Vad vill spökena?

Jag vill gärna tro på ”spöken” eller rättare sagt, inte på spöken men att de på andra sidan kan ta kontakt. Det skulle sitta fint. Om en död älskad anhörig på något sätt hör av sig så är det fint. Men även om en icke-älskad person hör av sig är det väl i stort sett också fint, för det skulle bevisa att livet verkligen fortsätter efter döden.

Men jag måste säga att jag ställer mig lite frågande till metoderna som spökena använder sig av, enligt olika ”medier” i TV-program och tidningar. Vad är poängen med att hålla på och knacka i väggar och släcka och tända lampor hela tiden? Fantasilöst om ni frågar mig. Och verkar skittråkigt.

Om jag fick besök av ett sådant spöke skulle jag säga: ”Ville du något eller? Eller har du nåt vettigt att säga? För annars får du gärna låta bli med de där knackningarna, de är lite småjobbiga och du framstår som inte så lite imbecill.”

Vad skulle ni säga?

18 thoughts on “Vad vill spökena?

  1. Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
    Jag är inne på samma linje. Lite omodernt att knacka i väggar m.m. Om de nu vill ha kontakt och kommunicera så måste det finnas bättre sätt och varför måste det alltid gå via medium?

    Ibland får jag för mig att det bor något väsen i mitt hus som är över 100 år gammalt. Jag kallar honom Ernst och skäller ut honom när jag tröttnar på smäll i dörrar och nedfallna tavlor. Vill han mig något så får han banne mig anstränga sig och jag vägrar att betala dör ett medium som ska tolka.

    Gilla

  2. Det berättas i Bibeln om kung Saul som frammanade Elias ande. Det slutade illa. Och Bibeln varnar för att ta kontakt.

    Jag har oxå haft förnimmelser i vissa rum… Nåt finns ju. men vad det är vet vi inte. Kanske det är materian som tar upp inspelningar, eller nåt sånt?

    Gilla

    • Jag visste inte det där om kung Saul i Bibeln. Men jag har alltid resonerat så att jag vet inte om ”spöken” finns eller inte, men så länge jag inte försöker få kontakt med dem tror jag de lämnar mig ifred också.

      Gilla

  3. Väldigt fantasilöst. De kan väl ringa på dörren istf att knacka. Skicka ett mejl och tala in ett meddelande på iPhonen. Omoderna andar! Eller starta en blogg.

    Gilla

  4. Tänkte precis samma sak..varför förmedlar de sig inte genom mejl eller iPhonen?
    En kollega på jobbet har varit med om att någon på andra sidan skickat sms…
    Om någon envisas med att hålla på att knacka kan man be dem stiga in..då kan det sluta knacka eftersom man bekräftat dem.
    Jag har känt av min pappa från andra sidan..då jag och mamma var på promenerad då la han sin hand på min vänstra axel…som ett bevis på att han är med oss. och så var han ju med mig hos tandläkaren en gång som jag skrivit ett inlägg om tidigare…då omslöt han hela mig en häftig positiv upplevelse.

    Ibland önskar man att det fanns ett telefonnummer att slå så att man kunde få prata med dem man saknar…

    Gilla

  5. Nu har jag funderat i två dagar på vad jag skulle säga. Jag vet verkligen inte. En gång för ett par år sedan berättade min man att det svepte en liten vind genom våra påskliljor på bordet, trots att alla fönster och dörrar var stängda. Det var rätt oförklarligt och fint på nåt sätt. Men vad sjutton skulle man säga…? Min man sa i alla fall ingenting. Och han är ju ändå en pratglad pilot. Om DET var ett spöke så var det en väldigt blyg och försiktig rackare. En annan gång gick luckan till torktumlaren upp mitt i programmet. Det hände flera gånger. Mycket mystiskt. Inte heller då visste jag vad jag skulle säga. Men det löste sig, för det var bara tvätten som hade snott sig kring mittenpinnen och knuffade upp luckan inifrån. Tur. Jag slapp komma på nåt att säga.

    Gilla

    • Alltså, en vind vet inte jag heller vad jag skulle säga till, det måste jag erkänna. Men jag tycker nog att din man, som är van vid att prata vindriktningar och vindstyrkor, skulle ha kunnat få mål i mun.
      Och som sagt, tur att det löste sig med torktumlaren. Fast jag tror inte medier skulle gillat beskrivningen med ”mittenpinne som knuffade upp luckan”.

      Gilla

  6. Det höll på att gå riktigt illa när min dotter fick genomgå ett akut kejsarsnitt och de inte fick stopp på blödningarna. Då när det var som värst för henne satt hennes döda morfar plötsligt där och höll hennes hand. Och ett stort lugn spred sig i henne. Sen gick allt bra.

    Gilla

    • Jag älskar att höra om sånt. Men jag hörde även i ett inslag i Efter tio på TV4 om en chefsläkare på ett hospice som berättade att det var väldigt vanligt att den sjuke som snart skulle dö ofta plötsligt berättade att ”nu är jag inte rädd längre” för att de fått besök av älskade anhöriga ”på andra sidan”.
      Kul att höra av dig igen förresten!

      Gilla

  7. Spöken!!! 1984 vistades jag i en lägenhet. En spegel låg på trasig på golvet, Spiken kvar i väggen och snöret för upphängning helt och oskadat när vi kom hem på kvällen! En annan gång mitt i natten så vaknar vi av ett högt ljud. Både kall och varmvatttenkranen stod på fullt ös och dånade och ingen annan fanns i bostaden. En annan natt så vaknade jag av en mycket stark brännande smärta och vaknade i panik. Ett brännsår stort som en femkrona med större rodnad runt om slog upp på benet strax ovanför knäet. Efter beslut om att lämna denna plats så fort som möjligt och så vi gjorde. Vid flytten så kommer grannen ut och frågar om? och i så fall vad vi sett och varit med om? Vi berättar och grannen börjar gråta. Grannen säger att Hon är rädd och det pågår våldsamheter även i hennes lägenhet. När nästan allt bohag var nedburet på flyttlasset så ska vi hämta blommorna. När vi kommer in i lägenheten så ligger alla blommor med krukor i en hög mitt i rummet, sönderslagna. Det var inga små krukor. Då klickade mitt förnuft ljudligt i mina öron och den bild jag haft om tillvaron fick sig en rejäl smäll. Vi var nog bara utanför lägenheten i ca tio minuter. Jag garanterar att ingen hade nyckel till bostaden. Det här är de våldsamma saker som hände. Subtilare saker skedde, men är svåra att bara plita ner så här på raken. Och jag hittade inte på orsaker till det som hände. Trodde och tror ingenting. Teorier diskuterades naturligtvis. Jag har accepterat att vi inte är sista länken i utvecklingskedjan och bara är på väg mot en utveckling för mer förståelse av den värld vi lever i. Det är inte säkert att jag får svar i min levnadstid. Jag funderar varje år på att besöka de som bor där i nuet. Men det känns som om det bara skulle ge samma berättelse som jag redan berättat om, inga svar. Jag garanterar att jag inte överdriver, mera underdriver.

    Gilla

    • Det intressanta att diskutera är väl vad ”spöket” själv får ut av att sätta på varmvattenkranar i folks bostäder? Eller slå sönder blommor? En sån värdelös sysselsättning om man inte samtidigt talar om vad man vill med det!

      Gilla

  8. Det hela ser ut som desperat frustration. Eftersom majoriteten betraktar sådana här händelser som mystiska och något man inte gärna talar om så för vi bara svaren framåt i tiden. Rädslan för det okända är icke ett kreativt sätt att behandla framtiden. Tyvärr dominerar den begränsade individen vår ras. ”Det okända kan ju vara farligt”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s