Uschliga telefonoperatörer – del 1 (Tele2)

Vi börjar med det minst uschliga av mina erfarenheter av telefonoperatörer, som dock är tillräckligt uschligt mina ögon, eller har i alla fall blivit det den senaste tiden. Men jag kanske är lite extra grinig nu som sjukskriven?

Jag blev uppringd för någon månad sen av Tele2 som undrade om jag ville förlänga mitt 24-månadersabonnemang och därmed få en extra telefon, en Nokia Lumia. Jag hade varit nöjd med Tele2 dittills, så jag tackade ja. Jag ville också gärna ha denna extra telefon för att kunna ge bort i födelsedagspresent till min pappa som var väldigt missnöjd med sin egen telefon.

En medarbetare ringer upp några veckor senare och säger att den telefon de utlovat är slut men att jag ska få en senare modell i stället (jättebra!) och undrar vilken färg jag vill ha på skalet och vi kommer överens om att jag ska ringa upp nästa dag för att meddela detta, när jag kollat på nätet hur telefonerna och de olika skalen ser ut.

Jag ringer nästa dag. Får då reda på att jag måste betala extra för att få den nya telefonen! Jag påpekar då att om jag blir lovad en ”gratis” telefon när jag tecknar ett avtal så ska jag också få en gratis telefon och inte ”få” en telefon jag måste betala för. Kundservicemedarbetaren försvinner och kommer tillbaka och säger ”Ok, du behöver inte betala för den”.

Den nya telefonen kommer på posten och jag tar inte upp den och testar den eftersom telefonen ska bli en present. Efter några dagar slutar dock min egen telefon att fungera. Jag ser på Tele2:s hemsida att det ”förekommer störningar” på mobilnätet i Stockholmsområdet men att det ska vara färdigt nästa dag. Jag blir frustrerad då jag ska åka utomlands nästa dag och inte kan göra de nödvändiga banktransaktioner inför detta som jag vill göra utan mobil.

Jag blir utan fungerande mobil under hela utlandsvistelsen och måste göra mina telefonsamtal från hotellet.

När jag kommer hem ringer jag kundservice igen då telefonen fortfarande inte fungerar. Denna kollar inte min historia utan påpekar bara störningar inom 4g-nätet (trots att jag har 3g) och att jag ska ”ha is i magen” medan de reparerar störningarna i någon dag till.

Jag väntar ytterligare ett par dagar och ringer sedan igen.

– Du skulle ha aktiverat det nya sim-kortet inom fem dagar när du fick telefonen! säger kundservice-medarbetaren då. Nu måste du åka till en Tele2-butik om du vill ha ett nytt sim-kort så att din telefon fungerar!

Jag påpekar då att jag inte fått någon information om att jag måste aktivera sim-kortet (som jag inte ens upptäckte låg i) inom en viss tidsperiod och, att de omtalade Nokian som en ”extra-telefon” och att det inte handlade om ett nytt abonnemang utan om en förlängning av ett pågående.

– Men det var ju en säljare du pratade med! säger kundservice. (Underförstått, ni ska inte tro att Tele2 tar ansvar för vad säljarna säger om de ringer er!)

Jag blir riktigt irriterad över detta sätt att skylla på säljaren när jag lagt på och ringer upp igen och påtalar detta. En mer talangfull kundtjänstmedarbetare beklagar och ger mig en gratismånad. Fint så.

Jag åker till stan för ett nytt sim-kort, vilket är väldigt jobbigt då jag är sjukskriven och egentligen inte orkar. Butikspersonalen ger mig ett nytt sim-kort, säger att jag måste aktivera koden på kortet och att abonnemanget kommer att aktiveras kl. 12 nästa dag, jag åker hem och gör som jag blivit instruerad.

Telefonen fungerar inte kl.12 nästa dag. Jag ringer kundservice igen. En käck kvinna säger då att det nya sim-kortet, som jag åkte till stan för att skaffa, inte ska användas utan det sim-kort som följde med Nokian, och som nu finns hemma hos min pappa, då det råkade åka med i ”presentpaketet”.

– Hur kan det komma sig att jag fick uppgiften att jag måste åka till er butik för att få igång telefonen när detta inte alls stämde? (Säger jag, inte så lite irriterad.)

– Jag kan inte se några anteckningar om det! Det är kortet som följde med Nokian som du skulle använt (och så fortsätter hon att repetera något om hur det ligger till och som jag inte har nån nytta av att veta.)

– Det är möjligt att du inte kan se det men nu var det ändå vad som hände och det ställde till ganska stort besvär för mig (säger jag).

– Jag kan inte se några anteckningar om det!

– Nej jag hörde det, att du inte kan se några anteckningar om det, men det är inte min sak om era medarbetare ger mig fel information och sen inte ”gör några anteckningar om det” Det blev inte mindre jobbigt för mig för det!

– Jag kan som sagt inte se några anteckningar om det! Men nu har jag hjälpt dig med det här! VARSÅGOD! (Ingen som helst ursäkt eller kompensation för mitt faktiskt påtagligt jobbiga extrabesvär och extra utgifter.)

Tja, ungefär där var samtalet slut. Till saken hör att jag redan när jag ringde accepterade att svara på frågor om hur nöjd jag var med samtalet – men just denna gång ringde Tele2 inte upp efteråt…

Nu är jag ordentligt arg. Jag orkar inte ringa igen, men anmäler mig till ”chatten”. Jag får vänta i ca en halvtimme, då jag skriver detta inlägg, innan jag får framföra mitt ärende – hur man kommer i kontakt med någon på ”högre ort”.

”Vänta ska jag kika!” skriver kundservicemedarbetaren. Jag väntar en lång stund innan jag märker att chatten blivit ”bortkopplad”. Den som svarat mejlar mig INTE tillbaka för att ursäkta att chatten avbröts, trots att jag fick uppge min mailadress inför den.

I tolv dagar var jag utan mobiltelefon, en del av tiden utomlands då den var det enda sättet att nå mig på.

Urk och blä för Tele2 i nuläget alltså. Eller är det bara vissa i deras kundservicepersonal som inte riktigt verkar ha fattat vad de ska göra på jobbet? (Trots att många tidigare varit utmärkta.)

Men det finns värre bolag, som lilla ”AllTele”. Om det ska jag berätta nästa gång jag orkar befatta mig telefonoperatörbolag.

Nu väntar jag på att se om jag verkligen kommer att få någon gratismånad av Tele2. Eller kommer deras kundservice att svara:

”Jag kan inte se några anteckningar om det!”? Men iofs, sist jag råkade ut för ickehållna löften av ett företag och skrev om det här på bloggen fick jag vara med i ett konsumentprogram i radio, och det kanske jag kan få igen då? För det var ju fasansfullt roligt.

(P.S I efterhand, jag blev kompenserad men mer om detta i nästa inlägg.)

(P.S 2: ”Nästa inlägg” som också handlade om Tele2, har av någon anledning försvunnit från bloggen, men det förmedlade att jag kände mig helt kompenserad för trasslet och jag blev också uppringd av en chef som helt verkade ”ha tagit in” vari mina klagomål bestod. Så inga hard feelings mot Tele2 från min sida längre, alltså.)

P.S 3: Men allt var INTE frid och fröjd. En av cheferna ringde upp mig i och med att jag vidarebefordrat mina synpunkter ovan. Han lovade mig då två gratismånader som kompensation för att jag både fått fel information och orsakats viss besvär i och med detta. Och visst fick jag en gratismånad – det vill säga jag fick EN gratismånad, trots att jag var lovad två. Hade jag inte noggrant kontrollerat min räkning hade jag blivit blåst på den andra gratismånad jag blivit lovad. Jag blir så irriterad över att man ska behöva vara så oerhört vaksam mot allt och alla och att även stora väletablerade företag till synes verkar vilja blåsa en om de kan.

7 thoughts on “Uschliga telefonoperatörer – del 1 (Tele2)

  1. Näe, näe, NÄE! Det var ju inte ens LITE jobbigt! Det var ju mega-jobbigt!! Är det inte böter på sånt där? Det måste vara det!
    För övrigt anser jag att det känns som en trend. Med jobbiga saker. Idag började jag storgråta när en mamma kom ikapp mig efter lämningen i skolan och artigt undrade hur det stod till. Jag hade ingen aning om att jag var så deppig!! Det var en smula chockartat för oss bägge. När hon tröstat mig färdigt gick jag hem och undrade varför jag var så ledsen. Jag gick in i mitt växthus för att pigga upp mig lite. När jag en dryg timme senare kände mig uppiggad och skulle gå in hade grannens katt smitit in i huset och likt Guldlock levt rövare i ALLA sängar. Och sofforna. Och eftersom majoriteten av min familj numera hävdar att de är allergiska och den resterande skvätten – dvs jag – har lätt bacillskräck inför alla söndertuggade möss som brukar passera det lilla katt-gapet, så var jag förstås tvungen att byta lakan, filtar, plädar och sofföverdrag och städa på löpande band. Jag är inte klar. Vårt hus är stort. Alldeles för stort. Jag kommer inte att få sova på tre nätter innan tvättmaskinen är klar. Och jag ber en stilla bön att jag inte stöter ihop med samma snälla mamma en gång till imorgon. Då kommer jag att gråta – jajamensan!
    Hm. Jag måste nog skaffa en egen blogg. Detta kallas nog snyltande. Faktiskt.
    Hoppas det löser sig med Tele 2!! Och att pappa blev glad! Och att du får må lite, lite bättre snart och slipper fler jobbiga saker på ett tag!

    Gilla

    • Konstigt! Nog för att en katt kan komma in och tigga mat men leva rövare i soffor?? Vad gick den på?
      Ganska nöjd med att inga möss passerar mina innekatters gap, bara lite torrfoder och något de stulit från köksbänken.
      Tråkigt att du också är deppig – känner igen det där med att det kan ”brista” när någon frågar snällt.

      Gilla

      • Ja, den gick nog husesyn helt enkelt. Kände efter om detta hem möjligen kunde erbjuda mjukare dunkuddar än vad granngården gör. Kollade allting nooooga. Städningen fortsätter idag. Jag är imponerad av hur mycket Kattastrof-Kisse hann med!

        Liked by 1 person

  2. De som jobbar i kundtjänst mäts troligen på antal samtal de klarar av. Anteckningar tar tid, tid som de inte får bonus på. Det är därför viktigt att skicka vidare kunden nöjd ( utan att problemet nödvändigtvis blivit löst). Skicka vidare. Skicka vidare. Självklart vill tele2 hjälpa sina kunder men mät- och bonussystem verkar på fel sätt

    Gilla

    • Jag själv föreställer mig ofta att alla som jobbar med att svara i telefon i kundservice osv jobbar under slavliknande förhållanden och att jag därför bör vara snäll mot dem, men jag har ingen täckning för att det är så. Men ett svårt jobb är det naturligtvis.
      Samtidigt så är de där för att sköta ett jobb och ska inte komma undan med vilken arrogans som helst mot drabbade kunder.
      Jaja, sen när blev jag Gunilla Persson?

      Gilla

      • Maskrosen har säkert alldeles rätt och det fick mig att tänka på min vän på storbanken som i sitt jobb med utlåning också avkrävs ett visst antal kundkontakter per dag. (Vilket dessvärre resulterar i att bedrägerier slinker igenom tyvärr.) Men att vara trevlig kostar faktiskt ingenting! Säger jag som förmodligen är mer lik Gunilla Persson än vad någonsin tänker erkänna.
        För övrigt kan jag meddela att jag inte gråter längre idag. Kände mig enbart en smula generad när jag mötte samma mamma igen i morse. Fint att det går framåt!

        Gilla

        • Bra med utesluten gråt (tror jag)!
          Himla knepigt det där med att ”vara trevlig”. Vad är att vara trevlig? För jag tycker inte heller att någon inom servicesektorn ska ta vilken skit som helst från kunder. Ingen ska egentligen behöva stå ut med att vara papperskorg åt någon annan utan rätt att få säga ifrån. Men I MITT FALL upplevde jag det (naturligtvis) som att jag framförde befogad kritik på ett någorlunda hövligt (men dock irriterat) sätt och att vissa kundservicemedarbetare då betedde sig väldigt arrogant och oprofessionellt. Den chef som ringde upp mig i dag sa något som att mitt blogginlägg skulle tas upp inför medarbetarna inom kundservice. Om detta görs skulle jag väldigt gärna vilja veta vad som sägs då. Eller kanske inte! 🙂

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s