Vad är det för fel på kattmänniskor?!

Nu har det hänt igen. En kattmänniska har uttalat sig om kattägares egenskaper. Denna gång är det TV-programmet Go’kvälls kattexpert Susanne Hellman som i någon tidning, har glömt vilken, har förklarat att kattmänniskor är filosofiska, kreativa och självständiga. Jag googlade och hittade då dessutom en äldre artikel där hon förklarade att hundägaren å sin sida bör ha bra ledaregenskaper, vilket förvisso är sant. Bör ha alltså. Det är inte säkert att den har det!

Vad är det som gör att kattmänniskor tror sig om att vara så kreativa och självständiga bara för att de har katt? På vilket sätt skulle just kattens egenskaper smitta av sig på sin ägare? I så fall, betyder det att alla som gillar eller äger fullblodshästar är lättskrämda och springer väldigt snabbt? Och varför har kattägare sådana mindervärdeskomplex gentemot hundägare att de alltid måste påpeka att ”katter är intelligentare än hundar”?

Kattägare säger alltså väldigt ofta samma sak och det tycker jag verkar okreativt och osjälvständigt.

Ni gissar för övrigt rätt. Jag sitter här och är orolig för min egen del då jag numera är både katt- och hundmänniska. Jag känner att det väldigt lätt kan vändas emot mig och att man menar att de olika egenskaperna som de olika djuren förknippas liksom ”tar ut” varandra och att de betyder att jag varken är en god ledare eller kreativ och självständig.

Eller vänta – jag har naturligtvis både hundägarens och kattägarens positiva egenskaper! Kreativ som fasiken är jag i alla fall, se bara på detta blogginlägg. Fantasin och kreativiteten flödar och får nästan inte plats på datorskärmen! Och en god ledare är jag absolut – i dag sa jag till en kille på pendeltåget att ta ner fötterna från sätet och det gjorde han. Vettskrämd såg han ut också. Tror att det är det som utmärker en god ledare. När han/hon talar blir folk vettskrämda.

18 thoughts on “Vad är det för fel på kattmänniskor?!

  1. Ugh, men SNÄLLA….. ursäkta dig, men kanske dags att ta saker och ting med en nypa salt istället för att bli offended för att en till exempel inte tycker en har dom egenskaperna som är beskrivna eller att en inte är bra på just dom områdena (en av många förklaringar till varför man skulle bli så överdrivet sur på en sån skitsak haha). Dra inte alla över en kam, det gjorde du ju inte med ”folk som har hundar bör ha ledaregenskaper men alla har inte det blalba”. 🙂 🙂

    Gilla

    • M: Kanske du borde ta saker du läser med en nypa salt?
      Nu avslutar jag med tre smileygubbar så har jag bräckt dig. Den som har flest smileys vinner alltid, oavsett om man har hund eller katt.
      🙂 🙂 😉

      Gilla

  2. Jag gör som du. Med att säga till. Om fötter om bortglömda tidningar. Och folk blir så häpna så att de ofta bara gör som jag tycker att de ska göra. Men en gång argumenterade en yngling om sina skors renhet så jag hade lust att ge honom men tjotablängare, fredlig som jag är.

    Men det var visst inte ämnet. Du kanske är nollställd, neutraliserad av katt- och hundägandet, vilket du ju är inne på. Det blir svårt med alla strömningar, de stör vandra, man vet inte vart det tar vägen. Jag tänker att det kanske fanns ett skäl till att vi skaffade en sköldpadda. även om det var till dottern. Nu när han är död så har jag dragit mig helt innanför mitt skal.

    Gilla

    • Jo då, tjotablängaren passade in.

      Sköldpadda. Där fick man nåt att bita i. Men din egen slutsats hade funkat om det inte vore så att alla är sköldpaddor den här tiden av året. Beklagar hans bortgång, för övrigt.

      Gilla

      • Man kan inte bita i sköldpaddor. Jag kan tänka mig hur häpen den rovfågeln som gjorde ett försök att dyka ner och fånga honom skulle ha blivit när hen hade försökt sig på en tugga i den lockande hamburgaren! Det är faktiskt snart ett år sen han dog, konstigt nog, vi begravde honom på julafton. Det hugger till i hjärtat var gång jag går ner i källaren för framför trappan fanns en planka som hindrade honom från att trilla ner i den. Kroppen minns och fortsätter kliva över nåt som inte finns eller i alla fall inträder en konstig osäkerhet när man inte behöver ta klivet. Lilla gubben.

        Gilla

    • Snälla kyrkis. Jag försöker låta bli att tänka på att han antagligen kommer att dyka upp nu under helgen, kan jag inte bara få njuta av en tillvaro utan Gabriel så här två dagar före Första Advent?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s