Språkfråga

Jag deltar i en liten språkdebatt på en annan blogg. Det som diskuteras är om ordet ”riktigt” kan sägas vara synonymt med ”väldigt” och ”jätte-” i uttryck som ”det var riktigt gott” (som då betyder ”det var väldigt gott”). Några hävdar detta, medan andra hävdar att ”riktigt gott” i det här fallet betyder ”något mindre gott” än jättegott.

Jag tänker inte säga vilken uppfattning jag har än, men ni får gärna säga er!

Tillägg senare: Nämn gärna om du anser att du talar någon dialekt!

40 thoughts on “Språkfråga

  1. Hmm, för mig är det samma sak, med jättegott och riktigt gott… Men det är ju å andra sida skitgott med så….

    Kan ju va dialektalt med…

    Gilla

  2. ”Fruktansvärt” är det många som använder som positiv förstärkande av t ex gott, bra, söt etc (något som driver min kära mor till vansinne) Men det verkar ha blivit en vedertagen användning och då är det väl osäkert på om det inte tillslut bli rätt. Hursomhelst riktigt kan ju enligt SAOL betyda ”på allvar” så jag anser nog att ”på allvar gott” är precis lika gott som jättegott. Det är var en riktigt intressant fråga. Jag väntar med nyfikenhet på fler utlåtanden.

    Gilla

    • Det finns ju många exempel på att ord som är negativa används som positiva förstärkningsord, och jag använder nog de flesta: fruktansvärt bra, jävligt skickligt, skitsnyggt… Däremot är jag för gammal för att säga ”sjukt bra”: ).

      Ja, riktigt betyder ju ”riktigt” men vilket av följande uttryck föredrar du: ”Du skriver riktigt bra” och ”Du skriver väldigt bra”?

      Gilla

  3. ”Det var riktigt gott” som ”It was really good”, det var verkligen gott, måste då vara snäppet under ”jättegott” eller ”delicious”.

    Jag kan reagera på att det har blivit så vanligt att säga: Tack så ”hemskt” mycket, med betoning på hemskt.

    Gilla

  4. Nu ska jag sticka ut lite. När jag läser ”det var riktigt gott” så hör jag en ton av överraskning. Dvs. det var godare än jag trodde att det skulle vara. Det förutsätter att man betonar ”gott” och inte ”riktigt”. Med stark betoning på ”riktigt” är det för mig synonymt med mycket, väldigt osv.

    Jag är född och uppvuxen i Ångermanland, men bor i Umeå sen många(!) år tillbaka.

    Gilla

    • Så uppfattar jag det också, och därför uppfattar jag ”riktigt gott” utan betoning som lite mindre gott än väldigt gott. Mer som ”förvånande nog inte så illa”.

      Gilla

  5. Skulle svarat men så kom Lena emellan. För det beror förstås på hur man säger det. Säger man det med ”rätt” betoning spelar det ingen roll om man säger riktigt bra eller väldigt bra. Med ”fel” betoning blir det förstås annorlunda då föredrar jag väldigt.

    Gilla

    • Jag förstår, då jag själv bytt dator någon gång!
      För mig som är stockholmare (men som anser mig tala rikssvenska) existerar i min sinnevärld nästan enbart ”du skriver riktigt bra” som uttryck utan betoning på ”riktigt”. Betydelsen blir då att du ”inte skriver alltför illa” och inte att du skriver ”väldigt bra”.

      Men jag har uppfattat även dig som stockholmare av någon anledning, är det rätt eller fel?

      Gilla

  6. Riktigt gott skulle jag tolka som väldigt gott, eller jättegott.
    Kan det vara en generationsfråga? Att vi som kanske inte vaktar språket lika mycket som de lite äldre ofta gör accepterar ord som kanske från början inte var tänkta för olika sammanhang?
    Och just det; denna kommentar är sörmländsk. 😉

    Gilla

    • Beror på vad du menar med ”de lite äldre” ! : ) Jag själv är 42 och jag tror inte att det handlar om ålder. Möjligen är jag själv mer stockholmsdialektal än jag jag vill tro. i vilket fall betyder för mig ”riktigt bra” detsamma som ”ganska bra,” såvida man inte betonar ”riktigt”!,

      Gilla

  7. Jag masade mig hit i alla fall. Jag håller med dig, Anna ifråga om det du säger i din senaste kommentar. ”Riktigt gott” uttrycker för mig en grad av förvåning, det oväntade. Betonas det så blir det starkare. Men jag har en make som bara har ”ganska” på sin repertoar i fråga om förstärkningar så jag är luttrad.

    Gilla

    • Makar ska man aldrig ta hänsyn till när det gäller språkfrågor, eller andra frågor. Frågan är däremot hur du ställer dig till ”Du tar riktigt fina foton, Jag” alt ”Du tar väldigt fina foton, Jag!”.

      Gilla

    • Intressant, ytterligare en tolkning, men som liknar min, även om det för mig inte ens är väldigt gott utan bara ”rätt gott”. Är också dialektslös med norrländskt ursprung, i alla fall min mamma har det). Kram

      Gilla

    • Ytterligare fundering: Ja, riktigt kan förvisso betyda ”på allvar” men det betyder också ”rätt”, det är väl rätt och riktigt att påstå?
      Men i påståendet ”det var rätt gott” så har ”rätt” definitivt ändrat betydelse och betyder ”ganska”. På samma sätt har riktigt ändrat valör för jag tror de flesta stockholmare (vågar inte längre påstå att det är rikssvenska): det betyder inte längre mycket gott utan något lite mindre gott (eller snarare ”trots låga förväntningar helt okej”!

      Gilla

  8. Oavsett betoning anser jag att det är riktigt att ”riktigt gott” uttrycker överaskning. Betyder ungefär samma som ”oväntat gott”. Eftersom riktigt och oväntat inte är synonymer annars kan det ju tyckas oväntat. Men så är det.

    Tyvärr vet jag inte vilken dialekt jag har längre men folk här nere tycker nog att jag pratar ”uppländska” vilket inte har ett smack med Uppland att göra utan är allt som pratas norr om Skåne & Blekinge. Men hemma i Östergötland säger de att jag numeratalar Blekingska. Vad vet jag?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s