Vi talar det språk i klassrummet som alla förstår

Det är ofta väldigt intressant att läsa uppsatser som mina sfi-elever har skrivit. Intressant av väldigt olika skäl. Men ibland är naturligtvis själva språkbehandlingen orsak till leenden eller rentav skratt bland lärarna. (Dock vill jag påstå att vi inte skrattar på ett elakt sätt åt eventuella fel, om vi nu gör det alls, och jag tror de flesta av oss sfi-lärare är medvetna om att vi nog inte nödvändigtvis skulle göra ”bättre” ifrån oss när vi skriver uppsats om vi blev tvungna att skriva uppsats på till exempel arabiska och bara gått några månader på en arabiskkurs.)

I vilket fall så minns jag hur smart en elev var som var i början av sfi-utbildningen och där språket var väldigt knackigt. Uppgiften var under ett test att skriva ett brev till en tänkt kompis och berätta om skolan och livet i Sverige. Bland alla felstavade ord, grammatiska omöjligheter och ibland rentav obegripliga uttryck skrev eleven plötsligt felfritt: ”Vi talar det språk i klassrummet som alla förstår – svenska”. Det var tydligen det som eleven ifråga ville berätta för sin ”kompis”. Jag häpnade över den felfria meningen, användandet av tankstreck och att eleven nu plötsligt förde in en lite uppfostrande ton i sitt brev, innan jag kom på den skylt med ”trivselregler” som hänger på väggen i alla klassrum. Gissa vad det står där?

Det gäller att vara smart när man skriver test och känner att det inte går riktigt så bra som kanske tänkt sig och man inte vet vad man ska skriva!

6 thoughts on “Vi talar det språk i klassrummet som alla förstår

  1. Haha.. jo, det känns igen… oavsett om eleverna är nyanlända eller infödda försöker de spana in hjälp om vi lärare missat budskap, tabeller, kartor etc..som hänger uppe någonstans…
    Fast man märker hur mycket som tas in. (Jag har ju haft SVA-elever – nyanlända och de som varit här ett tag denna termin) och att de är både ivriga att lära och duktiga att använda det de lärt. Vi har också många goa skratt på vägen när det blir fel och missuppfattningar… härliga ungar ;D.

    Kram från Mogi

    Gilla

    • Ja det är min erfarenhet också att det blir mycket skratt i klassrummen, och att de gärna skrattar åt sig själva och sina misstag. Mina elever är också goa – fast de är vuxna! Kram

      Gilla

  2. Mitt ex gick SFI… Minns alla goa skratt vi hade här hemma när han satt o knackade sig igenom skoluppgifter!
    Han pratade väldigt bra svenska efter 3 månader… Jätteimponerande!
    Sen lärde han mig massor av turkiska och jag minns även MINA fel… Skulle säga jag var mätt när vi var hemma hos hans faster i Ankara på middag… Klappade mig förnöjt på magen o sa med förnuftig stämma att jag var homosexuell!:)
    Dumt det kan bli!
    🙂

    Gilla

  3. Det påminner mig om när vi skulle göra en inlämningsuppgift tema tecknad serie i skolämnet bild och en klasskompis kalkerade av en hel sida ur tidningen ”Kommunalarbetaren”. Alla såg att den var kopierad, alla visste att alla visste det inklusive plagiatören själv och läraren. Svetten bröt fram i pannan på alla, vi vred oss plågade av pinsamheten och pappersarket fick sitta uppe resten av terminen jämte de andra (förvisso talanglöst tecknade) serierna.

    Gilla

    • Vilken pucko lärare som inte frågade ”och den har har du alltså ritat helt själv? HELT själv?”.
      Jag får ibland in baksidan till bokomslag när det varit hemuppgift att skriva om en bok man har läst och vad den handlar om. Mina elever förstår inte alla gånger att jag inte går på att de plötsligt använder sig av ett språk som ”denna historia är sprungen ur en tid då…” eller ”de fängslande vardagsödena vävs samman..”.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s