Hur bitchar man bäst på Brommaplan?

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag snart kommer att medverka i TV3:s nya satsning Svenska Brommaplansfröknar. Jag är redan tippad att bli seriens bitch, liksom Gunilla Persson var i Svenska Hollywoodfruar  (men där de andra fruarna betedde sig nog så illa, enligt min åsikt).

I vilket fall vill jag ha lite tips om hur man bitchar bäst på Brommaplan. Jag förstår själv att jag på olika sätt bör driva min hyresvärd till vansinne, med mina olika krav, men sen tar det stopp. Hur går jag vidare? Här på Brommaplan finns två mataffärer, ett bibliotek, två begravningsbyråer, Systembolaget, en blomsteraffär, Scandic Hotell samt en sängaffär. Bland annat. Hur bitchar man bäst med dessa förutsättningar? Någon som redan har provat på att bitcha på Brommaplan och kan ge mig lite tips på vägen?

23 thoughts on “Hur bitchar man bäst på Brommaplan?

  1. Hur man bitchar på Brommaplan har jag inte en susning om, men nåt säger mig att du ska satsa på begravningsbyrån och sängaffären. Jag själv bitchade loss idag på mammas förra boende där jag skulle hämta en del prylar.

    Gilla

    • Alltså, tyvärr får det nog bara bli sängaffären. Begravningsbyrån känner till hur bitchig jag är sen jag arbetade i kyrkan, så där är jag portad för all framtid. Men att gå och lägga mig i en av sängaffärens provsängar och kräva att de kommer med kaffe och croissanter ”på säng” och sen få ett utbrott om de inte gör det, det ska jag testa. Mot sängaffären!
      Hur gjorde du när du bitchade?

      Gilla

      • Du får filma sängbitchandet!

        Jag är en ytterst snäll och försynt person. Men när jag tänder så gör jag det så det ryker om det. Boendet hade bett mig hämta kvarglömda grejer. Det visade sig att prylarna var inlåsta i ett skåp som ingen hade någon nyckel till. Det skåpet hade varit låst redan när min syster flyttade mammas grejer, visade det sig. Jag blev milt sagt förbannad. Det slutade med att jag talade om att de fick transportera sakerna till mammas nya boende, jag tänkte inte kliva innanför deras dörrar mer. Dessutom passade jag på att rya om andra grejer som hade sprungit sin väg och avslutade det hela med att läsa lusen av kontaktmannen som försökte urskulda sig med att hon inte visste, att hon var ny, att hon hade varit på utbildning… dessutom hade denna kontaktman inte kontaktat mig fast jag hade bett om det, på en månad eller så. Ansvaret var hennes och hon hanterade det uruselt, sa jag. Jag tänker fortsätta bitcha i ett mejl till chefen, tacka för oss och skriva att det är dags att de lär sig vissa väsentliga ting.

        Ska du ta en kurs hos mig?

        Gilla

        • Jag tycker att ditt bitchande verkar bra. Men problemen verkar vara verkliga problem, och som hollywwodfru, jag menar brommaplansfröken, så är det främst icke-reella problem som man bör bli verkligt upset över. Man ska bli ”chockerad” när hunden tappat några hårstrån på svansen inför en fotografering och tycka att utspillt kaffe på bilmattan är ”det värsta som hänt en”.
          Tråkigt för övrigt att det inte verkar fungera med äldrevården heller i ert fall.

          Gilla

          • Jag måste tydligen byta fokus. Öva mer på att bryta ihop och ge någon skulden när jag spiller ut kaffet, för mitt fel kan det ju inte vara. Jag som knappt bröt ihop när kameran gav upp, nu har jag ju inget att trösta mig med.

            Vad gäller äldrevården så blir det nog bättre nu, på nya stället. Värmen och omtanken sitter i väggarna, känns det som.

            Gilla

  2. Noll koll och noll tips här… brukar inte ens se på de där fåniga holleywoodtanterna.. MEN jag är övertygad om att du är som klippt och skuren… som fröken… på Brommaplan ;D

    Söndagskraam från mogi

    Gilla

    • Jag har slaviskt följt varje avsnitt, vilket jag har lite dåligt samvete över, då jag tycker att TV3 exploaterar psykiskt labila Perssoner och dennas dotter i den senaste säsongen. Men sista avsnittet var ett utmärkt exempel på hur det kan se ut när en tjejgrupp sluter sig samman och mobbar och sedan får det till att det är den mobbades fel. Mkt likt en högstadieskola med mobbande tjejgäng. Obehagligt men intressant.
      Kram

      Gilla

  3. Gud vad jag skulle ha lätt för att vara bitchig! Helt enkelt skippa all den där ”fina” uppfostran jag fick (uppväxt på hotell)…bara säga precis vad jag tänker och tycker…och tro mig, det finns hur mycket som helst att ösa ur haha.
    Kram

    Gilla

    • Varför inte dela med dig av dina tips i bokform? ”Kan du så kan jag” eller vad det var nån av fruarna hade som undertitel på sin bok. Kram tillbaka!

      Gilla

      • Obs denna fru, som var en New York-hemmafru, skrev för något halvår sedan att hon fått ”en massa inspiration” till sin bok genom min blogg. Trots detta har jag inte läst den. Men jag utgår ändå från att det finns ”inspirationscitat” från min blogg på var och varannan sida i den boken. Jag tror det är en härlig bok!

        Gilla

  4. Jag tror ju ändå att du gör bäst nytta genom att gå in på Begravningsbyrån och kräva en ursäkt för att de har åsikter om dig. Sen kan du ifrågasätta varför du inte fått något erbjudande om ”tre begravningar till priset av två”!

    Gilla

    • Det ska jag göra! Bra idé där! En ursäkt ska jag också ha, inte minst för att den ligger på vägen till Systemet och en gång kom jag in och bjöd på Gula Änkan (eller vövv klikå som man också säger) till begravningbyråns kunder för att jag tänkte att ett skämt tillsammans med alkohol skulle muntra upp dem lite, men inte fick jag nåt tack för det!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s