Jag tog ett snack med typen

När Kasper sitter i fönstret och tittar ut ser han ibland en främmande katt gå nedanför fönstret på gräsmattan. Det gör honom ganska upprörd.

– Nu går den där typen där igen… beklagar han sig. Så när jag var på väg till tvättstugan och fick syn på typen som det handlar om stoppade jag honom.

– Hörru du, kan jag få snacka lite med dig! Du kan inte gå på gräsmattan nedanför Kaspers fönster hur som helst. Både Kasper och jag har sett dig göra det vid upprepade tillfällen och om du inte slutar med det ska jag tala med din husse och matte! Det är faktiskt Kaspers utsikt du går på!

För som kattägare är jag naturligtvis likadan som barnföräldrar – allt är de andra barnens fel. Och när jag hade hund märkte jag ofta att hundägare talade illa om andra hundägare – bara för att deras hundar inte gillade varandra!

I vilket fall, jag hoppas att mitt snack tog skruv: Ingen katt ska gå nedanför Kaspers fönster. Vilken typ!

IMG_7358

Bilden: Ni ser vilken typ va!

9 thoughts on “Jag tog ett snack med typen

  1. Hm…jag fick oxå ta ett snack med en dampkatt en gång som hette Tyson…en innekatt som plötsligt blev utekatt bara för att hans ägare flyttade till hus. Han visste inget om socialisering och rangordning så han gav sig på mina söta snälla honkatter ideligen…
    De vågade sig knappt ut…Tyson stackaren visste inte hur han skulle bete sig då han nästan aldrig förr stött på en katt …
    Nu är Tyson död…överkörd av en bil …så inne katter ska vara just innekatter för de har ingen respekt och inget trafikvett heller.
    Fast det var ju inte Tysons fel att det blev som det blev…hans ägare borde fattat att han inte skulle klara av utelivet 😦

    Gilla

    • Vadårå? Men ok, jag skjutsar dem dit de ska, dvs till veterinären ibland, när jag har tillgång till bil. Men det är bara för att de försöker planka på tunnelbanan annars.

      Gilla

    • Det låter inte helt bra i mina öron heller. Vem försvarade dig då? Det är också visserligen fint när föräldrar tror det bästa om sina barn, men ibland verkar det ibland handla om ointresse/oförmåga att sätta sig in i barnets värld. Barn kan bli lidande med båda sortens föräldrar, dvs de som har föräldrar som blundar och bara försvarar och de som inte får det stöd de behöver från sina närmaste.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s