Jag hånas och smädas i radio!

Okej, nu var rubriken inte riktigt sann, men hur ofta är rubriker det?

Men i morse medverkade jag i ett radioprogram (Plånboken i P1) och alla som lyssnade hånade och smädade mig troligen framför sina radioapparater under tiden de lyssnade. Och det med rätta. Det rörde sig nämligen om ett konsumentprogram och jag hamnade där för att jag själv råkat ut för ett synnerligen oseriöst företag (som jag skrivit tidigare om här på bloggen). Anledningen till att jag ”råkade ut för det” tror jag själv är att jag är lite korkad. Jag hade nämligen tackat ja till en av alla dessa aktörer som ”bevakar marknaden” så att man ska få billigast möjliga pris på el, telefon, försäkringar m.m. Men anledningen var inte, som de sa i programmet, att jag tyckte det verkade ”praktiskt” utan att jag bara ett par dagar tidigare pratat med en släkting som hade som jag förstod det goda erfarenheter av ett sådant företag – dock ej samma företag, förstod jag senare. Därmed höll jag jag inte min vanliga garde uppe när de ringde (men jo, jag är dessutom med i Nix.)

Men det räcker inte med vetskapen att jag var korkad som gått på det oseriösa företagets försäljningsmetoder. Det var också trist att märka att jag tyckte det var svårt att formulera mig i en (telefon)intervju och att jag kände mig lite nervös under intervjun som kom lite hastigt på i min mobil. När jag var ung och blyg tyckte jag det var jobbigt att ”tala inför folk”; nu gör jag det hela dagarna i mitt jobb och känner mig väldigt varm i kläderna när det gäller detta och tycker dessutom att det är roligt. Trodde det skulle ”smitta av sig” i sådana situationer som att bli intervjuad, men jag stakade mig och tyckte det var svårt att få fram budskapet i korta men ”kärnfulla” meningar. Det är så mycket lättare om man får brodera ut sig lite!

– Vad tänkte du då? frågade reportern flera gånger under intervjun. Tänkte?!  Det var ju det som var problemet, att jag inte tänkte alls och även när jag faktiskt aktivt tänker blir det inte alltid så bra. Nåja, det är ingen fara, det var bara några korta repliker som kom med i programmet, och det är dessutom lite svårt ibland att höra vem i programmet som säger vad, så mitt rykte är troligtvis inte förstört för all framtid.

Bara den närmaste. I synnerhet som jag nu dessutom torgfört min skam på denna blogg.

20 thoughts on “Jag hånas och smädas i radio!

  1. Men vem lyssnar på P1?! Det är ingen fara vet du, ingen av oss coolingar har hört det där. Det är ju coolt bara att ha varit med i radio ju. (Fast det var ju tråkigt att det var P1…) Det har jag också varit. Kan jag berätta, så där oss coolingar emellan. När jag gick i 3:an gjorde vi en vikingamusikal i skolan som Artur Ringart kom och spelade in. En av mina repliker kom med: ”Svärd vet jag vad det är, men vad är brynja?” (extremt välartikulerat på tioåringsvis). Jag glömmer det aldrig! Nog mitt livs höjdpunkt faktiskt. Eller inte.

    Gilla

  2. Plånboken i P1 är ett av de populäraste programmen som även går via pod. Det är bra att människor vågar träda fram så att de som varit med om samma sak kan känna igen sig. Ska vara uppmärksam och lyssna när ”ditt” inslag kommer 🙂

    Gilla

  3. Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
    Jag lyssnar ofta på Plånboken som är ett av de mest populära programmen och jag ser alltid fram emot när avsnitten kommer ut på pod så att jag kan lyssna när jag springer 🙂 Det här avsnittet ska jag lyssna extra uppmärksamt på.

    Gilla

  4. Jag gick oxå på ”Bara spara” tills jag fick veta att de bara samarbetar med Mölndals energi. Och kollade och insåg att de var dyrare än mitt förra bolag. Hade ett sjå att få avsluta medlemskapet.

    Den enda dylika tjänsten som är juste är Compricer. Där väljer du själv.

    Gilla

  5. Jag lyssnar jämt på P1, men insåg inte att jag skulle lyssna efter dig. Får bli att lyssna igen då 🙂

    Bra att du ställde upp! Som sagt, för att belysa problematiken behöver vi modiga människor som träder fram.

    Gilla

    • Nej gör inte det. Lyssna igen alltså!
      Ja, jag tycker också det är viktigt att ställa upp. En gång i tiden var jag själv journalist och det var ibland jobbigt med människor som ”ville säga en massa saker” men inte var med i tidningen sen.

      Gilla

      • Jag visste det!! Du är absolut journalisttypen tycker jag. Och det menar jag alltså på det bästa av sätt.
        Det känns lite fint. Det känns som om jag håller på att lära känna dig. Trevligt.

        Gilla

          • Det går ju tyvärr inte. Det vore lika förfärligt som att säga du till kungen. Nu har jag ju fått veta att du är megakändis. Det visste jag inte förut. Men å andra sidan vet jag knappt vem Lady Gaga är heller, Nej, jag lever verkligen i min egen lilla bubbla. Jag ser bara Maria Akraka på Ica ibland, och vi säger inte ens hej. (Kan bero på att vi inte känner varann.) Men det känns väldigt roligt att få bli bekant med en riktig kändis. Verkligen roligt! Lova att du säger hej om vi träffas nån gång!

            Gilla

            • Jag förstår din känsla. Lätt att bli snarstucken, eller heter det starstruck, när man vistas på min blogg. Maria Akraka tycker jag borde hälsa, även om ni inte känner varandra. Vilka divor det finns!
              Sån är inte jag.

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s