Man kan ha starka känslor fast man är kastrerad!

Både Kasper och Vera är kastrerade men de har starka känslor för varandra ändå. (Och ja, det heter att man kastrerar honkatter också, då man numera tar bort hela paketet, dvs också de hormonproducerande äggstockarna. Vid sterilisering knipsar man bara av äggledarna.)

Jag uppfattar det som att Kasper är lite nöjd med mig, som tog hem en sån söt (fast lite småjobbig) tjej till honom. Han slickar och pysslar och putsar på henne för jämnan (och biter av henne morrhåren… ). Konstigt nog var det lite tvärtom med Turbo där det oftast var Turbo som tvättade Kasper och Kasper som ”tog emot”. Fast Vera tvättar tillbaks lika mycket.

IMG_5131

IMG_5132

IMG_5133

IMG_5135

IMG_5139

IMG_5137

IMG_5136

15 thoughts on “Man kan ha starka känslor fast man är kastrerad!

  1. Tycke är psykologi ,inte hormonutsöndring. Det är styrkan som försvinner inte anlaget.Detta gäller människor också. Du kan kastrera dom men förmågan att älska finns där i alla fall men sexet är borta..Kanske det vore ett önsketillstånd för vissa.

    Gilla

  2. Så underbara bilder. Numera har jag bara en kisse kvar, men kommer ihåg mina sov tillsammans och även tvättade varandra när de var två.

    Gilla

    • Tack!
      Apropå det du skriver så vill jag fråga dig hur det gick när en katt blev kvar. Jag skaffade Vera ganska snart efter att Turbo försvann, och innan jag skulle återgå till jobbet efter semestern (som föregicks av sjukskrivning). Tänkte att Kasper överlever inte ensam i min lägenhet på dagarna utan sällskap, fast det kanske mest handlade om mina känslor, jag vet inte. Han ändrade hur somh elst beteende när han blev ensam och blev väldigt ”mattig” och gick efter mig hela tiden. ( Han är mattig och ”kärlekskrank” nu också, men inte på det desperata vis han var just efter att Turbo försvunnit.) Hur gick det när din katt blev ensam? Och var dina katter också innekatter?

      Gilla

      • Jag hade innekatter, och för drygt ett år sedan var jag tvungen att åka till veterinären med den äldre. Han var då 16,5 år och den yngre var 14,5. Jag upplevde att han som var kvar då ”fick utrymme”, och hans problem med att göra sin behov på fel ställe upphörde. Jag har funderat en del på att skaffa en till katt, men jag är rädd att hans toabeteende skulle återgå till som det var tidigare då. Dessutom är han så gammal (han fyller 16 om en månad), så därför låter jag bli. Han är också en katt som sover mycket, så jag känner mig inte så orolig för att han är ensam.

        Det lustiga är att den kvarvarande katten ”övertog” en del av den äldre kattens beteende när han blev ensam. Så han fick en del nya trevliga drag, och nåt inte lika trevligt.

        Hade jag haft en yngre katt skulle jag sannolikt ha skaffat en ny ganska snart.

        Gilla

        • Jag hade tänkt precis som du. Tror det skulle vara grymt mot en så gammal katt att behöva ställa om sig till en ny katt som ska flytta in på reviret. Kasper var inte ung heller, men ändå bara nio år och har förhoppningsvis många år kvar. Jag upplevde också som du att lite andra drag kom fram när Kasper blev ensam. Förut höll han sig lite i bakgrunden, dvs det var Turbo som skulle ligga vid ansiktet och Kasper vid fotändan. Nu flyttade Kasper upp till huvudkudden…
          Intressant det där att din katt ändå utförde behov på fel ställen – det lär ju vara ett uttryck för något slags missnöje. Tror du att han egentligen ville vara ensamkatt? Och var de kärvänliga och gulliga mot varandra fast han kissade utanför lådan? (Alltså inte bara att de sov ihop, för det kan ju till viss del bero på att det är varmare.)

          Gilla

          • Alltså, sanningen om toabesöken var att han kissade i tvättstället och bajsade i badkaret. Och kanske jag inte rengjorde lådan tillräckligt ofta när de var två som bidrog till den. Numera har jag faktiskt två lådor fast jag bara har en katt.

            Vet inte om han (Minus är hans namn 🙂 ) ville vara ensamkatt. Egentligen verkade Minus mer nöjd med situationen än den andre. Men det är svårt att säga. Efter det första traumatiska året när Minus var ny i familjen (traumatiskt för den äldre katten) så upplevde jag att de gillade varandra. De sov ofta tillsammans, och verkade så där mysiga som dina på bilderna. Men jag är nog ingen bra kattpsykolog.

            Hur som helst är det spännande med det ”kattliga” psyket. 🙂

            Gilla

    • Ja. Och rara och gulliga! Fast de tvångsgosar med mig om morgnarna när jag försöker sova och de vill ha frukost, och det tänkte jag prata med dem om.

      Gilla

  3. Vilka underbara bilder! Eivor Rasehorn släng dig i väggen. Förresten, hårar inte dina katter nånting alls? Jag ser inte ett katthår på fel ställe.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s