Besinna mig, kvinna!

Jag försöker besinna mig. Jag skulle ju inte skriva mer om prästbloggen där man skriver sig varm för att präster inte ska kunna vigas till kvinnor (eh, blev lite bakvänt där men ni förstår kanske vad jag menar).

Men det är så otroligt frestande att bemöta argumenten, och på prästbloggen i fråga publiceras ju inte mina kommentarer längre så vad ska jag göra av min frustration om inte skriva av mig här på min egen blogg?

Jag vill särskilt bemöta följande stycken, där numreringen inte är min då hela det kursiva avsnittet är kopierat från Dag Sandahls blogginlägg:

4. De högkyrkliga är anständigt folk. De frågade bara tyst, mycket tyst, om hela kvinnoprästfrågan också var ett lesbiskt projekt. Det var här, och bara här, som Lydia Wahlströms sexualitet kom i fokus. 2% är homosexuella, sägs det. Det verkade som om prästämbetet var attraktivt för lesbiska. hade de rätt? Jag vet inte. Jag har inte brytt mig. Men frågan är nog intressant också för heterosexuella kvinnor i prästämbetet, kunde man tänka. Om man nu finge tänka fritt. Men det får man nog inte.

7. Och så tog de högkyrkliga tag i det ekumeniska argumentet. ”Svenska kyrkan med drygt sex miljoner tillhöriga gör en riktig tolkning, medan katolska kyrkan, som har 1,2 miljarder gör en felaktig bibeltolkning.”

Vi ser under punkt nummer sju ett typiskt Sandahlskt trick för att bättra på sanningen lite. Svenska kyrkans drygt sex miljoner medlemmar jämförs med hela den världsvida katolska kyrkan. Sanningen är att en rad protestantiska (inkl anglikanska) kyrkor viger kvinnor till präster, bland annat de i hela Norden, Storbritannien, Kanada och USA. Som ni förstår själva hamnar vi på en mycket annorlunda siffra än 6 miljoner sett ur det perspektivet.

Så siffran på svenska sex miljoner jämfört med världsvida katolska kyrkan kanske inte var riktigt rättvisande här va, Sandahl? Sant är dock att den katolska kyrkan i hela världen är mycket större än den protestantiska och att den inte prästviger kvinnor. Frågan är om det finns någon mening med att vi är protestanter, om vi i allt ska göra som katolikerna. (Nej förlåt, vi ska inte i allt göra som katolikerna, för då måste ju de protestantiska kvinnoprästmotståndande högkyrkliga prästerna avstå från att gifta sig tre gånger och det vill de ju knappast?)

Men det riktigt intressanta kommer till om ”kvinnoprästfrågan är ett lesbiskt projekt” som Sandahl funderat eller snarare påstår sig inte funderat över. (Och refererar till en siffra på 2 % när det gäller homosexualitet, vilket jag inte tror stämmer, fler än så är homosexuella väl?). För då kan JAG inte låta bli att jämföra med katolska kyrkan. Den senaste påven Franciskus säger att han räknar med att 2 % av katolska kyrkans präster är pedofiler. Är den katolska prästvigningen därmed ”ett pedofilt projekt”, Dag Sandahl? Jag anser inte det, men det borde det väl i din konsekvens namn då kallas? Och varför ska vi i så fall eftersträva detta? Jag kan garantera dig att ett barn hellre möter en lesbisk präst än en pedofil präst!

Vad tror du själv om den saken, Dag Sandahl?

60 thoughts on “Besinna mig, kvinna!

  1. Jag har ju börjat följa BloggarDag, liksom jag följer En trevlig tjej. Båda bloggarna ger mig mycket att fundera över.
    Besinna mig, kvinna var ytterligare ett tänk- och läsvärt inlägg från Anna. Jag känner mig närmare hennes tankevärld än Dag Sandahls, men jag har den olyckliga läggningen att jag vill förstå – och helst tycka om också! – så jag kämpar på med detta mitt projekt.
    Det handlar om ämbetsfrågan tycker jag mig förstå.
    Då undrar jag på vilket sätt Lydia Wahlströms sexuella läggning har med denna ämbetsfråga att göra. Liksom hur dagens kvinnliga präster sexuella preferensenser har med någonting alls att göra.

    Jag funderar också över detta med att döma varandra. Var det inte meningen att lämna det till ett senare tillfälle och en helt annan instans?

    Det är mycket jag inte alls begriper i det jag tar del av i Dag Sandahl blogg. Jag fortsätter att följa den och ser om det klarnar.

    Gilla

    • Jaja, ”tyck du om” (det är det många kvinnor som gör när det gäller de lite buffliga, grandiosa prästmännen) och besinna dig sen! 🙂 Men varför frågar du inte om vikten av Lydia Wahlströms läggning på Dags egen blogg? Jag själv fick ju inte ställa frågan där, så jag har redan skrivit om den här, men du får säkert ställa frågan som ung och fräsch i bloggfrågarbranschen!

      Gilla

  2. Alltså rädslan för lesbiska kvinnor var så stor att hela svenskkyrkliga etablissemanget och riksdagen gav sig och förkunnade kvinnopräst kapet som allena salig görande?
    Det är känt sak att homosexualitet skrämmer vacklande heteros men jag kunde aldrig tänka mig att skräcken var så här stor.

    Gilla

    • Ja, den är intressant att skåda. Om det nu är skräck. Kanske är det att man tror att kvinnorna framstår som mindre värda att respektera i folks ögon om folk får misstanken att de är lesbiska. Men värst är dubbelmoralen, detta att nämna ”jag har inte brytt mig” och sedan precis som jag beskrev för några inlägg sedan visa att han bryr sig väldigt mycket om denna fråga, tydligen.

      Gilla

  3. Och nu har jag kommenterat lite genom att ställa ungefär de frågor om kvinnors sexuella läggning i samband med yrkesutövande , som jag ställde här. Översyn och godkännande pågår. Spännande! För övrigt delar du och jag en hel del värderingar, det känns bra!

    Gilla

  4. Sandahls egentliga samtalspartners är biskopar. Han återkommer till dom titt som tät. Vi alla andra är bara statister i hans kamp. Inte ens hans anhängare är mycket värt, dom får aldrig några svar. Anna och Kyrksystern är märkliga undantag. Dom lyckades trampa på hans ömma tår. Jag tro förresten att om Anna vill, kommer hon tas till nåder igen.
    DS behöver sina kritiker lika mycket som sina anhängare. Kritiker motivera hans fortsatt fight med dom oförstående.

    Gilla

  5. Marcus, du verkar ha en viktig pusselbit till vad som pågår i DSs blogg. Och som jag inte förstår. Ärliga samtal om viktiga frågor, inte nödvändigtvis för att nå samförstånd men ändå någon sorts förståelse och fördjupad respekt – sådant kan jag begripa.
    Men vad DSs blogg handlar om fattar jag alltså inte. Ja, jag begriper orden och de vilda rallarsvingarna och de försåtliga insinuationerna, men syftet med alltihopa begriper jag alltså inte alls.
    Nu säger du Marcus att hans egentliga samtalspartners är biskoparna. Så är det måhända. Men varför här. Varför i denna form. Vad är målet.
    Sannerligen – det överstiger min fattningsförmåga. Jag vill så gärna att allt vi människor använder vår tid till har konstruktiva syften – åtminstone i våra egna ögon – och jag vägrar tro att någon enda människa kan tro att försåtliga antydningar kan leda till något positivt.
    Så – varför?
    Tacksam för möjliga förklaringar, helst i positiv anda.
    Ingrid

    Gilla

  6. Ingrid

    DS ger själv bitar till sin berättelser som försvarare för sanningen och Guds vilja. Två nyckelbegrepp i hans skrifter som t ex i går.
    Om man skalar bort krimskrams i bloggen får man en utvecklingsberättelse. Jag undrar om han själv är medveten om hur mycket han avslöjar om sig själv?Han ger bitar om sina sakliga argument mot kvinnliga präster under resans gång ,men hans anhängare tar sällan fasta på dom utan det blir sidoteman som behärskar .Jag tror att hanns egentliga agenda är kampen med kyrkans ledning. Han är i opposition och genom att hålla levande kvinnoprästfrågan har han en särställning i kyrkan , Han är som en biskop i sitt eget ”stift”, biskopen som han kunde inte bli.

    Han har berättat ganska nyligen hur han redan på -50 talet ,när kvinnopräst frågan diskuterades ,hade han läst någon kritisk text och blev medveten om att hur fel det beslutet blev. Obs, han är föd -48 så att han måste har varit väldig mogen för sin åldern. Han prästvigdes -71, Innan dess hade han någon slags militär eskapader, som han också återkommer som argument för sin kompetens.
    Han klassar sig själv som högkyrklig, men jag tror att alla högkyrkliga vill inte ha honom som sin talesman.
    Det är förvånande att han tycks med fullt allvar att påstå, att en lesbisk agenda hos en enstaka kvinna är orsaken till beslutet att ändra kyrkans lära och tradition.Det är nytt . Sådan argumentering gör mig misstänksam.Varför kasta något så löjligt som argument in på arenan efter alla dessa år?Varför fabricera något sådant?Är kvinnopräst frågan hans egentliga fråga?
    Men det är en typiskt argumentering hos honom att någon enstaka person skulle kunna påverka i en så stor fråga.Kanske vill han själv vara den som få allting falla på plats igen?

    Utöver dom ”objektiva” argumenten, vilka är inte så objektiva när man närgranskar dom, måste det finnas något personligt, själv upplevt också.
    Jag skulle vilja veta vad är den djupt personliga kränkningen som han har upplevt och som måste finnas där som en trauma?Endast en trauma som man vill få ogjort och som är inte läkt ,kan ge bränsle för en sådan livslång kamp mot kvinnor. Hade han inte varit präst hade han bekämpat kvinnor i något annat sammanhang.

    Gilla

    • Tror du är ganska smart, Marcus sr. Men det förvånar mig också att han alltmer går ifrån de sakliga teologiska argumenten och t ex pratar om könsskillnader mellan män och kvinnor osv, där man ju per definition är ute på betydligt halare is. Även i dokumentären om Inger Svensson fick vi reda på att prästen ska vara män för att kyrkan behöver en ”husfar!”

      Gilla

  7. Samma frågetäcken hos mig. Vilka är dom sakliga teologiska argumenten? Hur och vilka grunder tror han sig att veta Guds vilja och sanningen? Han hänvisar till dom utan att gå in i teologin.

    Gilla

    • Alla brukar hänvisa till olika argument på den bloggen. Att Jesus var man, att lärjungarna var män eller Paulus ord.. Eller att traditionen visat att Gud inte vill ha kvinnor som präster.
      Och i strikt bibeltrogen mening kan man kanske hävda att kvinnor inte ska vara präster. Det jag menar att de missar och vägrar kännas vid är att inte de heller är ”strikt bibel-trogna” utan har valt bort somligt som icke-relevant i vår tid. Men när jag påpekar det så vill ingen svara.
      Det hela handlar hela tiden om vad man väljer, vad man väljer bort, och varför.

      Gilla

  8. Ah, jag höll på att glömma en ytterligare spekulation från min sida.
    Han är ju ett skilsmässobarn. Vad har frånvarande pappan betytt ? Vad för slags obesvarad längtan och besvikelsen som kan finnas där , längtan som projiceras till kyrkliga auktoriteter ?
    Han är en tonårspojke som inte har gjort upp med fadersfigurer. Han är fortfarande i en son position och inte blivit en far i psykologisk bemärkelse, en far som tar ansvar istället för att vara en evig protestant.

    Gilla

    • Jag tror att en frånvarande pappa har stor betydelse för män som Sandahl. Drömmen om den starke, mannen, just ”husfadern” finns kvar och har inte bearbetats, precis som du antyder. Han blir något åtråvärt och ouppnåeligt och inte en vanlig människa som för många av oss andra. Och han har aldrig behövt göra revolt mot sin pappa, som många söner.
      Att ha haft en stark mamma behöver inte ”hjälpa” för det är ändå ingen som sonen riktigt kan identifiera sig helt med, kanske.

      Gilla

  9. Vilken intressant diskussion er emellan Anna och Marcus Sr!
    Jag är fyra år äldre än Dag S (född 1944) men debatten om kvinnors som präster genomsyrade samhället så till den grad, att man definitivt berördes på ett eller annat sätt även som barn och ung.
    Så jag tror nog att Dag S, även om han inte var mer än pojke, kan ha känt sig delaktig och engagerad i den frågan. Och att han – om han nu tagit ställning mot kvinnor som präster redan då av någon anledning – kan ha blivit berörd på djupet av beslutet att kvinnor får/kan bli präster och att denna upprördhet aldrig gått över. Som Hamlet – han våndas under ödet att vara den som ska vrida kyrkan rätt igen.
    Ju mer jag läser i hans blogg och tänker kring den, desto mer hamnar jag i känslan av att han hanterar någon sorts stark upprördhet över frånvaron av kyrkan och dess ämbetsmäns ( det hör man ju på namnet att där har inte några kvinnor att göra!) absoluta auktoritet.
    Tiden mellan 1726 och 1858 (och 1868) är den gyllene tid – tänker jag mig att Dag Sandahl tycker – då det var alldeles förbjudet att samlas till andakt med utgångspunkt i sitt eget samvete, sin läsförmåga och sin kristna medmänskliga gemenskap.
    Sedan går det utför, svallvågorna från det olycksaliga upphävandet av denna förordning har gjort det möjligt – och lagligt – både med kvinnliga präster, biskopar, ärkebiskopar och ett öppet samtal om olika bibeltolkningar.
    Jag tror att Dag S vill att det ska vara ordning och reda och att han vill dela med sig av sina tankar, för han tror – uppriktigt antagligen – att han vet hur Gud vill att det ska vara bland kristenheten.
    Eller vad tror ni?

    Gilla

    • Nu var Marcus poäng inte skilsmässan utan att han växte upp med ensamstående mamma. Men det är klart att rätt ska vara rätt. Dag S är inte skilsmässobarn Marcus sr!

      Gilla

  10. Ingrid
    Jag tackar bara dina och Annas intressanta kommentar på quaker vis. Jag är en kväkare.Vi är en fritänkande samfund med starka etiska principer och utövar tysta andakter (inre ordlös bön).

    Gilla

  11. Lite korttänkt var jag allt, eftersom jag vet att kväkare kallar sig Vänner på svenska. Jag kan engelska och borde ha fattat alldeles av mig själv.
    Tack för att du förklarade!
    Jag känner väl till detta samfund, det enda kristna jag skulle kunna tänka mig att tillhöra.

    Gilla

  12. Det är väl inte så lämpligt att göra sina egna fantasier till sanning och börja analysera och diskutera utifrån detta. Man ska inte ge människor en levnadshistoria som de inte har! Frånvaron eller närvaron av olika personer i människors liv ska man inte spekulera om utan att känna till faktiska förhållanden, anser jag! Får hoppas att inte Marcus gör så i sitt yrke också!

    Gilla

    • Då upprepar jag igen att det hela inte handlade om ev skilsmässa eller inte, utan om hur det påverkar en del pojkar att växa upp med en ensamstående mamma, som Dag S har gjort enligt egen utsago. Men sedan spekulerade vi, helt klart, vilket kan vara intressant att göra ibland. Precis som det kan vara intressant att spekulera i varför du har blivit så otroligt aggressiv mot din omvärld.

      Gilla

  13. Är jag aggressiv? Det tror jag inte så många som känner mig personligen skulle påstå. Detta var bara ett påpekande om direkta felaktigheter. Man kan väl inte dra till med vad som helst när man skriver! Det där spekulerandet om andra människor och deras liv är faktiskt både omoraliskt och omoget.

    Gilla

    • Det var fint att höra att du inte beter dig på samma sätt i verkligheten som på bloggar. Men då är det ännu obegripligare varför du är så aggressiv på bloggar., dvs hur du klarar av att byta personlighet hela tiden.

      Gilla

      • Jag förstår ingenting av det du har skrivit här! Jag lär väl inte bete mig annorlunda än andra debattörer gör. Men oförskämdheter och fördomar bör nog bemötas. Jag läser mycket få bloggar.

        Gilla

        • Ok. Då undrar jag om du tycker att jag ska plocka fram ett gäng kommentarer till? Det kan nog tyyärr hända även där att du upptäcker att du har ”smittats av mentaliteten” fast då på Sandahls blogg.
          Men jo, tant lila, du har betett dig mycket underligt och annorlunda (och illa!) periodvis och publicerat en radda kommentarer efter varandra om mig men inte till mig som är rena men osakliga personangrepp, ofta har det utlösts av att du tycker att jag ”fått för mycket uppmärksamhet” på Sandahls blogg som jag förstått det.

          Gilla

          • Man ska kanske skilja på uppmärksamhet och uppmärksamhet. Allt är inte av godo. De ungdomar i skolorna som får mest uppmärksamhet brukar, vilket väl är bekant, vara de som stör och irriterar mest. Det är känt att de gör så. Tänk på det!

            Gilla

            • Jag kan gärna tänka på det, tant lila, men det har inte med sakfrågan att göra riktigt. Med risk för att vara fördomsfull mot kvinnor själv så kan jag notera ett fenomen hos dig som just är det kvinnor är kända för: Du och jag har i stort sett tyckt likadant om många frågor som diskuterats inne på Sandahls blogg. För det har vi fått ett drev av mer eller mindre misogyna män efter oss. Vad gör du då? Jo, i stället för att hålla ihop, som männen gör, så blir du ännu argare på mig, den enda kvinnan förutom du själv på ”samma sida” (eller överhuvudtaget förutom E.) och skriver kommentar efter kommentar om hur uppmärksamhetssökande jag är, att det säkert ät svårt att hitta en man för mig och en massa nedvärderande och elaka saker som inte har med saken att göra, utan bara handlar om att vända andra emot mig.
              Det är ganska intressant att kvinnor gör så, och senast alltså du.

              Gilla

              • Jo, visst är det så att vi kvinnor inte stöttar varandra – och jag brister så klart som många andra- men jag har väl ändå stöttat dig i vissa frågor. I andra har vi faktiskt haft olika åsikter.

                Gilla

  14. Uppvuxen i ett villaområde på Bellevue i Malmö, där ingen verkade intresserad av vad grannarna hade för sig, blev jag mycket förvånad när jag senare i livet mötte skvallret och spekulationerna om andra ute i byar. Det förvånar mig också att personer i storstäderna håller på med sådant. Detta är inte min erfarenhet från boende i Malmö och Stockholm. Och jag reagerar på detta, ja, vilket inte betyder att jag är aggressiv mot min ”omgivning” dit inte kommentarsfälten på bloggar hör.

    Gilla

    • Ska vi då dra oss till minnes nya tant lila, om dina otaliga spekulationer om att många på Sandahls blogg lider av senilitet (det är därför de är som de är enligt dig) samt dina kommentarer om Sandahl skilsmässor och fruar och det ena med det andra?
      Eller, vad tycker du?

      Gilla

  15. Tillägg. Jag har också noterat ute i byarna att det ofta är människor med ganska tunna liv, med liten erfarenhet av olika miljöer och med få relationer i sitt eget bagage som spekulerar, skvallrar och drar slutsatser om andra. Det är som om man fyller på sitt eget arma liv med andras upplevelser och erfarenheter. Och det kan bli hur tokigt som helst med en massa övertolkningar och felaktigheter om folk!

    Gilla

  16. Har kollat vad jag skrev, men jag tycker nog att det MEST är sakupplysningar om antalet skilsmässor och röster vid biskopsvalet. Men jag är lite nyfiken. Är det verkligen riktigt att DS har blockat dig? Det är mycket ovanligt i så fall.Jag har följt hans blogg i många år, både denna och den gamla på Östran. Fast jag läser sällan allt, det är för träigt. Är du säker på att det är så?

    Gilla

    • Ja. Du sakupplyser, andra skvallrar – förstår jag att du vill sammanfatta läget. Och nu är du alltså ”nyfiken” – fast inte på det där sättet som man är nyfiken på varandra i småstäder väl?
      Jag ska sluta driva med dig, men då mina tre senaste kommentarer inte publicerades så anser jag det vara detsamma som bli blockad. Jag tänker inte försöka där mer nu, men jag blev redigt sur över att bli omskriven i ytterligare ett inlägg av Sandahl men inte tillåtas försvara mig under inlägget i fråga.Därför skriver jag vad jag tycker om det hela på min egen blogg i stället.

      Gilla

  17. En av de märkliga sakerna på den omtalade bloggen är att människan inte ser själv att han förlöjligar, gör påhopp, skapar fiender. Han är fullkomligt blind för sig själv. Och för att hans hejdukar tar heder och ära av folk. En seriös diskussion är ju fullkomligt omöjlig. Vilket förklaras med de moraliska bristerna hos kvinnor.

    Gilla

    • Ja det är konstigt, för han är ju inte obegåvad. Men det är så lätt att se mobbningskulturen utifrån. Fast själv är jag rätt nöjd med att vara portad. Det är bättre att skriva från mitt eget hörn än att spilla tid där inne. Jag tycker också att när han antydde bakfylla förutom allt annat han har antytt om ÄB så har han passerat all anständighets gräns och ska inte uppmuntras med kommentarer. Och jag ska sluta inlägg om honom också, blev bara arg när jag inte fick gå i svaromål för felaktiga påståenden om mig.

      Gilla

      • Fast när jag tänker vidare så är nog det bästa som kan hända Jackelén att han beter sig på det viset, för på så sätt tar de flesta honom inte på allvar. Hade det varit en man som var allmänt respekterad hade det varit obehagligt med hans motion till kyrkomötet kanske, nu tänker nog de flesta att det bara är ännu ett desperat försök av Sandahl att sätta krokben för henne.

        Gilla

        • Anna, väldigt många har sedan lång tid tillbaka slutat ta DS och han anhang på allvar. Han är ju nu ur tiden, det känner han nog. Idag hade han skrivit om sin mångsidiga begåvning, såg jag som hastigast på en kommentar. Mångsidig? Finns det någon som är så smal och enkelriktad?

          Gilla

          • Ja jag vet, han kanske är så pass marginaliserad att han inte behöver ges uppmärksamhet. Samtidigt fick han ”försvarstala” i Svenska Dagbladet för bara ett par månader sen, så helt uträknad är han tydligen inte, enligt alla i fall. Hoppas också att han inte sätter griller i huvudet på en ny generation, och då menar jag inte att den inte får ha andra uppfattningar än mina när det gäller kvinnoprästfrågan m.m. utan hur man hanterar frågorna och vad man tillåter sig ”i sin uppfattnings” namn.

            Gilla

            • Jag tror knappast att Svenska Dagbladets journalister riktigt känner till förhållandena inom Svenska kyrkan och hur man ser på DS. Han är ju känd, och det räcker nog för dem att ge honom utrymme. Man kan ju se vad som hände i biskopsvalet i Växjö stift, där han bara fick drygt 30 röster, och det är ju i Växjö som han har sitt fäste.

              Gilla

  18. ”Respekterade män” gömmer sig bakom de anonyma signaturerna! Det är riktigt pinsamt ibland. Jag har diskuterat några inlägg med präster, och vi var helt överens om detta. Men saker brukar ju avslöjas till sist!

    Gilla

    • Jag hoppas du inte har rätt… Men om de är som du påstår ”senila” och pensionerade får man leva med det, om det är personer som fortfarande är verksamma i samhället är det obehagligt.

      Gilla

  19. Varför tror du att så många är anonyma? Det sker ett manipulerande av dem som samtidigt spelar andra roller på ett mycket otäckt sätt ibland. Lite allvar är det med seniliteten- och den kan komma tidigt- för när man hela tiden mal samma saker om och om och om igen, då påminner det mig om de senila personer jag har känt i mitt liv. De är ju som grammofonskivor som har hakat upp sig.
    Sedan är ju det där med pensionering flytande. Vi är många som på ett eller annat sätt är knutna till någon form av yrkesliv trots vår ålder. För att inte tala om hur det är på olika förtroendeuppdrag- beslutande också! Där finns massor av pensionärer. Vi har ju ofta tid!
    Men- jag tål inte värme längre! Försökte vara i min trädgård, men gick in efter en stund. Detta är ett tydligt ålderstecken!

    Gilla

  20. Hej . Diskussionen fortsätter här , bra.
    . Jag har skrivit några inlägg där . ni vet… Och plötsligt dyker det upp en anonym som spekulerar vilt men plågsamt nära sverigedemokratiska åsikter. DS själv skrev en gång i tiden i deras nättidning och har aldrig tagit avstånd från det.

    Tant Lila när man inte förstår någon person och/eller hans motiv då börjar man gissa dvs spekulera. Jag gör verkligen sådant i högsta grad i mina behandlande samtal. När det under samtalets gång kommer nytt material som tvingar mig att ompröva mina spekulationer , då gör jag det . Och så fortsätter det tills vi kommer fram till något slags sanning om hans/hennes liv vilket man kan leva med.

    Spekulationer är psykets försök att lösa ett problem vilket man har för litet material att hålla sig i verkligt skeende. Det är besläktat med drömarbete som försöker göra samma sak, lösa ett problem.

    Gilla

  21. Jo, det är klart att man som terapeut måste vända och vrida på saker, men det är en sak i samtal, en annan sak att på en blogg konstatera att någon, som inte är det, är skilsmässobarn och med utgångspunkt från detta dra slutsatser. Förhållandena var dessutom mycket mera intressanta än så. Dessutom behöver ju det faktum att en kvinna är ensamstående inte betyda att barn växer upp utan manliga förebilder eller utan män i sin omgivning, eller hur?
    Jag orkar sällan läsa något på Bloggardag numera. De är alltför gaggiga och tröttsamma för mig. Men visst finns det en stark högerdragning där, det tycker jag nog!
    Jag har mest debatterat där för att ge motsatta synpunkter på homosexfrågor.

    Gilla

  22. Förlåt att jag nu stör dig med ett antal kommentarer på en gång i din blogg. Det är bara att jag blev intresserad, när jag nu upptäckte den och läser. Det var WP som plockade fram den under rubriken ”Du kanske gillar”. Jodå. Jag bloggar alltså själv – sedan november i fjol, då jag skrev detta:

    https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/ Där finns en bild, som nog påminner om dig. (Vad säger man inte för att väcka kvinnors uppmärksamhet?) Mycket av det jag sedan skrivit , ca 90 inlägg, har anknytning till det vi kan bråka med Dag Sandal om. Innehållet upprör nog honom.

    http://christerbroden.wordpress.com/2014/02/07/feminism-i-bibeln/ http://christerbroden.wordpress.com/2014/02/12/feminism-i-bibeln-avsnitt-2/ http://christerbroden.wordpress.com/2014/02/18/feminism-i-bibel-avsnitt-3/ http://christerbroden.wordpress.com/2014/03/25/vem-skrev-johannesevangeliet/

    Jag brukar definiera mig som heretiker (kättare), en gossen Ruda i de teologiska sammanhangen. Du kanske gillar hur jag vänder upp och ned på saker.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s