De tänkte på vilodagen

I går, söndag, tänkte mina katter på vilodagen.

Okej, nu var detta inte det enda de tänkte på. Här tänkte de till exempel på att de gärna skulle vilja fånga småkrypet de fått syn på:

Ni undrar kanske också om jag kallar dem för ”Helan och Halvan”. Nej, det gör jag inte! Det vore taskigt. Jag kallar dem för Helan och Tredjedelen. Och ja, Kasper ska banta, då han tyvärr gått upp i vikt igen (mitt fel så klart) men det ska göras långsamt med katter, har jag fått lära mig.

17 thoughts on “De tänkte på vilodagen

  1. Du ser det inte själv Anna! Hemmablind! 😉 Din ”Halva” har gått ner i vikt! Det syns tydligt!
    Gud vad söta de var på bilden där de låg tillsammans!
    Kasper bligade på dig och muttrade:Stör oss inte!

    Gilla

    • Nja, jag är inte säker på att du har rätt… Jag menar att han gått upp nu under sommaren. Och att han druttade sist han skulle upp på klöspallen kan vara ett tecken på att jag har rätt!
      Men att Vera gillar mulliga äldre farbröder är helt klart!

      Gilla

  2. Underbara katter! Dom är jättefina.
    Kul att dom blivit så goda vänner.
    Att banta en katt är verkligen inte lätt. Min katt Vilde skulle behöva
    tappa lite överflödig vikt också.
    Men det är jättesvårt. =)

    Gilla

    • Tack för att du tycker de är fina, även om det verkligen inte är min förtjänst precis! 🙂
      Ja, det är svårt och jag tror inte på lightfoder, då blir de bara konstant hungriga, precis som människor.

      Gilla

  3. Luther var en riktig njutningsmänniska, apropå Kattekes (som du har tagit bort) och det har ju katterna anammat. Väldigt konstnärliga bilder du tar av kattduon, men de är förstås fotgeniska!

    Gilla

    • Precis! Luther var ju tydligen det, vilket få vet om och många hänvisar också felaktigt till honom som boven när det gäller att vi svenskar försakar ”livets goda”.
      Den andra bilden var ju inte så konstnärlig, och dessutom väldigt suddig, men jag fick inte till det bättre när de låg så där gulligt….

      Gilla

    • Jodå, det får man. Och jag själv tycker också att Kasper är väldigt snygg som han är. Han är helt underbar, men det är också ”min lilla anorektiska” – och snygga, tös! Som äldre katt behöver Kasper inte alls vara lika ”anorektisk” som tösen, men även katter drabbas av de sjukdomar som övervikt för med sig, som diabetes, och jag vill att Kasper ska få leva och vara frisk i många år till.

      Gilla

  4. De är så fina, även den röde med rondören! Helt rätt, det där med lightfoder – tycker jag också.
    Du kan ju låta honom jobba lite för maten, göm någon av dagens måltider i hela bostaden, t ex – det brukar katter tycka är kul. Det är underbart att se hur väl de trivs ihop, Helan och Tredjedelen!

    Gilla

    • Jag låter honom jobba ibland med min ”matlabyrint”. Fast har inte testat att gömma maten någon annanstans. F ö så misstycker han inte om jag minskar dagsransonen något, jag har helt enkelt omedvetet överdoserat lite sedan Turbo försvann, som nån slags missriktad tröst, tror jag.

      Gilla

  5. Katter kan detdär med att vila, de ser dessutom urgulliga ut när de gör det. Hundvalpar är bra på det de med! 🙂
    Det är sorgligt att du fortfarande inte vet Turbos öde. Någon måste veta!
    Så den ena tar sig en jamare sa du, är det kvartingen? haha
    Allt gott till dej!
    Kram

    Gilla

    • Haha säger jag med!
      Ja det är jättekonstigt med Turbo, just att ingen vet eller sett honom. Tyvärr kontaktade jag ett medium i förra veckan, för att testa om det kunde ge något, men jag ångrar mig för jag mådde så dåligt efteråt och var så ledsen trots att hon troligen hade fel.
      Tack detsamma och kram!

      Gilla

      • Vad tråkigt att du mådde dåligt efteråt. Jag för min del känner att jag inte skulle vilja gå till någon. Gjorde det en gång, och det var inte hellre en trevlig upplevelse. Jag var desperat, och det var egentligen otroligt korkat. Och lite obehagligt.
        Jag tänker att just att få veta vad som hänt, och han ”flyttat” eller om han råkat ut för en olycka. Vad som helst, så du kan lägga det bakom dig och att du har något istället för inget att förhålla dig till.
        Kramar och allt gott till dej!

        Gilla

        • Precis så var det. Jag var desperat och ville ge allt en chans, även om jag aldrig annars kontaktar vare sig spåtanter eller djurmedier. Hon sa att en rovfågel tagit honom vilket alla jag pratat med håller för osannolikt då det var i Stockholm och han väger mer än 4 kg. Så jag struntar i det.
          Tack och kram!

          Gilla

    • Vad kul! Jag skulle gärna vilja ha en sphynx också. Fast inte en ”gumminaken” för det är så svårt att klappa dem – handen fastnar liksom, tycker jag.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s