”Hugget i sten” – en gravstensfars i flera delar

Jag skrev om min mammas gravsten för några inlägg sedan. Jag skrev då också om att efter väldigt många turer med gravvårdsfirman i fråga blev resultatet inte som vi ville ha det och menade att vi hade beställt. Vi tyckte också att vi fick totalknasiga goddag-yxskaftsvar när vi påtalade det vi inte var nöjda med.

Vi var dock till slut beredda på att vi måste acceptera att det som var hugget i sten är hugget i sten (eller i alla fall ”blästrat” som det heter) och att det inte blev riktigt perfekt. Dekoren med orgelpiporna som min bror ritat påminde på den färdiga stenen lite om stridsmissiler och det var kanske inte direkt sådana man symboliserar min mamma med… Och texten blev för liten och svårläst. Vi menade att företaget inte levererat det vi beställt trots väldigt noggranna och tydliga instruktioner.

Många turer blev det som sagt. Men nu har VD:n skrivit till min bror och till slut meddelat att de tar tillbaka stenen och återbetalar hela beloppet så att vi kan vända oss till en annan firma som redan åtagit sig att göra jobbet mer exakt. Ibland kan det faktiskt löna sig att ”bråka”. Det är dock förstås inte kul att bråka, i synnerhet inte när det gäller vår mammas (och sedermera även vår pappas) gravsten. Men samtidigt så ska den stå där länge och det känns viktigt att den är så fin som möjligt. Min mamma i himlen kanske inte bryr sig så mycket men många kommer att besöka hennes grav och då vill vi att den ska vara finast möjliga.

Nåja, förhoppningsvis har vi nu kommit till finalavsnittet i denna gravstensfars. Men vad vet man. Själv har jag varit väldig förundrad över att de ”färska blommor” som jag trodde mig ha köpt har hållit sig fina på graven väldigt länge nu! Mitt i november dessutom. Till och med jag börjar fatta att det är något lurt här! Men det är faktiskt inte så himla lätt att se skillnad på färska blommor och tygblommor i dag! Och granriset var i alla fall äkta….eh, tror jag.