Hen

Jag har de senaste veckorna börjat använda ordet i rubriken utan att känna mig tvungen att sätta citationstecken runt det. Det är praktiskt och inverkar inte på svenskans grammatiska system och jag slipper skriva ”han/hon”, ”denne/denna”, eller ”vederbörande” vilket blir lätt oelegant om man måste upprepa det i en text.

Så varför inte? Språk förändras hela, hela tiden. Så varför inte ”hen” nu? Och det har redan visat sig att det är ett ord som är här för att stanna. Till förr eller senare.

Är det för att man tänker att ordet är ”radikalfeministiskt” som många häcklar det?  Det kan vara så, jag vet inte hur det uppstod, bara att det är funktionellt. Och att mycket av det som skrivs när det gäller den feministiska agendan är nonsens. ”Hen” ersätter inte han eller hon när man vet könet på den man talar om, det är ett ord att använda när man INTE vet vilket kön man talar om.

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

25 reaktioner till “Hen

    1. Fast en är knepigare tycker jag. Det har inte samma funktion som hen, dvs kan inte vara ett alternativ till han/hon som hen kan, och låter mina öron mer konstigt…

      Gillad av 1 person

      1. Fast du menade förstås som ersättning till man, förstår jag nu. Men tja, jag är tveksam…Låter det inte lite ”bonnigt”? 🙂 ”En kan inte veta vad som ska hända härnäst”.

        Gilla

  1. Finska språket är mitt modersmål. Och som bekant , vi har inte motsvarighet för han/hon utan ”hän” för båda. Jag föredrar han/hon formationen . Annars får man gissa eller fråga vem det gäller och det är besvärligt ibland.
    Jag aldrig förstått varför skall man utplåna den språkliga skillnaden mellan män och kvinnor? Det gör inte världen mer jämlikt.

    Gilla

    1. Bassning Marcus! Nu har du inte läst ordentligt. 🙂 Jag skrev att ”hen” ju används när man inte VET könet på personen man talar om. När man vet det måste man i svenskan fortfarande säga han eller hon – vill någon ändra på detta är jag helt med dig att detta inte får göras. Det är inte som i finskan där ordet han/hon inte finns som alternativ när man faktiskt vet om det är en man eller kvinna. I svenskan utplånas inte ”den språkliga skillnaden” mellan man och kvinna i och med hen.

      Gilla

  2. Varför ska man utarma vårt språk? En i stället för man är rent slarvigt talspråk; själv upplever jag det som ett slag för örat när jag läser det i skrift. Hen används tyvärr inte enbart när man inte vet könet på den man talar om. Jag vet att jag häromåret läste om en förskola någonstans där man helt tagit bort hon och han och enbart sade hen. Det är ju rent hönsigt!!!

    Gilla

    1. Ja det är det men det stödjer jag inte heller som du ser i mitt inlägg. Och jag tror aldrig att det som förskolan gör kommer att få brett genomslag. Däremot kräver den ökade jämlikheten att man inte självklart kan säga ”han” om till exempel en person i en viss roll (en chef, polis) eller självklart ”hon” när man talar om en sjuksköterska man inte vet könet på. Och då ser det inte så snyggt ut med ett ständigt upprepande av ”han eller hon” tycker jag.

      Gilla

      1. Jag är iofs inte så engagerad i ”hen” som det kan verka, utgångspunkten i mitt inlägg var att jag inte kände mig nödgad att ha citationstecken runt ordet längre, om jag använder det i en del sammanhang.
        Men det kan aldrig vara en ”utarmning” av ett språk att göra det mer exakt: Den enda feministiska aspekten här är alltså att man för att slippa återupprepa ”han eller hon” när man inte vet könet och då ofta för bekvämlighets skull förut ofta sagt ”han”. Fast det kanske är en ”hon”. Och att det kanske inte är så bra, vare sig för den manlige sjuksköterskan eller den kvinnliga polisen.

        Gilla

        1. Svenska språket innehåller både den och det. Något hen behövs inte; det går alldeles utmärkt att säga polisen den eller sjuksköterskan den.

          Gilla

          1. Kanske. Vi testar: ”Om en sjuksköterska kom in i rummet och såg att ni satt och fikade när patienterna inte fått nån mat, vad tror ni den skulle säga då? Skulle den rycka på axlarna och tycka att det var okej, eller skulle den anmäla er till sin chef?”
            Vad tycker du?

            Gilla

              1. Really? Jag tycker det låter helt galet. Jag vill absolut skriva ”han eller hon” här. Och kan då tycka att ”hen” som ersättning för denna konstruktion är mer smidig. Men baken är som smaken!

                Gilla

  3. Jag förstår inte att det fortfarande finns folk som tror att man avkönar någon med hen. Det är ju så himla enkelt att det bara är i stället för att krångla med två alternativ. Jag tycker att det är toppenbra.

    En i st f man tycker jag är onödigt, speciellt som jag vet från säker källa att detta ”man” inte betyder kalr, utan är ett ord för ” människa”.

    Pronomen och prepositioner äro heliga. Undrar just varför verb och substantiv får nya familjemedlemmar ideligen.

    Gillad av 1 person

  4. Ånä! Så här ska vi inte göra, för det här är fel. Fel! Fel! Fel! Tar vi ”hen” i båten kommer strax därefter ”kamrat” som ett blodigt brev på posten. Utan genusadekvata pronomen uppfylles och anfräts våra hjärtan av smutsiga jämlikhetstankar. Så du vill att gamla Svitjod ska bli ett nytt Albanien? Så du vill frånta våra gamla rätten att orena i ljusblå respektive rosa blöjor? Men tupp är tupp och höns är höns, om än i trånga burar! Bah! Bah! och Bah! Jag kan inte sluta säga: Bah! Och det är ditt fel! Bah! Bah! Bah! @@@£@@

    Gillad av 2 personer

      1. Man är ju tydligt subjekt. Men en är jag osäker på. Men ibland så låter det bättre…Funderat fram och åter på varför det heter man ibland och en ibland. Nån skillnad måste det ju vara?

        Gilla

  5. Jag älskar ordet hen. Förstår inte varför ingen kommit på det tidigare. Som ord- och skrivetspråkälskare har jag alltid AVSKYTT de fula han/hon i texter som idag flyter oändligt vackert med ett enkelt ”hen” idag.

    🙂

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till kyrkis Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.