Blir gulliga barn gulliga vuxna?

Apropå mitt förra inlägg och små gulliga barn som ler mot en på bussen har jag funderat en del över just detta faktum att en del småttingar ler, till och med skrattar, när man får ögonkontakt med dem. Jag själv har svårt att sätta mig in i känslan av att vilja le mot en  som i mitt fall ofta trött, svartklädd medelålders kvinna på väg hem från jobbet. Hur kan man ha en sådan positiv inställning till okända medtrafikanter?

Och är detta ett personlighetsdrag som kommer att hänga med barnet när det blir äldre, eller är det snarare en utvecklingsfas som hör till småbarnsåren? Kommer den skrattande, rundkindade lilla solstrålen en dag att sitta i möten på jobbet med hopsnörd mun och beklaga sig över allt och alla och att ingen sköter sitt jobb ordentligt och tycka att allt var bättre förr och att alla nya idéer alltid är helt värdelösa? (Jag har inga sådana på mitt nuvarande jobb, men jag har träffat dem förr!)

Är det någon som känner till något fall som kan ge en hint om hur det ligger till när det gäller detta?

d98bc1c03d759fdd

Bilden: Den alltjämt ständiga solstrålen (ehrm) Anna vid två års ålder.

7 thoughts on “Blir gulliga barn gulliga vuxna?

  1. Det finns en viss grundpersonlighet kvar iaf som vuxen, men ju äldre vi blir ju mer formas vi av samhället, av stress och dylikt. Vi fàr veta att pojkar gör sà och flickor si, dessa gör pà det sättet och de andra gör sà etc… Sà mànga olika faktorer som formar oss som personer.

    Men vissa behàller den där lite barnsliga charmen och det är uppfriskande att se.

    Gilla

    • Jo. Fast i Sverige finns det tydligen ”genusdagis” numera där man ska uppmuntra till ostereotypa könsroller, som jag har förstått det. Hur ser det ut i Frankrike med tanke på detta – florerar sådana tankar där också eller är det något helt främmande?

      Gilla

      • Frankrike är än sà länge ganska konservativt, men visst finns det politiker som sneglar pà den svenska modellen. Jag tror att ”genusdagis” motarbetar jämställdhetsarbetet i längden, vi borde mer arbeta för att alla är lika mycket värda och att vàra olika egenskaper tas tillvara. Män och kvinnor kompletterar ju varandra.

        Gilla

  2. Ja, jag tror att alla människor helst vill le och få leenden tillbaka. Men alla människor orkar inte alltid vara den som ler först.

    Och barndomens solstrålar har – kanske mer än andra? – i sitt känslominne (finns det?) att det är roligt att le, för då får man ett leende till svar. Så kanske fortsätter de livet igenom…

    Jag vet i alla fall att ett bra sätt att känna sig lite gladare än man egentligen är, det är att se snällt och vänligt på sina medmänniskor, det händer att luften blir lättare att andas då.

    De där som sitter sura på möten kanske aldrig vågade le som barn – i alla fall inte särskilt ofta – och har alltså inte kunnat prägla in den magi som finns i ett leende. Vad vet jag?!

    Mer än att det är roligare att vara glad än att vara ledsen, men också att det inte alltid är så enkelt som man skulle önska.

    Idag skiner i alla fall solen!

    Gilla

    • I dag skiner i alla fall solen, skriver du och det påminner mig om min första ”predikan” som jag höll vid fyra års ålder och som mina släktingar återgett för mig. Jag är ju uppvuxen i en väldigt kyrklig miljö så självklart ”predikade” jag:

      ”I dag är det torsdag, solen skiner och allt har gått bra! Och nu sjunger vi tillsammans Ekorrn satt i granen.”

      Gilla

  3. Det ligger nog i personligheten men omgivningen formar oss ju… jag är född glad säger moderskapet 🙂 Är nog en ganska så gladlynt person som gärna ser det positiva i livet. Systern är däremot tvärsom och jag tror nog att jag har det lite lättare att tackla livets puckelpist. Men visst, ibland orkar man inte med folk…. eller annat heller för den delen 🙂 Ha en fin kväll!

    Gilla

    • Frågan är om din syster också var en glad småtting men att det blev annorlunda sen? Ja, man vet inte. Tack detsamma, för det kommer ju en kväll i dag också!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s