Jag var i stan

Jag åkte in till Stockholms centrum i går och det var en fasansfull upplevelse. Det var helg efter löning och helgen då julhandeln sätter igång på allvar. Tänk jag minns min uppväxtts stadsresor jag. Då hände det att man stötte på en och annan människa i stan, visst gjorde det, men det var inte inte en orgie i knuffar och trängsel och ofrivillig kroppskontakt som det är på helgerna nu för tiden.

Och om man fikade på något Åhlénsvaruhus cafeteria så kändes det lite som att sitta i en öde matsal på ett mentalsjukhus i Östtyskland (som jag föreställde mig det, utan att ha erfarenhet därav). Men nu är alla fik i stan proppfulla och till och med Åhléns oerhört flashigt. I alla fall det i city, invid T-centralen.

Nåja, jag kom i alla fall hem med en konstgjord kakadua (apropå sinnessjukdom och sånt) i naturlig storlek samt en burk med vitaminpulver från hälsokostaffären. Det var bra köp bägge två. Det blir ju liksom ingen riktig jul utan konstgjorda kakaduor.

IMG_3855

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

13 reaktioner till “Jag var i stan

            1. Fast helt ärligt så har jag ett litet problem med att Vera, som annars inte alls är så kelig utan mest vill leka och busa, numera varje morgon lägger sig bekvämt tillrätta över mitt ansikte och vill ”tvätta mig i håret”. Jag brukar då, halvt om halvt i sömnen, skälla på henne och säga ”Vad är det för fel på dig egentligen? Kan du inte fatta att jag vill tvätta mitt hår SJÄLV?!”
              Jag har alltid tyckt att jag haft bra argument mot att hon ska låta bli mitt hår, men om den konstgjorda kakaduan skiter i mitt hår så inser jag att jag ligger illa till. Eller rättare sagt, ännu sämre till.

              Gilla

              1. Du får sluta upp med att vara så motsträvig. Det är väl bra om du har hjälp med hårtvätten. Du måste börja inse att du inte äger djuren, utan tvärtom.

                Gilla

  1. Vänta du bara. I år behöver du inte skaka en dunkudde för att få världen vit, du har ju Vera som säkert gör sin rättfärdiga insats och ruskar kakadua åt dig. Kasper, tror jag, av förekommen anledning som eventuellt kan ha något med… hrm… bekvämlighet att göra, nå, han nöjer sig säkert med att heja på (och sedan förstås ta åt sig all äran för en gnistervit jul men han lurar nog ingen!).

    Gilla

    1. Precis så har jag befarat att det kommer bli. Jag tänkte först att om den sitter på gardintången så är det för högt för Vera. Men å andra sidan har det inte hittills visat sig finnas något som är ”för högt” för henne…

      Gilla

    1. De glor tillbaka!
      Fast numera har jag flyttat kakaduan till bokhyllan och där ser den inte ner på dem längre. Däremot är det nog bara en tidsfråga innan viga Vera får tag på den.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.