Min förälskelse i ambulanssjukvårdare

Det hela kan nog bottna i ett slags avundsjuka. Jag tycker om att köra bil och tror att jag gör det bra, och att lagligt få köra snabbt och på fel sida av trafikdelare har alltid lockat mig lite. fast kanske mest i yngre dagar, och det får ju de som kör utryckningsfordon. Då och då i alla fall.

Men jag har funderat lite över vårdpersonalens roller inte bara nu när jag låg inlagd på S:t Göran, där för övrigt alla var mycket goda i sin profession och det största hindret som förelåg för att jag skulle kunna bli förälskad var att de flesta jag mötte var kvinnor. Utan jag tänker också till exempel på hur extremt olika rollerna var vid koloskopin jag gjorde för ett par år sedan. Sköterskan var ytterligt omhändertagande och lugnande och rar (vilket behövdes för den gången gjorde det riktigt ont) medan läkaren som skulle köra upp en kamera i rumpan på mig inte brydde sig om att hälsa. (Trodde han kanske att jag inte skulle märka vad han gjorde om han inte gav sig tillkänna?).

Rent allmänt verkar det ingå i yrkesrollen att en sjuksköterska är ”rar och gullig och omhändertagande” oavsett om det är en manlig eller kvinnlig sådan. Och det är kanske inte helt rättvist. Rarheten är extremt viktig men det krävs betydligt mer av en sjuksköterska än att vara rar. Nåde en sådan som en dag är trött och disträ och mäter upp fel medicindos och därmed avlivar en patient. (Detta kunde faktiskt ha hänt då min mamma vårdades sin sista vecka i livet och fick en morfindos avsedd för en annan patient som var mångdubbelt högre än den min mamma skulle ha. Men vi anmälde inte detta, för jag tror på något sätt inte att det var min mammas vilja att sätta dit sköterskan som nog skulle prickas på något sätt av sjukvården själv i alla fall och läkaren hade ett samtal med mig om det som hänt efteråt. Min mamma skulle utan tvekan dö visste vi då och om hon fick segla i väg på ett morfinrus är det inte säkert att hon skulle ha misstyckt. Men den kvällen klarade hon sig dessutom.)

En läkare kan i stort sett vara både hel- och halvprillig och kylig och människofientlig bara HAN vet vad han gör, kan fatta bra beslut och är ”kompetent”. Fast prilligheten gäller nog mest kufar som sitter på sina egna privatmottagningar, och jag mötte inte en enda av sådan art under min sjukhusvistelse, verkligen tvärtom. Kanske är jag bara fördomsfull mot läkare. (Det är för att min bror är läkare och han är fruktansvärt prillig och har varit så ända sedan barndomen enligt min uppfattning.)

Men som sagt, ämnet var ju ambulanspersonal. Som ju är just sjuksköterskor. Men i just ambulanspersonalrollen förenas det bästa från både läkarrollen och sköterskerollen. Ambulanssjukvårdare är kompetenta och vet vad de gör och kan fatta beslut och hålla huvudet kallt och samtidigt vara omvårdande och liksom väldigt gulliga i sättet.

Lite så där kvinnosaksaktigt glad blev jag över att det var (den kortsnaggade) kvinnan i ambulanspersonalen som körde och den manliga sjuksköterskan som – tänka sig – inte hade några som helst problem med att sitta bak och hålla handen och hålla koll på värden och tillhandahålla spypåse. Och som fick det att låta som ett intressant naturfenomen när han hojtade ”blodtrycksfall!” till kvinnan som körde. Ett sådant beteende tycker jag är attraktivt, att inte på grund av manlig prestige till exempel kräva att få vara den som kör och att kvinnan ska vara den omvårdande. Och fast jag inte är lesbisk tycker jag att det är attraktivt med en kvinna som inte drar sig för att bära fetknoppar nerför långa trapphus eller köra på fel sida av vägbanan.

Jag känner att detta inlägg på många sätt inte blir så bra. Jag vädrar fördomar om kvinnor och män och vårdpersonal och det ena med det andra och lyckas inte alls trassla mig ur det. Och det  är svårt att komma till klarhet med vad inlägget handlar om egentligen. Bäst jag slutar nu.

8 thoughts on “Min förälskelse i ambulanssjukvårdare

  1. Jag tycker oxå att det var bra skrivet ..och tänkvärt om olika rollerna man har inom sjukvården. Att män söker sig till sjukvården och vill utbilda sig till yrket är bra för det behövs mer män i detta yrke. Vi har en hel del manliga sjuksköterskor men inte så många undersköterskor. Manliga läkare är vanligare för det är väl ett statusyrke kan jag tänka. Vårdande män kan vara attraktiva bara det att de vill vårda är en bra egenskap..en manlig ssk kan vara mer manlig än en man i uniuform..fast brandmän går ju inte av för hackor. Nu har jag säkerligen fördomsfull jag oxå..men det jag skriver tycker jag
    Krya på dig Anna!

    Gilla

    • Tack! Kommer det inte fler och fler kvinnliga läkare nu liksom jurister osv? Tjejerna har ju högre betyg och tar sig därför in lättare på attraktiva utbildningar. Samtidigt som kvinnliga läkare tydligen inte mår så bra.

      Har inte vi just talat om brandmän tidigare eller var det med någon annan? Men brandmän gör inget med mig. Tror det beror på att deras bilar är fula.

      Gilla

  2. Bra skrivet!
    Är trött på alla ängsliga som tassar omkring och mumlar floskler och plattityder för att säga ”rätt saker”.
    Det var smart av dig Anna att förstå att det var jag, bara med ett V. Men konstigt att inte e-postadressen kom med, jag kommer i håg att jag skrev den långa adressen.

    Gilla

    • Nej den ena av signaturen med V har ingen e-postadress! Jag har gått tillbaka och kollat nu. Men konstigt ändå, för jag trodde jag krävde sådan när man kommenterade. Sedan var det också en kommentar som var skriven från ”f” som jag också trodde var v eftersom ni använde underskrivna konsonanter som signatur, men det var det alltså inte?

      Gilla

  3. Jag blir glad och på gott humör varje gång jag möter kompetens så att det känns bra att du hade turen med dig. Det är bonus om kompetent människa har dessutom lite av vis social talang . Det finns dom som inte kan ta mot vård om inte vården paketeras i ett gulligt näst intill kärleksakt. Men jag gillar inte att vårdtagandet blir ett livsstil.

    Detta sagt, fint att du är hemma. Hur är det med katter? År dom sura för att du har varit bortta utan att fråga dom lov?

    Gilla

    • Fast jag talar nog om mer än bara ”social talang”. Jag menar att om man just har väldigt ont och/eller är orolig är medmänsklig värme och fysisk beröring som att hålla handen inte att förakta vid sidan av kompetensen. Men du har ju haft hjärtinfarkt och har således både haft väldigt ont och varit orolig (antar jag) – men tolkar jag dig rätt som att ett ev gulligt sätt hos vårdpersonalen inte spelade så stor roll för dig?

      När du talar om att ha vårdtagande som livsstil, tänker du på kanske på äldre och ensamma människor som får ut behov av mänsklig närhet och att ”bli sedda” av någon i sina möten med vården? Jag kan förstå hur du menar, att allt handlar om vad man får äta och inte äta och och vad läkaren sa osv. Men jag kom att tänka på hur det skulle varit om jag hade fått ett dåligt besked om leverförändringarna och varit kanske 25 år äldre, och att jag inte hade någon nära anhörig att ringa, barnlös och ensamboende, hur hade det känts att komma hem till sin ensamma lägenhet då? Jag kan förstå om en vårdkontakt blir viktig då.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s