Jag deltar i en liten språkdebatt på en annan blogg. Det som diskuteras är om ordet ”riktigt” kan sägas vara synonymt med ”väldigt” och ”jätte-” i uttryck som ”det var riktigt gott” (som då betyder ”det var väldigt gott”). Några hävdar detta, medan andra hävdar att ”riktigt gott” i det här fallet betyder ”något mindre gott” än jättegott.
Jag tänker inte säga vilken uppfattning jag har än, men ni får gärna säga er!
Tillägg senare: Nämn gärna om du anser att du talar någon dialekt!
En trevlig tjej 
I text blir det nog alltid samma som väldigt men i talspråk kan man få det till båda beroende på hur man betonar orden.
GillaGilla
I talspråk kan det definitivt ändras beroende på vilket ord som betonas, det håller jag med om.
GillaGilla
Hmm, för mig är det samma sak, med jättegott och riktigt gott… Men det är ju å andra sida skitgott med så….
Kan ju va dialektalt med…
GillaGilla
Vilken dialekt talar du?
GillaGilla
Enkelt.
Om det inte är ”riktigt gott” så måste det ju vara ”inte på riktigt gott”, d.v.s. falsk smak 😉
GillaGilla
Du tänker så. Som vanillin och inte vanilj?
GillaGilla
”Fruktansvärt” är det många som använder som positiv förstärkande av t ex gott, bra, söt etc (något som driver min kära mor till vansinne) Men det verkar ha blivit en vedertagen användning och då är det väl osäkert på om det inte tillslut bli rätt. Hursomhelst riktigt kan ju enligt SAOL betyda ”på allvar” så jag anser nog att ”på allvar gott” är precis lika gott som jättegott. Det är var en riktigt intressant fråga. Jag väntar med nyfikenhet på fler utlåtanden.
GillaGilla
Det finns ju många exempel på att ord som är negativa används som positiva förstärkningsord, och jag använder nog de flesta: fruktansvärt bra, jävligt skickligt, skitsnyggt… Däremot är jag för gammal för att säga ”sjukt bra”: ).
Ja, riktigt betyder ju ”riktigt” men vilket av följande uttryck föredrar du: ”Du skriver riktigt bra” och ”Du skriver väldigt bra”?
GillaGilla
”Det var riktigt gott” som ”It was really good”, det var verkligen gott, måste då vara snäppet under ”jättegott” eller ”delicious”.
Jag kan reagera på att det har blivit så vanligt att säga: Tack så ”hemskt” mycket, med betoning på hemskt.
GillaGilla
Det är vad jag anser också – tack Britta! (Ang det första alltså.)
GillaGilla
Det svenska spràket är bra underligt… ”skitkul”? Det làter ju inte sà kul egentligen… 😉 Eller är det sà skitigt att det är kul?
Ce n’est pas terrible…
Bises
GillaGilla
Putain, som om inte franskan vore underlig! : )
Du svarade inte på frågan!!!!
Bises
GillaGilla
Jag pratar sörmländska med en fransk brytning… Eller hur? 😉
Jag växte faktiskt upp i gnällbältet… Jag är sà gnällig… ☺
Bises
GillaGilla
Men du, det ska va gött o leva annars kan det kvetta…
GillaGilla
Din franska brytning är fruktansvärd!! : )
Men du svarade fortfarande inte på min fråga i inlägget!
Bises
GillaGilla
Jag pratar sörmländska när jag pratar svenska, sà nog har jag en dialekt, men i talspràk är det lättare att betona orden, fast man kan göra det i skrift ocksà…
Bises
GillaGilla
Det är en fin liten sång det där.
GillaGilla
Nu ska jag sticka ut lite. När jag läser ”det var riktigt gott” så hör jag en ton av överraskning. Dvs. det var godare än jag trodde att det skulle vara. Det förutsätter att man betonar ”gott” och inte ”riktigt”. Med stark betoning på ”riktigt” är det för mig synonymt med mycket, väldigt osv.
Jag är född och uppvuxen i Ångermanland, men bor i Umeå sen många(!) år tillbaka.
GillaGilla
Så uppfattar jag det också, och därför uppfattar jag ”riktigt gott” utan betoning som lite mindre gott än väldigt gott. Mer som ”förvånande nog inte så illa”.
GillaGilla
Lena har ju naturligtvis rätt, jag håller med henne helt. Det har helt och hållet att göra med betoningen.
GillaGilla
Ja det anser jag också. Kan du inte också för skojs skull läsa mitt svar till dig och svara på sista frågan?
GillaGilla
Skulle svarat men så kom Lena emellan. För det beror förstås på hur man säger det. Säger man det med ”rätt” betoning spelar det ingen roll om man säger riktigt bra eller väldigt bra. Med ”fel” betoning blir det förstås annorlunda då föredrar jag väldigt.
GillaGilla
Ovanstående anonym ska förstås vara zmillas. Så går det då man byter dator. 🙂
GillaGilla
Jag förstår, då jag själv bytt dator någon gång!
För mig som är stockholmare (men som anser mig tala rikssvenska) existerar i min sinnevärld nästan enbart ”du skriver riktigt bra” som uttryck utan betoning på ”riktigt”. Betydelsen blir då att du ”inte skriver alltför illa” och inte att du skriver ”väldigt bra”.
Men jag har uppfattat även dig som stockholmare av någon anledning, är det rätt eller fel?
GillaGilla
Jag anser att jag talar mild göteborgska.
GillaGilla
Det anser jag också, då inget framkommit hittills som motsäger din tes.
GillaGilla
Riktigt gott skulle jag tolka som väldigt gott, eller jättegott.
Kan det vara en generationsfråga? Att vi som kanske inte vaktar språket lika mycket som de lite äldre ofta gör accepterar ord som kanske från början inte var tänkta för olika sammanhang?
Och just det; denna kommentar är sörmländsk. 😉
GillaGilla
Beror på vad du menar med ”de lite äldre” ! : ) Jag själv är 42 och jag tror inte att det handlar om ålder. Möjligen är jag själv mer stockholmsdialektal än jag jag vill tro. i vilket fall betyder för mig ”riktigt bra” detsamma som ”ganska bra,” såvida man inte betonar ”riktigt”!,
GillaGilla
Jag masade mig hit i alla fall. Jag håller med dig, Anna ifråga om det du säger i din senaste kommentar. ”Riktigt gott” uttrycker för mig en grad av förvåning, det oväntade. Betonas det så blir det starkare. Men jag har en make som bara har ”ganska” på sin repertoar i fråga om förstärkningar så jag är luttrad.
GillaGilla
Makar ska man aldrig ta hänsyn till när det gäller språkfrågor, eller andra frågor. Frågan är däremot hur du ställer dig till ”Du tar riktigt fina foton, Jag” alt ”Du tar väldigt fina foton, Jag!”.
GillaGilla
Men jag skrev ju det, läs ovan!
GillaGilla
Nä, det här var ett annat exempel.
GillaGilla
Jag får bara höra att jag tar ganska fina foton… nu går jag i säng.
Godnatt!
GillaGilla
Jag tycker de är riktigt bra ibland, jag! : )
GillaGilla
För mig betyder det att det var mycket/väldigt gott, men absolut inte jättegott… Helt dialektlös med norrländskt ursprung dock 😉
Kram
GillaGilla
Intressant, ytterligare en tolkning, men som liknar min, även om det för mig inte ens är väldigt gott utan bara ”rätt gott”. Är också dialektslös med norrländskt ursprung, i alla fall min mamma har det). Kram
GillaGilla
Tack, eller bläh på dig!
GillaGilla
Jag är inte Stockholmare, men väl sörmlänning så jag har ju ganska nära till storstaden kan tänkas att jag har vissa influenser därifrån 🙂
GillaGilla
Ytterligare fundering: Ja, riktigt kan förvisso betyda ”på allvar” men det betyder också ”rätt”, det är väl rätt och riktigt att påstå?
Men i påståendet ”det var rätt gott” så har ”rätt” definitivt ändrat betydelse och betyder ”ganska”. På samma sätt har riktigt ändrat valör för jag tror de flesta stockholmare (vågar inte längre påstå att det är rikssvenska): det betyder inte längre mycket gott utan något lite mindre gott (eller snarare ”trots låga förväntningar helt okej”!
GillaGilla
Oavsett betoning anser jag att det är riktigt att ”riktigt gott” uttrycker överaskning. Betyder ungefär samma som ”oväntat gott”. Eftersom riktigt och oväntat inte är synonymer annars kan det ju tyckas oväntat. Men så är det.
Tyvärr vet jag inte vilken dialekt jag har längre men folk här nere tycker nog att jag pratar ”uppländska” vilket inte har ett smack med Uppland att göra utan är allt som pratas norr om Skåne & Blekinge. Men hemma i Östergötland säger de att jag numeratalar Blekingska. Vad vet jag?
GillaGilla