och suset i träden och fjärilarna, den är densamma för alla som går där. En religion beskriver ett högt träd, en annan en blomma, en tredje en flock hjortar. De beskriver alla delar av samma sak, ingen ljuger men ingen har ”rätt” heller.

        Gilla

  2. Jag är inte kunnig i religiion. Inte ens i kristendom.
    Men jag har en stark känsla av samhörighet med något och det där något brukar jag kalla gud. Ganska ofta träffar jag dem som jobbar i kyrkan och de som säger sig vara kristna. Då brukar jag knipa om min tro (upplevelse).
    Felet är säkert mitt, men jag fattar inte varför några tycker sig ”sitta på sanningen” om allas våra relationer till gud. Hmmm?
    Jag vet inte ens vad jag vill säga med den här kommentaren mer än att JAG är övertygad om att gud, eller vem/vad tusan det är, vill mig väl.

    Tjingeling inifrån min migrändimma

    Gilla

    • Jag är i samma migrändimma själv så kanske vi kan mötas där?
      Kan du förklara på vilket sätt du uppfattar dem som att de ”tycker sig sitta på sanningen om allas våra relationer till Gud”?

      Klart som fan att Gud vill dig väl, för övrigt! Och där sitter jag garanterat på sanningen. : )

      Gilla

      • Jag menar att jag för många gånger har mött människor som säger att jag har fel i min upplevelse av gud. Att det finns en stor skillnad (egentligen utan beröringspunkter mer än att det är gud) mellan min tro och kyrkans sätt att se på gud.

        Det är nog mitt fel men jag har svårt för auktoriteter (präster till exempel) som säger att andra har fel, speciellt när det gäller trosuppfattningar.
        Kort sagt så instämmer jag med ditt inlägg, men jag borde inte säga något alls eftersom jag bara lutar mig mot min upplevelse.

        Gilla

      • Att du har fel i din upplevelse av Gud? Det var inte lite arrogant (och korkat) det! Jag själv är korkad på många sätt (som jag mestadels inte ens vet om) men något sådant skulle jag aldrig säga! För det första är en upplevelse aldrig fel, för det andra är det fortfarande en TRO vi talar om, och ingen kan ens bevisa att Gud finns!
        Jag själv har haft tur och inte mött sådana självgoda idioter så ofta, men jag vet också att de finns en masse inom alla religioner, och det är detta bland annat som gör det så svårt att vilja bekänna sig till t ex kristendomen, för många, tror jag. Detsamma gäller för mig.

        Gilla

  3. Jag betraktar mig själv som religöst/andligt troende men utan att kunna säga att jag tror på någon som helst bokstavsreligion. Så jag är tydligen en religiöst/andligt troende vänsterbloggare som vill ha en penningreform som skall fungera i ett sunt kapitalistiskt system (kunde jag inte gjort det lite lättare för mig här i livet så säg….. 🙂

    Har mött många bra människor inom t.ex kristendomen. Det som jag vänder mig emot är när en del människor tycker att en viss bokstavsreligion är den enda rätta och allt annat är fel.
    Ännu värre är väl egentligen när politiker utnyttjar religion för sina egna syften såsom religionskrig o.s.v. Men då handlar det ju inte om religion eller andlighet längre.

    Gilla

    • Jo så är det ju att många anser sig sitta på sanningen och att alla andra har fel. Som jag skrev ovan finns det många sådana inom religioner och detta gör det svårt även för mig att vilja tillhöra en specifik religion.
      Men det ska sägas att jag upplever att många av vänsterbloggarna här beter sig på exakt samma sätt – de och endast de äger sanningen. Den som inte håller med idiotförklaras.
      Därför vill jag fråga dig – du säger att du vänder mot dig att en del människor tycker att en viss religion är är den enda rätta – men accepterar och stödjer du inte just detta beteende när det gäller vänsterbloggarna? Religion och ideologier ligger ofta väldigt nära varandra ur psykologisk synvinkel – och den ena kan fördöma den andres fanatism utan att inse att de själva är en del av ett sektbeteende (det senare sagt utan att mena dig personligen!)

      Gilla

      • Jag försöker hålla mig ifrån sådant flockbeteende och jag lyckas väl mer eller mindre bra. Det som jag känner mest är att en sak aldrig är bara svart eller vit. Och det gäller i princip allt, i varje fall när det gäller åsikter. Men jag blir ofta påhoppad av högerfolk, inte på bloggar utan på kommentatorsfält i tidningar och sådant. Och det är ofta den där mentaliteten som du själv skriver om när det gäller påhopp i vänsterbloggar. Och då skriver jag inte ens ”utpräglad vänsterstil”. Det räcker med att nämna ”statlig bank” så är man genast stämplad som kommunist eller ännu värre (om det nu finns något sådant)

        Religion, andlighet eller ”tron på något större” skriver jag inget om eftersom jag tycker det är var och ens privatsak. Jag är troligen världens sämsta missionär.. 🙂

        Är urusel missionär när gäller politik också. Men just när det gäller banksystemet så märkte jag att nästan ingen förstod hur det egentligen fungerar. Och eftersom själva banksystemet är det som har den verkliga makten i samhället så kände jag till sist att jag åtminstone måste försöka förklara detta på ett enkelt sätt. Tycker att det är rent bedrövligt att det inte upplyses mer om detta. Men insikten om hur bankerna fungerar är för de flesta helt ”upp och nervända världen” så det kan vara svårt att ta till sig.

        Ibland har jag dock lust att skriva om religion och ”tron på något högre” så vem vet, kanske blir något blogginlägg om det också. Jag har faktiskt ett inlägg om det på min blogg, men då får du leta ett tag för att hitta… 🙂

        Gilla

      • Inte heller jag förstår riktigt hur det fungerar, varför det är dåligt eller varför det är bra. Det får jag erkänna. Men jag vet ju att det inom islam är förbjudet med ränta och har alltid funderat på hur det i de länder som följer detta påbud om någon ”behöver ett lån”.

        Gilla

  4. TILLÄGG

    Det är väl det där att för mig är aldrig något svart eller vitt som är det viktigaste i kråksången. Ibland, men ytterst sällan, så skulle jag vilja se allt i svart ELLER vitt. Vad enkelt det skulle vara att leva. Fast har man en gång fått syn på nyanserna så kan man inte återvända till det där svart-eller-vit-tänkandet igen. Och tur är väl det.

    Gilla

    • Precis så är det. Själv är jag så antingen eller att jag tror att både ett moderat samhälle och ett vänsterpartistiskt samhälle skulle bli bra samhällen, förutsatt att alla människor var goda och ville varandra väl. Nu vet vi att det inte är så och får försöka hitta den väg där de goda kan komma till sin rätt så mycket som möjligt medan ”de onda” förhindras med sina uppsåt. så mycket som möjligt. Eh..vilket parti ska jag rösta på då?

      Gilla

      • Nu tror jag att jag fick till det med ett svar till din kommentar om det där med pengar och hur det borde fungera i min blogg, du får se vad du tycker. Jag skrev på samma enkla sätt som i blogginlägget. Försöker alltid förenkla så mycket som möjligt.

        Ja du vem man skall rösta på är svårt att säga, de bästa just nu tycker jag är Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt i V. Även Lena Sommestad i SOC. Alliansens politiker i ledande ställning är det ingen som jag tycker är bra. Anders Borg är bra insatt i hur ekonomi fungerar och han har sagt en hel del riktigt bra saker, men han är ju livrädd för bankerna när det kommer till kritan, tyvärr.

        En muslimsk bank har en avgift istället för ränta. Exakt hur de fungerar vet jag inte men
        själva grundidén verkar ju bättre än våra banker. Men vet inte mycket om dem.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s