Hårdraget om småländska mammor och präster

En viss ö(lands)-känd präst som egentligen är smålänning fick mig just att dra mig till minnes en barndomshändelse:

Jag lekte med grannflickan Ann-Sofi ibland när vi båda var i förskoleåldern. Det gjorde jag trots att hon hade för vana att dra mig i håret, ganska hårt som jag minns det. Jag fann mig konstigt nog i detta men en dag tänkte jag: Nu ska jag dra tillbaka! Och det gjorde jag. Då sprang hon till sin mamma som snart kom och förmanade mig på sin utpräglade småländska: ”Du får inte dra de andra barnen i håret, Anna!” Jag klarade naturligtvis inte av att säga att Ann-Sofi dragit mig i håret en massa gånger förut.

Det satte sina spår, som ni förstår!

Den ökände småländske bloggande prästen talar också småländska men drar inte folk i håret vad jag vet, men jag kan inte vara säker. (Han är motståndare till kvinnliga präster och kanske drar han dem litet grand i håret om han kommer åt?). Däremot uppvisar han en dubbelmoral som jag har svårt att tro om en vuxen. Jag skriver inte ”som dessutom är präst och sitter i kyrkomötet”. Fast det är och gör han.

Det är en välbesökt blogg där bloggägaren för det mesta kritiserar sina namngivna prästkollegor, på ett mer eller mindre humoristiskt sätt men oftast illvilligt. Därefter följer en svans av kommentarer som alla tycker det är så klokt skrivet och att det känns väldigt fint att se vissa människor klämmas åt och förlöjligas.

Vi är två, tre stycken som har gått i opposition mot det skrivna och får då alltid ta emot ytterligt hånfulla, anonyma kommentarer från prästens fans, som ofta helt enkelt handlar om att trakassera.

Men ibland sätter prästen ner foten! Som i Dag. Det var inte min kommentar han satte ner foten mot, utan en annans, visserligen inte helt snäll kommentar. Nu tyckte prästen plötsligt inte om ”mobbning” och ”föraktade en sådan hållning”.

Jag tappade hakan så att den fortfarande befinner sig nere i bottenvåningen av huset jag bor i.  Det är en sådan fullkomlig, fascinerande dubbelmoral att man inte bör glömma bort den. Och den har som sagt visat sig förut. Den motsvarar ungefär en mamma som låtit sitt barn dra ur håret med hårrötterna på ett annat barn tills det är flintis och sen läxar upp den som rör ett hårstrå på hennes eget.

Jag själv är väldigt korthårig. Det är inte riktigt självvalt, men har fördelen att dumma småländska mammor med döttrar och präster inte kan dra mig i det.