När något viktigt händer i mitt liv vill jag skriva om det på bloggen och därför skriver jag nu.
I maj för 43 år sedan födde min mamma mig på Södersjukhuset i Stockholm. På Juldagen i år 2012 tog jag farväl av henne, och hon farväl av jordelivet, på samma sjukhus.
Min mamma har alltid beskrivit dagen då hon födde mig som en så lycklig och solig dag, att det varit kyligt och trist vårväder tidigare, men då, när jag kom, den 24:e maj, slog vädret om och det blev sommar! Det kan vara helt och hållet sant och ett meteorologiskt faktum, eller en aning eller mycket kryddat med min mammas oändligt kärleksfulla men minst sagt fantasifulla känsla för dramaturgi när hon återger något. Det har i alla fall alltid gjort mig glad att höra att jag kom till världen under så lyckliga omständigheter, för senare i livet har jag inte alltid varit så glad. Men mitt liv började i alla fall i glädjens tecken!
Min mammas beslut, i samråd med Gud, att lämna sitt jordiska liv på Juldagen var precis lika dramaturgiskt storstilat, för säg en vackrare dag att dö på om man som min mamma bekände sig till kristendomen och var kyrkomusiker (det heter så, inte kantor som de flesta tror) i nästan hela sitt yrkesverksamma liv? Hon arbetade i 40 år som musiker i den vackra Markuskyrkan i Björkhagen i Stockholm. Julnatten var därför för henne inte alls en ”Stilla natt”, för hon gick upp vid tretiden på morgonen för att spela och dirigera på två julottor efter varandra, men det var en fin natt då kyrkan firar en av sina två största högtider och då min mammas yrkesroll kanske var som viktigast. Min mamma var en skicklig och respekterad dirigent och jag var alltid så stolt över henne när jag satt ”i publiken” (eller på orgelpallen bredvid henne när jag var liten) och såg henne leda kören och orkestern!
Vi, dvs jag, min pappa, min bror och hans fru, var hos henne när hon dog, även om vi i sanning kom i sista minuten. Jag är fortfarande inte helt säker på att vi verkligen hann, även om sjukvårdspersonalen sa att hon fortfarande levde när vi kom. Då hade min bror Martin och hans fru Lotta varit hos henne knappt tre timmar innan. Jag själv var just i färd att lämna min lägenhet för att sova över på sjukhuset bredvid henne när jag fick samtalet att jag borde ta en taxi. Fast det kanske inte var så viktigt för henne egentligen att vi var där just då hon beslöt att gå över till andra sidan: Jag tror att det var viktigare att vi var där, vi i familjen och hennes systrar, nästan hela tiden under de här tre veckorna sedan hon hamnade på sjukhus. Jag och familjen har också sovit bredvid henne flera nätter. Jag vet att hon har märkt att vi varit där även om hon inte kunnat kommunicera med ord. Hon har förklarats medvetslös, ”i koma”, men har ändå utstött ljud när vi kramat och pussat henne och har även utstött ljud när jag frågat om hon vet om att jag är där och då jag sagt något för mig viktigt. Jag har upprepat att jag älskar henne och att jag vet att hon älskar mig och att jag alltid vetat att hon vill mitt allra allra bästa, alltid. Och att jag är så glad för att hon är min mamma.
Kära bloggläsare: Skriv nu inte att hon må vila i frid, för dels är det fullkomligt självklart för mig att om livet efter detta finns (det tror jag att det gör, även om det ibland också är ett aktivt val jag gör att tro så när jag känner tvivel och rädsla och ångest) så tog min mamma sig direkt till himlen utan mellanlandningar och utan minsta tvekan bland eventuella passkontrollanter vid ingången, dels är jag inte ens säker på att hon ”vilar” där hon är nu. Hon blev tvungen att vila mycket de sista åren och kanske är hon vaknare nu än någonsin, fast hon slipper kroppens plågor och sinnets oro.
Mamma: Jag älskar dig. Du och din kärlek kommer att finnas med mig så länge jag själv struttar omkring här på jorden och ”gör så gott jag kan”. (Hoppas jag att jag gör i alla fall.) Också mitt liv, liksom alla andras, är i ett längre perspektiv som en låga på en tändsticka i någon sekund, om ens det.
En dag ses vi igen, fastän det för dig kanske är redan i dag, då tiden inte längre lär finnas där du är nu! (Fast det är bara vad jag har läst.)
/Din dotter Anna
Bilden: När min mamma var ung och frisk (och min pappa ännu yngre!) för kanske 30 år sedan, när vi var på landet på Blidö.
Så fint, varmt, respektfullt och kärleksfullt du har skrivit.
Jag beklagar din förlust, Anna. ❤
GillaGilla
Det var de vackraste orden jag läst på länge. Det märks att hon var älskad och älskade! Kramar till dig Anna!/Hanna
GillaGilla
Känner mig frustrerad när jag återkommer till detta inlägg för mina svarskommentarer har försvunnit på något sätt.
Vet inte vad jag skrev i den kommentar som försvann men jag blev och är i vilket fall glad för din kommentar! Kramar tillbaka!
GillaGilla
Ser att mitt svar förut hamnade fel. Det jag skrev var ”Tack Tizzel!”
Kram
GillaGilla
Ser att min svarskommentar försvunnit! Men har den inte försvunnit förut också? Det hela känns igen, att mina svarskommentarer försvinner!
GillaGilla
Så fint Du skriver Anna. Jag är så förundrad över att Du orkar formulera Dina känslor redan.Du har säkert haft tid…. Vackert och bra att Du har sagt att Du älskar henne. 1000 kramar /Birgitta Dammström
GillaGilla
Och ändå så hade jag skrivit detta ännu tidigare än jag publicerade det – jag skrev det faktiskt samma natt som jag kom hem från sjukhuset, när jag ännu var ”adrenalinhög” och då orden bara rann ur mig naturligt – hade jag försökt skriva det senare hade det blivit mycket svårare och jag hade kanske inte klarat det. Tack och kramar tillbaka!
GillaGilla
Så hon har gått nu, mor din. Du skriver så ömsint och fint om henne. Hon valde dagen för sin bortgång lika elegant som far min, som gick bort på midsommarafton, dagen efter sin födelsedag som vi alltid firade stort. Jag är övertygad om att hon hörde det du sa till henne, vilket också en läkare talade om för oss, att vi skulle prata med vår far in i det sista. Jag kan väl säga att om hon inte ska vila i frid så kanske man kan önska att hon får frid i själen? Mina varmaste tankar till dig i din sorg, Anna!
Kram
GillaGilla
Ja visst är det fint när det verkar finnas ”en tanke” bakom den dag då våra nära väljer att gå över till andra sidan även om jag ju vet att många måste lära sig leva med en frånvaro av sådan och att allt känns meningslöst. Men jag har också hört att medvetslösa ibland hör och uppfattar mycket mycket mer än man tror, fast de kanske inte kan visa det. Min mamma visade det vid några tillfällen och det gladde mig då och nu men får mig samtidigt att gråta nu. Jag kände att hon ville trösta mig men förstod att hon inte kunde…
Tack och kram!
GillaGilla
Å, ett sånt fint inlägg. En vacker bild till också.
Kramar till dig, Anna.
GillaGilla
Tack! Ja, jag var glad att jag hittade den bilden! Kramar tillbaka
GillaGilla
Beklagar din sorg, förstås. Blev så tagen av ditt inlägg att jag glömde skriva det..
GillaGilla
Beklagar sorgen…vilket fint inlägg …läser och blir oxå tagen av dina fina ord om din mamma.
Jag är oxå född i maj..2 dar innan dig fast många år innan du kom till världen…min mor sjöng då lillan kom till jorden för mig ofta ..den har säkert du oxå fått höra..
Min pappa lämnade oss för 2 år sedan precis innan jul..oväntat, önskade att jag hade varit hos honom då…men vi kom försent.
Många varma kramar till dig Anna ❤
GillaGilla
Vet du, jag hade någon lite grandios tanke om att ”När lillan kom till jorden” handlade om mig, när jag var riktigt liten, som jag minns det. Min mamma var också en lillan som kom till jorden i maj, för övrigt!
Jag är som sagt inte heller riktigt säker på att vi verkligen hann. Men tror uppriktigt att just det inte var viktigt för min mamma.
Varma kramar tillbaka!
GillaGilla
Vackert skrivet om din fina mamma!
Tänker på dig och din familj! Hoppas du kan få lite andrum med dina pälsklingar emellanåt…
GillaGilla
Tack!
Ja, visst är det en fin tröst att ha mina pälsklingar!
GillaGilla
*Kramar*
GillaGilla
*tillbaka*!
GillaGilla
Så sorgesamt glädjefullt inlägg. Fortsätt att tänka vackra tankar, då blir sorgen lättare att ta sig igenom!
Kram!
GillaGilla
Jag försöker… Kram tillbaka!
GillaGilla
Sänder min medkänsla.
Väldigt fint skrivet
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
Väldigt vackert skrivet Anna och bilden är underbar !
beklagar din sorg dock även om jag också tror på ett liv efter döden och att din mamma nu mår bra och lever gott där uppe med alla andra kära som finns där 🙂 Varma kraamar till dig ❤
GillaGilla
Tack! Jag gillar också bilden, som jag hittade medan jag egentligen letade efter en helt annan bild. Ja, jag tror också. Inte alla minuter på dygnet, men jag försöker.
Varma kramar tillbaka
GillaGilla
Beklagar din förlust Anna. Men gratulerar din mamma som nu äntligen fått vakna ur sin sömn.
För enligt vad jag tror så är livet sömnen och döden är uppvaknandet.
Trots det kunde jag inte hejda tårarna när jag läste ditt inlägg. Det var vackert och ömsint skrivet.
Stora varma kramar till dig Anna!
GillaGilla
Tack Libra för de orden. Fint att du också tror som jag.
Stora kramar tillbaka!
GillaGilla
Jag vill med dessa få ord uttrycka min varma medkänsla,, till dig och övriga anhöriga.
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
Så fint skrivet Anna. Så fint foto på din mamma och pappa. Ändå ljust i det sorgliga. Det är svårt../Kram Britta
GillaGilla
Ja jag vill att det ska vara ljust. Fast det känns tungt.Kram
GillaGilla
En underbar bild på din mamma och dina ord… vilken lycka för din mor att ha med sig.
GillaGilla
Ja jag hoppas att hon läser! 🙂
GillaGilla
Kram!
GillaGilla
Mitt ljus brinner fortfarande.
GillaGilla
Bra!
GillaGilla
Så oerhört vackert och innerligt skrivet. Tårar rinner ner för mina kinder. Vet precis hur det känns när mamma försvinner från jordelivet. Det är tungt nu och det kommer fortsätta vara tunga dagar blandade med de ljusa med fina minnen.
Kram
GillaGilla
Ja det är precis som du skriver
Tack för dina ord. Kram
GillaGilla
Vackra tankar och ord om något som berör djupt.
Mina inliga kondoleanser och en varm kram♥
GillaGilla
Innerliga ska det stå
GillaGilla
Tack Mogi! Varm kram tillbaka
GillaGilla
Så totalt jävla knockande, ända in i varje fiber av hjärtat. Jag har haft mina existensiella kriser i livet och den senaste tog hårt. Men det här gav mig något så – Tack…”direkt till himlen utan mellanlandningar” ..
GillaGilla
Tack själv znälla Zmilla! Kram
GillaGilla
Vad ska jag skriva egentligen, det verkar som om hon gick över till den andra världen mer er kärlek. Om det finns en vacker död som nàgon sa, sà är det att gà bort i närheten med sina nära & kära, genom att somna in…Ja, jag beklagar, men jag vet inte vad jag kan säga…
Je t’embrasse…
GillaGilla
Du behöver inte säga mer, det var så fint så!
Bises
GillaGilla
”En dag ses vi igen, fastän det för dig kanske är redan i dag, då tiden inte längre lär finnas där du är nu! ” Det finaste jag läst, detta ska jag minnas när sorgen gör mig ont.
kram
GillaGilla
Glad om mina ord kan vara till hjälp. Kram!
GillaGilla
Vackert om din mamma.
GillaGilla
Tack. Men hon var en vacker mamma också!
GillaGilla