Det där med kamphundar

Nu har jag äntligen kommit på något som kommer att reta en del av er. Det handlar om kamphundar och dagens artikel om detta i DN. I vanlig ordning säger Svenska kennelklubben att det inte är kamphundraserna det är fel på, utan ägarna. Och visst är det sant att ”alla” hundar kan bli farliga med fel ägare och att kamphundar kan vara världens snällaste och bästa hundar med rätt ägare. Men nu verkar det vara så att kamphundar rätt ofta har just fel ägare. Och med fel behöver bara betyda okunnig. Och nu funderar jag på om ett förbud mot dessa raser ändå inte är det mest vettiga. För att hindra de ”felaktiga” ägarna att köpa sådana hundar lär ju inte gå. Säkert är många chihuahua-ägare inte mer kunniga, men skadan som den hunden kan göra får väl anses vara begränsad.

För övrigt är ”snäll” ett vanskligt ord att använda om hundar. Självklart är de flesta kamphundar snälla – så länge de inte ”kämpar”. Dessa hundraser är ursprungligen framavlade för kamp mot andra hundar men inte mot människor. (Oavsett så är det idioti att avla fram en sådan hund). Man har avlat fram en stor kamplust kombinerat med okänslighet för smärta och mycket muskler – en hund som är villig att kämpa ”till sista blodsdroppen”. I normala situationer kan de vara hur snälla som helst, men om en sådan hund hamnar i fel situation kan det vara väldigt svårt att avleda den eller separera den från ”motståndaren” vilket alla ägare inte förstår. Och med sin styrka kan de tillfoga mycket skada. Tydligen föder man också upp blandraser mellan kamphundar/vakthundar vilket kan leda till en hund som faktiskt dessutom är aggressiv mot människor.

Men min favoritras schäfer då, borde inte den förbjudas  i så fall på samma grunder?  Absolut inte. Schäfrar är framavlade för att arbeta. En del tror att anledningen till att de används som polishundar handlar om att de skulle vara aggressiva och snara till att bita, men det är helt fel! Det ställs stora krav på en polishund, bland annat får den bara bita ”under ordnade former” och ska kunna sluta direkt på förarens signal. Många hundar som ser mer ”gulliga” ut skulle aldrig klara det under stressande situationer.

Seså – upp till kamp nu, alla kamphundsförespråkare! (Psst, på nätet omtalas golden retrievern som den hund som biter flest, vilket ni ju kan använda som argument!)

(Psst två: Fast det verkar inte vara sant, på internationella listor står pitbullterriern som etta med god marginal när det gäller dödliga attacker på människor.)

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

7 reaktioner till “Det där med kamphundar

  1. Som före detta goldenägare har jag också hört att det är just den rasen som biter flest människor.(och även andra hundar tror jag) Det KAN ju bero på att det finns galet många golden i vårt samhälle, och alla är inte helt okej avlade om man säger så… det finns mycket pengar att tjäna och då avlar folk på vad som helst. Dessutom är ju golden retriever faktiskt en jakthund, fast med ett gulligt nallebjörnsutseende. Det gör att många tror att den är lika ”snäll” som den ser ut, vilket inte alltid är sant.
    Dock saknar jag min egen Cherie jättemycket, i synnerhet när jag ser en goldenvalp.
    Många av de ”fel” kamphundsägarna skaffar tyvärr en sån hund eftersom den inte är klassad som vapen (ännu) till skillnad mot knivar och pistoler….

    Gilla

    1. Jag tror också som du, att den liksom schäfern kanske varit lite sönderavlad, samt att alla tror att den måste vara hur snäll som helst just för att det är en golden. Säkert många föräldrar som drar fram sitt barn för att ”klappa vovven” när de ser en golden (medan de höll barnet hårt intill sig när de mötte min snälla schäfer). Dock verkar det inte riktigt finnas någon statistik som stödjer att golden biter mest. Möjligen när det gäller mindre allvarliga bett, men den hör inte till de hundar som skadar mer allvarligt.

      Gilla

  2. Det här med golden som biter, det är något rätt *gammalt*. De ledde bitstatistiken under några år, men det berodde mer på att varenda dj….vla barnfamilj skulle ha goooolden, för de var ju så söööta, än att det var något *fel* på rasen… Mixen oansvariga/okunniga vuxna-hundar i slyngelålder-små barn, är lika med something’s gotta give…Vi har ett riktigt otäckt exempel här hos oss just nu, 4 bullmastiffkorsningar gentemot 8-årig tjej. Hon vart riktigt ila tilltygad, framför allt i ansiktet, Har man barn och hundar ihop, så får man hänga med i svängarna, så är det bara.

    Gilla

    1. Ja jag tror som du när det gäller golden, liksom jag delvis skrev i min kommentar ovan. ”En golden är alltid snäll!” Bullmastiff ligger också på listan, av någon anledning. Kanske för att den är så enormt stor och tung och kan orsaka mycket skada och nog har rätt mycket vakt i sig. Även ”Båtsman” finns med bland bitarna..
      Ja man ska alltid vara försiktig med barn, dock finns det ju hundar som är fullkomligt pålitliga och aldrig skadar ett barn, då det inser att det just är ett försvarslöst barn det handlar om. Liksom en stor jätte till hund kan behandla en skitjobbig kattunge med största varsamhet..

      Gilla

      1. Helt sant, alla mina 3 barn har vuxit upp med hundar, de 2forsta med schafer och den tredje med den vi har nu. Ofta handlar det mer om att lara ungarna hur man beter sig bland djur, och sen forstas som du sager, sa har ju djur olika temperament.

        Gilla

  3. Du har helt rätt, en kamphund är just vad det heter ”en kamphund”.
    Den har kamp inavlad sen start , bara att jämföra med en jakthund;
    Svårt att få en jakthund att inte spontant börja jaga då den får vittring av något
    ÄVEN OM HUNDEN ALDRIG ANVÄNDS I JAKT.
    Den har Jakt inavlat därför finns det i den – det gör det väl i alla hundar men speciellt i jakthundsraser.
    Även jag har skrivit ett inlägg om detta;
    http://klagaomurensenaste.blogspot.se/2014/03/kamphundar-ar-just-vad-de-ar-avlade-for.html

    Gilla

    1. Exakt så! Jag brukar själv ta det som exempel, att du stoppar knappast en utpräglad jaktshundsras som väl fått vittring på något vilt i skogen, hur mycket pli du än har på den annars. Alla hundar har visserligen jakt i sig, men det var ändå inga problem att min schäfer lös – ”driften” att hålla ihop flocken var starkare än att följa efter villebråd.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.