Nu måste jag både skriva och fråga om jämställdhet igen

Jag förstår inte. Jag läser på så många olika ställen, i bloggar och artiklar, kritik av att vi ”i Sverige försöker skapa ett enda kön, i stället för att bejaka könens olikheter”. Jag förmodar att det är hen-ordet som spökar till stor del, men det verkar inte vara den enda förklaringen. (Problemet kan också vara att jag har en tendens att leta upp sådana artiklar av någon outgrundlig anledning.)

Men jag förstår inte vad de menar. I alla fall inte när det gäller kvinnorna. Aldrig under de senaste decennierna har väl svenska tjejer och kvinnor varit så ”brudiga” som nu?  När jag var ung gick vi minsann inte på manikyr varje vecka och satte in löshår och rakade oss överallt och opererade brösten och köpte nya Louis Vuitton-väskor eller imitationer av sådana varje månad! I alla fall inte så många av oss.

Och kan man beskylla dagens kvinnliga bloggare för att inte vara ”tjejiga” så det räcker?! Jag ser ett frossande i smink, kläder, inredning och bakandet av cupcakes överallt, på bloggar, i kvällstidningsbilagor, i TV-program och i vecko- och månadstidningar. Jag ser heller inget problem med att många tjejer och kvinnor har dessa intressen.

Men jag undrar fortfarande – VAR, förutom hen-ordet och att man vinnlägger sig om på en del förskolor att uppmuntra barnen till icke köns-stereotypiska val, ser man detta skapande av ett enda kön? Jag förstår faktiskt inte det.

Men jag blir en aning provocerad när någon skriver att man borde ”bejaka könens olikheter”. I alla fall tills den som skriver detta ger exempel på vad det är man ska bejaka och vilka olikheterna är. Även om jag är den första att hålla med om att könen generellt sett uppvisar vissa skillnader. Jag undrar bara vad det är vi ska ”bejaka” på ett annorlunda sätt än vi gör nu.

20 thoughts on “Nu måste jag både skriva och fråga om jämställdhet igen

  1. Jag upplevde 60 och 70 talen som en tid då många blev medvetna, och genomskådade reklammakarna, modetrender och politikernas svammel. Jämställdheten var något som verkade vara på gång iaf. Nu, är de nya generationerna trendkänsligare än någonsin ! Går på allt. Att synas har blivit det viktigaste. Tragiskt att se denna utveckling. Vad gäller könen så säger jag som fransmännen; ” vive la difference ”…

    Gilla

    • Jag tror att hundra procent av befolkningen säger som fransmännen när det gäller könen. Det problematiska blir när man ska specificera vad denna olikhet består i! Många skulle till exempel opponera sig om du skriver: ”Männen har bättre ledaregenskaper och kvinnor passar bättre till omsorgsyrken.” Lika många skulle opponera sig om du skriver: ”Det ligger i mannens natur att våldta och misshandla, medan kvinnor är lugnare och snällare.” Så frågan är fortfarande: vad menar man när man i dag klagar på att vi ”inte får vara olika”?

      Gilla

    • Själv är jag varken motståndare eller förespråkare av hen. Men vad ordet har med jämställdhetsdebatten att göra förstår jag inte – jag ser det enbart som ett ord som i en del fall skulle förenkla läsandet och skrivandet av en del texter. Men som vi också kan leva utan.
      Läste dock på jag tror Språkrådets hemsida att detta med att könsneutralisera ord inte är något nytt och förekom redan i fornnordiskan då man tydligen inte kunde skriva ”de” utan att ange om det var kvinnor eller män man talade om. Ordet ”de” könsneutraliserades således – av vilken orsak? Och i dag klarar vi oss utmärkt utan att behöva ange om ”de” är kvinnor eller män eller bådadera.
      Sedan är det ju så att både du och jag är lärare – inte heller du kallar dig ”lärarinna” som man sa förr. Varför är det inte viktigt för dig att skriva om det handlar om en kvinnlig lärare eller en manlig lärare om du tycker att ”hen” är larv?

      Gilla

    • Jaså?! Är du papist alltså? (Jag vet inte hur jag tänkte här, men typ att Gud i modernare tider inte har något kön och Påven står närmare Gud än andra, enligt papisterna.)

      Gilla

  2. Jag är lika förvirrad och oförstående som du Anna. Skulle också gärna vilja veta lite mer om vad olikheterna består av. Inte tror jag att mycket blir förändrat av att man börjar använda hen heller.
    Vad sjutton skulle det åstadkomma? I finska språket finns det väl bara ett ord för han och hon.
    Inte tycker jag att det finska folket verkar vara mer jämställda än oss för det.
    Kram =)

    Gilla

  3. @Libra och för alldel även Anna:
    Hen är ett oerhört praktiskt litet ord att ta till när det behövs. Att vissa ultrapersoner kopplar ihop det med jämställdhet är enbart dumt.

    Gilla

  4. ”Hen” är ett praktiskt litet ord, rätt använt underlättar det kommunikation och nog ”bejakas” skillnaderna (tack gode gud för dem!)…men problemet är väl att vi ännu inte klarar av att gå bredvid varandra, jämställda med lika lön o.s.v.?
    …och nog är ”papa” en ”hen”!

    Gilla

    • Är du också papist?!
      Det där med lika lön tycker jag är knepigt. Jag har sett trovärdig statistik som visar både på att lönerna inte är lika och annan som visar att de är det.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s