Jag är mig kusligt lik

En del människor växer upp och mognar ju äldre de blir. De utvecklar sina preferenser. Inte jag. Jag var hemma i barndomshemmet/föräldravillan under påsken och kom på att jag saknade mina bokmärken. Det var allt väldigt roligt, när jag var liten, att sätta in alla fina bokmärken i mina album!

img_8947Men när jag tittade i albumen så insåg jag plötsligt att de var ”min blogg” fast för kanske 35-40 år sedan…. Se själva:

IMG_8952

img_89761

Min favorit var det här stora bokmärket:

IMG_9010

Ja ni ser, katter och hundar och blommor och änglar. Nästan 40 år senare är min blogg full av bilder på katter och hundar och änglar, förutom på blommor som den nedan:

IMG_7250

24 thoughts on “Jag är mig kusligt lik

  1. Du har från tidig ålder haft klart för dig vad du gillar. Stabilt. Jag hade nog inga rostiga spikar och muttrar eller krossat glas i mina album.

    Gilla

  2. Se där! Allting föll helt plötsligt på plats. Det är så klart därför jag gillar din blogg så mycket, mina bokmärksalbum såg precis likadana ut. Men mina finns inte kvar tror jag. Känner igen den där med rosor och liljekonvaljer, den hade jag också. 🙂

    Liked by 1 person

      • Byta bokmärken på ett fik mellan Sandsborgskyrkogården och Skogskyrkogården. (Det är ju där vi brukar ränna, du och jag.) Det ser jag fram emot! 🙂

        Liked by 1 person

        • Faktiskt har jag ätit mitt livs godaste wienerbröd på ett fik mellan dessa kyrkogårdar, tog t o m ett foto på det i samband med besök till mammas grav.

          Gilla

          • Jag minns den bilden. Och det känns nästan som om vi måste tolka detta som ett gudomligt ingripande av något slag. Du vet ett fik. Jag älskar wienerbröd. Det är bara för mycket som talar för att vi måste ses till slut. Tecken som bara måste bejakas.(Och wienerbröd som bara måste bejakas också.) Vi är nog syskonsjälar i alla fall. Eller så upptäcker vi att vi är skitolika och absolut inte borde ses mer. Men i vilket fall som helst – dessa tecken alltså…!

            Gilla

  3. Mina bokmärken finns kvar ..fast de är inte i samma ordning som jag hade dem i. Mina barn och barnbarn har lekt och plockat rund dem. Mitt favoritbokmärke var oxå en blombukett som jag trodde var väldigt gammal och därför värdefull nästan antik. Bebisar och änglar var andra favoriter.
    Intressant egentligen att man har kvar sina gamla bokmärken av alla andra grejer man kunnat spara,,

    Gilla

    • Ja det är intressant att man sparar dem och att de tydligen betyder något fortfarande då jag fick sån lust att rota fram mina album i lådorna i barndomshemmet.
      Vad underbart kul för dina barnbarm!

      Liked by 1 person

      • Det är roligt att ha kvar lite saker från sin egna barndom och visa sina barn och barnbarn. Mina barbiedockor har det lekts med så att de lekts sönder ..det kan jag tycka är lite synd. Men de har då använts och varit mycket nöje med för många.

        Gilla

        • Tja, man får väl se det så… Men jag har ilbland känt lite förbjudna ilskenhets-känslor över barn som far fram hårdhänt och har sönder…

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s