Varför vill ingen bråka med mig nuförtiden? (Om vargar och trohet m.m.)

Jag minns Aftonbladet-tiden jag. Då försiggick alltid något bråk  i något hörn på denna bloggportal, bråk som man med liv och lust kunde ge sig in i. Man behövde aldrig lida brist på bråk!

Men nu – möjligtvis kan jag få en och annan förorättad ”jämställdist” att spy lite galla över mig när jag skriver om bloggen Genastspytt, men det är ungefär det enda. Ska det behöva vara så?

Jag undrar därför om det här kan provocera någon:

Varför är kvinnor så förutsägbara? Fråga dem vilket djur de identifierar sig mest med och svaret är givet: ”En katt!”. Med detta vill de få oss att inse att de minsann är självständiga, oförutsägbara, viga, mystiska och sparsmakade – hur illa detta än stämmer med verkligheten. Varför kan ingen kvinna bara erkänna att hon är en Skotsk terrier eller en dvärghamster?

Sen skulle jag även vilja reta upp en del män. För ett tag sedan blev jag raggad på av en synnerligen gift man, en ”snäll och välartad” sådan för övrigt. Han menade dock att han ”ibland blev en varg” och att detta var förklaringen till hans raggande på andra kvinnor. Därför var det så bra att jag satt inne med kunskapen om att vargar är monogama medan tamhundar är polygama, och kunde vidarebefordra denna kunskap till honom.  Jag förklarade helt enkelt att antingen ser du dig själv som en varg, och då håller du dig till din hona, eller också ser du dig själv som en mops och då är det fritt fram att ränna runt kvarteret och para dig med så många som möjligt! Jag tänkte då själv att ”där fick jag till det”. Fast det fick jag kanske inte.