Jag, Whitney och herrarna Wallenberg

Jag tyckte också att Whitney Houston sjöng väldigt bra, men det var egentligen bara en låt med henne som jag brukade lyssna på:  All the man that I need.

Och då var varken skivan eller CD-spelaren min. Men när jag var lite drygt 20 så bodde jag inneboende på Malmviks säteri på Lovön  gratis mot att jag var barnvakt ett par kvällar per vecka. Trots att jag tyckte om familjen (och i synnerhet barnen) så var det finfint när jag hade hela bygget för mig själv, vilket hände rätt ofta. Då lånade jag deras Whitney-skiva, satte på All the man that I need på full volym och skred sedan världsvant, som en bedagad baronessa, omkring i de olika salarna som var bevarade från 1700- och 1800-talet, samtidigt som jag levde mig in i musiken och hängav mig åt mina kärleksvåndor.

På väggarna satt hela släkten Walllenberg (dvs männen och någon enstaka kvinna) och tittade bistert ner på mig från sina porträtt i tunga guldsramar.

6 thoughts on “Jag, Whitney och herrarna Wallenberg

  1. Jaså. Så det är du som var Osaliga Anden på Malmvik. Ja, jag tyckte väl hon lät ovanligt illa för att vara ett spöke.

    /Fru Wallenberg – The One And Only

    Gilla

    • Ja, det var jag som var den osaliga anden och det svär jag också på att jag vid ett tillfälle gick omkring på natten i nattlinnet med ett stearinljus i handen och klev in så fruns sovrum (varför jag gjorde det tar vi en annan gång.)
      Men hur kan du säga att Whitney låter illa?

      Gilla

    • Njöt och njöt, jag hade helst min hund (som vanligtvis bodde hos kvar hos föräldrarna) om jag skulle sova ensam, får jag erkänna. Jag har annars ett trevligt minne av att just göra det annars. Det var sommar och jag bodde ensam där. Vid 23-kvällen stannade en Securitasbil utanför huset, och fyra väktare ville genomsöka huset eftersom de ”fått indikationer på att någon försökt kapa av ledningarna till larmen”. De hittade inget, men en lämnade mig med orden: ”Jag förstår inte att du vågar sova ensam här. Det skulle jag aldrig göra.” : ) Mysigt!
      Nu i efterhand tycker jag själv att det verkar lite väl läskigt men då var det okej.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s