Vill tro att då min semester börjar nu, börjar också ett bättre liv

Det senaste året, eller något utvidgade året, har inneburit så mycket sorger och oro och  började med att Turbo försvann under Valborg 2012.

Svårast av allt var förstås att min mamma dog på Juldagen.

Ändå ser jag ju inte minst här på bloggen att jag inte är ensam precis om att ha upplevt sorger detta år. Islin, 22 år gammal, som hade valt min blogg som ”favorit” på bloggportalen.se tog livet av sig, Peggy (”Mumlans ränder”) avled i cancer, bloggvänner har förlorat sina barn.

Så nej jag inser att det inte är särskilt synd om mig, bara påpekar att det senaste året varit jobbigt på flera olika sätt, även av anledningar jag inte nämnt ovan. Jag har varit sjukskriven mycket den senaste tiden och i morgon börjar min semester. Och då är målet att jag ska få en mycket starkare och friskare kropp. (Hm, någon som känner igen sig?) Att jag har lätt att halka ner i depressioner kommer jag kanske att få leva med, sådan har jag varit i större delen av mitt liv, men jag behöver ett starkare ”kroppsligt skal” som väger upp när jag känner mig psykiskt svag. Just nu har jag en fysik som en 98-åring.

Så nu jäklar ska ni få se. Hur stark och frisk jag kommer att bli. I början av augusti, när jag lägger ut mina ”efter-bilder” så kommer ni bli bländade av min friskhet och styrka! Det kan jag garantera.

18 thoughts on “Vill tro att då min semester börjar nu, börjar också ett bättre liv

  1. Fast en bra sak eller till och med två har hänt detta år! Du har lärt känna den allra bästaste Vera! Och så har Vera och Kasper blivit vänner och på kuppen har Kasper fått röra på sig lite mer och därmed tappat lite vikt!

    Gilla

    • Ja då visst har det hänt bra saker också, att lära känna Vera var en stor sådan! Och härligt att det gick så bra. Fast det där med att Kasper rör sig mer nu är lite en sanning med modifikation. Han gosar väldigt gärna med Vera men han lekte mer med Turbo, som han verkade se som en mer jämbördig partner att brottas och leka med. Så det är nog mest mindre mat som spelat in där. Dock har det faktiskt blivit en viss skillnad med leken den senaste tiden och han går inte längre undan när Vera vill leka utan kan faktiskt leka tillbaka ibland.

      Gilla

  2. Vill bara påpeka att det behövs inga bilder. Du bländar mig redan! Med ditt intellekt och din humor. Och ditt sätt att möta livets motgångar. Iallafall de du delar med dig av på din blogg.
    Kram på dig.

    Gilla

  3. Det går inte att jämföra saker sådär, vi är och upplever saker på olika sätt, ju. Även mitt senaste år har varit tufft, av helt andra anledningar. Att förlora ett älskat husdjur är ingen liten sak hursomhelst. Känner tacksamhet att jag ännu har mina föräldrar och svärföräldrar 🙂
    Hoppas innerligt du får en bra semester, att du finner nya sätt att fylla på energin och glädjen i ditt liv.
    Mjuk kram och allt gott till dej!

    Gilla

    • Nej. Det är ju inte det, att förlora ett älskat husdjur. Inte heller med min älskade hund som var gammal och fick somna in fridfullt med mig vid sin sida var det lätt! (Väldigt mycket det motsatta faktiskt….)
      Tack detsamma och kram!

      Gilla

      • Jag fick i mars i år tyvärr avliva den hund som jag nog varit mest fäst vid någonsin. Det är bara omöjligt svårt att beskriva hur mycket jag saknar henne. Inga logiska argument hjälper liksom. Sorgen måste få sin tid, oavsett om det är människa eller djur.
        Allt gott till dej vännen! Kram!

        Gilla

        • Jag vet vad du går igenom! Det var många år sedan nu min hund dog och i dag är jag inte ledsen längre utan minns allt med glädje bara. Det är ju dock lättare för många andra (inte alla) att bara förstå sorgen efter en människa medan man ibland känner att man får hålla lite tyst om saknaden efter ett djur. Kram!

          Gilla

          • Ja, faktiskt. Jag berättar det inte för kreti och pleti precis. :-/
            Jag gråt-sörjde en katt i en hel vecka för 27år sedan. Tänker ibland ännu på den katten. Han valde mig. 🙂
            Det känns oerhört fint att du förstår. Värmer.
            Kram och allt gott till dej!

            Gilla

  4. Nej, jag känner inte igen mig. Starkare, friskare kropp på semestern? Nej, tvärtom, då får den uthärda det man utsätter den för och sen, när vardagen kommer, då får man reparera skadorna. Kanske. Eller kanske efter nästa semester.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s