Hjälp mig att hitta min katt!

Om du har tid och bor i Stockholm  i Sverige blir jag oerhört tacksam om du skriver ut texten nedan och sätter upp vid mataffären eller vid något annat ställe där många passerar. Katter har kommit tillrätta på många märkliga sätt och jag är så oerhört tacksam för din hjälp!

Turbo är fortfarande borta!

Turbo är en blåvit Cornish Rex-hane med mkt tunn päls. Gracil, högbent och högörad med sneda ögon. Försvann från Älvsjö i Stockholm under Valborg 2012 (fast bor inte där normalt). Chipmärkt (polis och veterinär kan avläsa gratis). Om du har sett en katt som liknar Turbo i ett fönster men inte vill utfråga/anmäla din granne så ta gärna ett foto med mobilen och/eller kontakta mig på tfn 070-656 79 99. Om det är rätt katt så utgår en belöning på 5 000 kr.

Hittelön 5 000 kr.

Tillägg 2012-07-30: Han kan även se ut så här när han är utomhus, och han kan också befinna sig långt ifrån den plats han försvann ifrån, då han inte bor där normalt.

Tillägg den 16/10 2012: Men jag tror och hoppas att han blivit omhändertagen av någon som trots allt menar väl! Men Turbo hör hemma här hos mig och ”gamla brorsan Kasper ” och nya ”lillasyster” Vera! Återigen: Jag är väldigt tacksam för alla tips som kan hjälpa mig att hitta honom! Och det vet jag att hans ex-matte och ex-husse också är, de som är hans egentliga ägare.

Tillägg den 13/1 2014: Jag har tagit bort mitt tfn-nummer för att slippa få ovälkomna samtal, och kanske är det inte heller riktigt aktuellt längre att gå ut och sätta upp affischer. Det som ständigt är aktuellt är dock att hålla utkik, inte bara i grannarnas fönster utan i annonser och på kattsidor som jag kan missa, för han kan ju smita ut igen om han lever, och kanske annonserar någon om honom som ”sin” katt, alternativt försöker denna sälja honom. (Jag fick faktiskt ett tips om en Turboliknande katt i ett fönster i somras, i närheten av där han försvann, men det var inte Turbo. Dock ställde det inte till med några problem för någon inblandad, vi kunde bara åka dit och kika för att sedan konstatera att det inte var Turbo, fast likt!)

Och som sagt är jag inte ensam utan Turbo har två egentliga ägare som vill att han ska komma tillrätta lika mycket som jag! (Jag är fodervärd då hans egentliga ägare hade en hyperallergisk familjemedlem och därför överlät de honom och Kasper i min ägo.

P.S Granngårdens siames försvann också bara några veckor efter Turbos försvinnande, och återfanns på Södermalm, dit han inte kunnat ta sig själv!

63 thoughts on “Hjälp mig att hitta min katt!

    • Ja. Jag har lagt ut annons där (och på flera andra ställen) och kollar naturligtvis upphittade katter. Hoppas det ger något till slut…

      Gilla

  1. Hur gammal är Turbo? Såg en annons på blocket ( ingen bild ) men den katten var enligt annonsören högst 4 mån gammal.. Vet att det är liten chans att jag här i norr hittar honom, men kikar igenom blocket varje kväll innan jag går och lägger mig..
    Håller tummarna
    Kramar

    Gilla

    • Jag vet vilken annons du menar och kunde naturligtvis inte låta bli att kontakta henne för att se om hon misstagit sig om åldern…men det var inte Turbo.Tack för att du bryr dig! Kramar

      Gilla

  2. Anna, jag känner verkligen med dig. Önskar er ett gott slut på den här historien. Man söker ord som kan trösta, vilket är svårt. Men det finns i alla fall många historier om katter som varit försvunna betydligt längre än Turbo, som ändå kommit tillrätta. Hoppas det här blir ännu en historia om en återfunnen katt.

    Håller tummarna för dig/er.

    Gilla

    • Tack Lena. Ja och det tröstar, och jag tänker att någon tagit sig an den lilla frusna katten och ger honom värme och mat men inte förstår att han har ett hem, eller ”tar tag i det hela” väldigt sent eftersom han är så rar och de helst velat behålla honom.
      Tack!

      Gilla

    • Ja Turbo kan se så ståtlig ut, men är världens keligaste och mjukaste och godtrognaste lilla ”snuttgris” som bara vill bli buren och kelad med hela tiden.

      Gilla

  3. Jag hoppas verkligen att Turbo får hjälp att hitta hem igen!
    Det kan ju vara någon äldre person som tagit in honom som inte tänker på att kolla
    om han är chip märkt.
    Då är det ju bra om det sitter lappar i affärer och lite varstans.
    Håller tummarna för ett lyckligt slut på den här mardrömmen!
    Kram! /Libra på blogspot

    Gilla

    • Tack Libra. Ja, jag hoppas på att en äldre person som inte förstår hur man söker efter bortsprungna katter på nätet, eller förstår att en katt kan vara osynligt chipmärkt, har tagit hand om honom. Därför har Turbos exmatte och exhusse annonserat i DN, och jag har annonserat i lokaltidningen. Vi har naturligtvis satt upp en massa lappar överallt. Att katter kan vara chipmärkta tror jag inte att många förutom de som har katt själva vet om, tyvärr, då chippet inte syns.
      Ja, det är en mardröm som hittills inte tagit slut. Jag mår dåligt men har inte gett upp hoppet.
      Tack och kram!

      Gilla

  4. Har du tittat på Katthemmet. Du behöver inte göra det nu, det har jag gjort men han finns inte med på bild där. Men kanske de fått in honom.

    Håller tummarna att Turbo kommer hem igen.

    Gilla

    • Jag har tittat och tittar på alla sidor som går att titta på, samt har annonserat på alla dessa…men tack i alla fall och tack för tummarna!

      Gilla

  5. Jag la precis ut ett meddelande på Twitter med en länk till din efterlysning och följande text: ”HJÄLP ANNA! Hjälp katten Turbo att hitta hem! Snälla! Retweeta detta tills alla i särskilt i Älvsjö/Örby sett denna.”

    Hoppas att det kan vara till hjälp.

    Gilla

  6. Hej Anna. Hoppas att du hittar din katt!
    Men detta inlägg kommer att handla om något helt annat.

    Anledningen till att jag skriver till dig här är att jag faktiskt har blivit misstagen för dig 🙂
    Jag diskuterade min syn på jämställdhet och mansrörelsen på en av dessa manliga s.k. mansrörelse-bloggar. Det var någon som länkade till ett par inlägg på din blogg (bland annat https://entrevligtjej.wordpress.com/2012/01/30/hur-genusnytts-lasare-forsoker-gora-mig-till-feminist/ ) och tyckte att våra åsikter verkade vara så pass lika att han trodde att vi var samma person.

    Därför vill jag nu göra ett besök här och se lite vad du står för?

    Jag kan börja med att berätta lite om mig själv.
    Jag är en person som haft en försiktigt positiv syn på mansrörelsen. Jag tyckte att grundidén verkade bra och jag var också beredd att lyssna och stötta där män kunde känna problem i samhället. Men jag gick därifrån djupt ledsen och besviken, eftersom det jag möttes av inte i praktiken hade så mycket med manliga problem att göra. Under den ytan verkade mycket vara inriktat på att istället ifrågasätta kvinnors problem. Tillslut blev det helt enkelt svårt att se vad som var ”mansrörelse” och vad som egentligen var rent kvinnohat.
    Egentligen har jag fortfarande en positiv syn på att lyfta manliga problem. Men mina erfarenheter är negativa. Dels upplevde jag att jag själv av män ofta blev placerad i ett fack och därefter hånad. Det var skällsord (oftast med hänvisning till mitt kön) men också ett förakt mot de åsikter jag försökte framföra. Dels upplevde jag att det även på ett större plan fanns en väldigt föraktfull attityd mot kvinnor och kvinnors problem. I synnerlighet brottsoffer, såsom våldtäkt och kvinnomisshandel.
    Idag vet jag inte riktigt vart jag står. En del av mig vill fortfarande stötta mansrörelsen (i dess grundläggande principer), men en annan del undrar om det inte börjar bli nödvändigt för kvinnor att istället motarbeta den.

    Svårt. Men det är alltid intressant att höra och jämföra andra kvinnors erfarenheter.

    Mvh, Anna L

    Gilla

  7. Hej Anna L! Jag kollade upp tråden i går på Billings blogg då jag såg att jag fått många hänvisningar därifrån, så jag förstod att ”något var på gång” där och häpnade när jag såg det korkade i att tro att vi var samma person. Om jag ändå inte ville ”framträda som mig själv” när jag debatterar (vilket jag alltid vill) så skulle jag inte vara så fullt så dum att jag kallade mig Anna!
    Nu ser jag att du verkar ha blivit raderad och blockad av Billing – suprise!… De är inte så modiga dessa män som kallar sig ”jämställdister”, verkar det som!
    Min erfarenhet liknar din. Jag har därför numera slutat att debattera på maskulinistbloggar. Det tar så mycket energi och de flesta (obs inte alla) kommer inte att läsa vad du skriver, utan vad de vill se att du skriver, så att de enligt deras att sätt se får anledning att uttrycka sin ilska (för att inte säga hat). Skulle tro att upplevelsen blir densamma om man som antirasist försöker resonera på en rasistblogg, eller för all del säkert också på feministbloggar om man är man och inte håller med. Det går bara inte.
    Jag tror dock och vet att det ”ute i verkliga livet” finns verkliga ”jämställdister” (både män och kvinnor) som kan se och respektera båda könens problem, men på maskulinistbloggarna finns de inte, är även min uppfattning.
    Hälsningar Anna R.

    Gilla

  8. Anna… det här är inte så roligt alls. Men jag hoppas att Turbo hittar hem till dig och Kasper. Hoppas så väldigt så. Sen kan det vara att han inte kan det just nu men har det bra ändå. Ovissheten är nog det värsta och fantasin är en dum medföljare där. Våra liv, allas våra liv, är där för en stund. Stunden kan vara längre eller kortare. Turbo har hittills haft en fantastisk stund och det måste du komma ihåg. Hälsningar Hillevi

    Gilla

    • Tack igen. Jag mår så dåligt och är så ledsen att jag inte vet hur jag ska överleva (vilket givetvis känns som ett hån för den som kanske förlorat ett barn och läser detta). Men jag menar inte att jämföra. Kram till dig Hillevi

      Gilla

    • Tack snälla Tant Grå. Jag är så väldigt orolig och ledsen men det tröstar att få sådana kommentarer som dina, då jag vet att du är en ”gammal bloggvän” som jag vet hängt med sedan lång tid tillbaka. Tack och kram!

      Gilla

      • En katt är så liten och världen så stor. Å andra sidan har katter stor personlighet och någon borde ha sett eller veta?
        Du har så rätt i att jag läst ”dig” länge och jag kan nog fortfarande relatera i stort ett och annat inlägg du skrev i början på AB. Oj vad dina inlägg berikat må du tro! En människa behöver frisk luft, fysisk aktivitet, lagom vila, lagom näring, tänkerier och skratt. Det är i sista delen där du hjälpt mig 🙂

        Han kommer snart tillrätta Anna, det hoppas jag verkligen!

        Gilla

  9. Nu måste jag bli lite sträng. Ditt eventuella frånfälle gör varken till eller ifrån för Turbo. Basta. Jag förstår precis dina känslor (åh, har varit där) men livet spelar oss sådana spratt. Som jag känner dig genom bloggen är du en fantastisk människa och Kasper, eleverna, släkten och vännerna vill nog ha dig där alltid och jämt.

    Gilla

    • Du har rätt, att jag inte hjälper Turbo genom att må dåligt och vara ledsen. Och jag försöker att komma tillbaka till livet nu. Jag har varit under isen fullkomligt sedan Turbo försvann (fast min ”depression light” hade börjat redan innan detta hände) men jag försöker att ta mig upp. De positiva egenskaper du tillskriver mig skriver jag inte under på, men jag förstår vad du försöker säga. Tack igen Hillevi, du fina medmänniskokännande och djurmedkännande! Kram!

      Gilla

  10. Äsch. Idag känner jag mig inte så sträng längre. Blev lite rädd bara av vad du skrev. Nog förstår jag dig så oerhört väl och jag önskar bara så, så, så att han kommer hem till dig och Kasper igen.

    Gilla

    • Jag tyckte det var bra att läsa din stränga förmaning. Mest för att jag märker att du bryr dig om men också för att riskerar att dränka mig själv i självömkande tankar, oro och ångest. Tack och kram!

      Gilla

  11. Kikar in dagligen för att se om han hittat hem än. Och fortsätter leta via nätet om jag råkar se honom.
    Men håller med Hillevi, du måste ta dig genom det här och fortsätta framåt! Vi fortsätter hoppas, leta och önska tillsammans. Och du att sakna, men kämpa framåt! Och Anna, jag har barn, rätt många, det gör inte att jag tycker att din sorg är mindre värd för att du saknar ett djur än vad min sorg skulle vara om något händer mina barn. Kärlek har i det fallet ingenting med vem den riktas till att göra, det har att göra med vem som älskar!
    Kramar

    Gilla

  12. men oj! jag har missat att Turbo är borta!
    åh, jag är ledsen för din/er skull!!! jag vet hur orolig och ledsen jag skulle vara om nån av mina försvann!!

    håller tummarna stenhårt att du får återse honom…

    *tröstkram*

    Gilla

    • Ja det är inte lätt…och jag förstår att du förstår då du har katt själv!
      Jag kommer aldrig att ge upp, men det känns tungt!
      Tack och kram tillbaka

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s