Bryr man sig om gravad strömming i himlen?

Lite jobbigt är det med storhelger när någon närstående är död, vet alla som varit med om detta. För min del kändes det lite extra när jag försökte mig på att göra gravad strömming, som min mamma alltid gjorde till påsk och som jag älskar. Jag ville liksom säga till mamma: ”Titta, jag gör gravad strömming precis som du brukar göra!”

Frågan är bara om man bryr sig om i himlen att ens dotter gör gravad strömming, och vilket recept hon använder. Jag vet inte svaret på den frågan som sagt, men håller det inte för otroligt. Men det kan kanske vara rätt skönt att slippa just den gravade strömmingen i himlen tänker jag också.

12 thoughts on “Bryr man sig om gravad strömming i himlen?

  1. Glad Påsk Anna!
    Min mamma gjorde också gravad strömming. Inte heller hon – kusin till din farfar – lever längre. Själv håller jag på att göra laxpudding, som min farmor alltid gjorde på långfredagen. Och som min mamma irriterade sig på, eftersom det var den enda dagen under påsk, som vi blev bjudna till farmor. Mamma tyckte att det var typiskt att det var just den dagen, när det var salt fisk. Själv tyckte jag om laxpuddingen och gör den alltid varje långfredag.
    Jag tror verkligen att vi befinner oss i ett magiskt, mystiskt och för oss själva ganska obegripligt sammanhang och att vi där ger oss själva små tecken av olika slag. Så visst tror jag att din mamma i himlen noterar din gravade strömming, men framför allt får den dig att tänka på din mamma – så finns hon hos dig. Och min mamma – som jag inte förstod mig på och som inte förstod sig på mig – hon noterar säkert i himlen, att jag gör den där sakramentskade laxpuddingen som hon avskydde.
    Men jag har varit ute i trädgården – där var mamma ofta och gärna – och pratat med rosorna och forsythian och varit nära där.
    Jag är ju utan en definierad religion, kallar mig mystiker och tror på kärleken, den eviga kärleken och jag önskar ´dig en bra vår och just nu en Glad Påsk! Stor kram! Ingrid

    Gilla

    • Tack detsamma! Jag har också förstått att det inte är alla som har en självklart nära relation till sin mamma. Min relation var lite komplicerad ibland men ändå väldigt nära och kärleksfull. Och vi kör på att hon bryr sig om strömmingen.
      Kan sätta mig in din mammas inställning till farmorsmiddagarna! Äldre människor då hade ofta en benägenhet att göra ”precis samma” av allting, speciellt mat tror jag.Men vi åt också fisk på långfredagen och det är väl därför strömmingen i dag, tror jag även om den inte är middagsmat. Ja kärleken tror vi på! Glad påsk och kram!

      Gilla

  2. Störst av allt är kärleken! Själv var jag ute på Skogskyrkogården idag och fick äntligen ner påskliljorna på pappas grav. Min bestämda känsla är att de har koll på oss och ser och uppskattar både påskliljor och gravade strömmingar. Självklart utan några som helst bevis, men känslan är stark och jag gillar det, så jag kör på det. Glad påsk och massor av kramar!

    Gilla

  3. Jag följer en del av mammas traditioner, dock inte alla. Påsken har nog till största delen fallit i glömska tyvärr. Lite påskliljor på graven blir det väl, men jag minns inte vad hon gjorde specifikt just till påsk. Det känns rätt tomt just nu vid påsk, drygt 18 år efter hennes bortgång
    Men jag saknar henne, varje dag! Undrar hur många gånger under alla dessa år som jag önskat att jag kunde ringa och bara prata lite med henne…om inte annat för att höra hur man gör för att få till en bra påskmiddag att bjuda henne på!
    Laxen är självklar, men den ska vara rökt eller gravad och utan konstigheter.
    Hoppas du får en bra och skön påskhelg! Kram Suzanne

    Gilla

    • Jag tror att jag kommer att känna precis som du Suzanne efter att min mamma varit död i 18 år, om jag lever. Jag önskar också att jag kunde ringa och prata med henne men vet samtidigt att jag blev smått irriterad ofta när hon ringde mig och jag inte orkade prata.
      Jag tycker gravad, om laxen alltså, är inte så mycket för rökta smaker även om jag håller på att lära mig. Men framförallt är den sötsliskiga gravlaxsåsen så god…
      Tack detsamma! Kram

      Gilla

  4. Absolut..jag tror att de ser oss och håller lite koll på vad vi gör.
    Jag tycker att alla högtider har förlorat lite på att en del av de nära och kära inte längre finns ..det är inte samma sak längre att fira liksom Det är tomt ..man får försöka finna nya sätt att fira på.
    Ha en skön påsk Anna!
    Kram

    Gilla

  5. Jag tror på himlen och ett evigt liv, men jag tror och hoppas att jag efter döden slipper bekymra mig om mina efterlevande. Ibland, när vi sjunger sånger, som jag har skrivit, i kyrkan, då önskar jag att mor och far skulle kunna höra och glädjas. Men allt jobbigt elände som de slapp uppleva, det hoppas jag att de slipper känna till.
    (För att inte tala om hur morsan skulle lida av att se hur slarvig jag har blivit…)

    Gilla

    • Intressant, skulle gärna vilja höra de sångerna.
      Jag är lite tudelad, ena sidan vill jag gärna att mamma ska se min gravade strömming, å andra sidan är det mycket jag hoppas hon slipper veta om.
      Äsch då…:)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s