Vem ska man tro på?

Nej, med min rubrik syftar jag inte på Thomas Di Leva eller hans ex-sambo Zinath Pirzadeh och vad som var sant om deras förhållande. Jag menar inte heller Jesus eller Dag Sandahl.

Jag syftar på väldigt många personer som har erfarenhet av världens krigshärdar, framför allt Syrien. Jag har flera bekanta som har anknytning till Syrien och de är vettiga och godhjärtade personer. Ingen av dem har en rigid fundamentalistisk inställning när det gäller politik eller religion. De är alla demokrater.

Och de har helt olika uppfattning.

En del menar att mycket av det som skrivs om Bashar al -Assad i väst är lögner och att han är en ”väldigt trevlig person” och att det är rebellerna som dödar civilbefolkningen och inte al-Assad. Precis om han säger själv, alltså. Andra som också har erfarenheter från Syrien beskriver honom som ”äcklig” och att till och med taxichaufförer där känner sig tvingade att ha hans porträtt i bilen.

Likadant var det med irakier efter USA:s och Storbritanniens invasion, där en del menar att det var nödvändigt, trots det lidande som det fortfarande ger upphov till, medan andra inte gör det.

Och själv sitter jag här i Sverige och blir bara allt mer snurrig i huvudet, och då var det illa med mitt huvud redan innan. Vad är egentligen sant?

Inte så mycket kanske, det sägs ju att sanningen är det som ryker först i alla krig. Och även i Sverige beskriver vi ju vår egen verklighet helt olika beroende på vilka erfarenheter vi har och var vi kommer ifrån. Är Sverige ett land där jämlikhet råder mellan män och kvinnor? (Beror på vem du frågar.) Finns det mycket rasism i Sverige? (Beror på vem du frågar.) Är klasskillnaderna stora i Sverige? (Beror på vem du frågar.) Är Sverige ett rättssäkert land? (Beror på vem du frågar.)

Jag kan få en obehaglig känsla av att vara ”ljum” eller ”ursäkta våldsamma illdåd” när jag inte självklart kan ta ställning. Inte så att någon annan beskyllt mig för det, men känslan finns där ibland.

8 thoughts on “Vem ska man tro på?

    • Tack. Jag världen skulle vara lite lättare att begripa sig på utan alla dessa nyanser.

      Vill tillägga att jag menar att när det gäller om Saddam Hussein var en skurk eller inte är jag inte villrådig, det var han helt klart, men var det rätt att gå in i Irak eller borde irakierna själva fått göra sig av med honom när tiden var mogen?

      Bashar al-Assad är det lite svårare med, det finns betydligt fler renodlat positiva till honom så som jag uppfattat det.

      Gilla

  1. Ja. Hur i all världen ska man veta vem man ska tro på, vem som har rätt om det nu finns någon som har rätt? Vad gäller Sverige är det kanske lättare och vissa saker är till och med mätbara: lika lön för lika arbete till exempel och hur många som delar på föräldraledigheten och… och… och.. Klasskillnader sorterar väl också där, går att utreda, kanske, medan rasism och rättssäkerhet känns som mer osäkra storheter.

    Gilla

  2. Minns ju röda khmererna i Kambodja. Det var så absurt olika signaler som kom. man visste inte vilka som visste. Det var signaler som talade om folkmord, men andra kunde avfärda det som propaganda från de som inte ville se det positiva som hände i landet. Idag har vi facit, det hade vi inte då.

    Så är det ofta i konflikter. Vi har inte facit förrän efteråt. Om ens då. För det är segraren som skriver historia.

    Så… jag vet inte heller vad jag ska tro om det som händer här och var. Jag vet inte vem som berättar sanningen. Om nu en sådan finns.

    När det härjades som värst i forna Jugoslavien reagerade jag mycket på att både serber och albanier som jag mötte visste precis hur de andra var och vilka illdåd de begått. De hade fullkomligt motsatta blder, men var lika övertygade. Och var lika oförsonliga. Hur skulle lilla jag, med begränsad kunskap om deras historia, veta vad jag skulle tro?

    Dessutom kunde de ena dan hota varandra till livet för att nästa dag kämpa gemensamt mot en annan fiende. Oavsett om man ville eller ej blev man utnyttjad i deras konflikter. Möjliggörare.

    Gilla

    • Varför menar du att du som svensk blev möjliggörare av deras konflikter?
      Ja det är omöjligt för det har begåtts grymheter från båda sidor i alla krig även om man från början ser en sida som mer rättfärdig. Det värsta är väl att även om Sverige blev angripet och bara skulle ”försvara sig” (apropå Sandahl igen och vad han skriver i dag) så skulle även svenska soldater förlora sin mänsklighet och börja begå grymheter, antar jag.

      Gilla

  3. Jag blev ju inte möjliggörare av konflikten i Kosovo. Men jag blev möjliggörare i deras strider i Sverige. Flyktingar från båda sidor fanns i min lilla församling. Det var hemskt att stå där och höra deras fördömanden. Ohållbrt att möta kravet på att ta ställning.

    Det är fara värt att även vi skulle begå grymheter i den mån vi anser oss ”bara försvara”. Är det inte det all form av mobbing går ut på? Någon utses som en fara -oftast oklart i vilken bemärkelse. Så blir all trakassering bara ”säga ifrån”, ”ta ansvar”, ”vara tydlig”… Fullt legitimt. Mobbarna begriper inte ens att de mobbar. Har då chefen tagit ställning kan man glömma att det finns rättvisa. Vi är nog alla kapabla att begå grymheter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s