Jag välkomnar humorns död

Det kan tänkas vara ett lite känsligt ämne för mig, eftersom jag på min blogg ofta brukar något som i sina ljusaste stunder kan kallas ”humor”. Jag erkänner också att det mycket väl kan vara något av en överlevnadsstrategi för mig som tycker att livet är ganska jobbigt och svårt. Jag skäms inte heller över att jag tramsar så mycket eftersom min blogg relativt är väldigt liten och ingen behöver läsa. Jag kan väl få hålla på i min hörna av nätet, tänker jag, och finns det någon eller några som ibland uppskattar det så gör det saken bättre.

Men om mer offentlig humor vill jag numera annars bara säga usch! Jag vill inte se en enda gala eller Melodifestival till där programledarnas manus är skrivna av professionella skojare eller läsa en enda superrolig krönika av en skicklig skribent till.

Kan vi inte vara lite allvarliga bara?!

På min tid var offentlig humor något som dök upp oväntat i högtidliga sammanhang, som när Robert Gustafsson hostade och harklade sig i en näsduk som han skulle ge till kungen på dennes 50-årsdag eller ännu tidigare, när ett nyhetsankare fann sig i en specifik situation och kunde leverera en rolig kommentar till denna. Nu vet man att Robert eller Björn Gustafsson är ett obligatoriskt inslag vid alla högtidsevenemang.

Ingen kan längre yttra något utan ”humor”.  Allt ska vara roligt med följden att vi har slutat skratta, eftersom det mesta som levereras i humorns tecken inte längre upplevs som roligt och är framkrystat på beställning och vi visste från början att det skulle bli ”roligt”.

Vi behöver alla gå i terapi.

10 thoughts on “Jag välkomnar humorns död

  1. Det finns människor som har till yrke att vara komiker! Med enda uppgift att vara roliga – bevare mig väl! Tacka vet jag engelska filmer och TV-serier, där finns humor med finess! Som hos en trevlig tjej…

    Liked by 1 person

    • Oj, det var en fin komplimang! Ja att ha som yrke att vara rolig måste vara svårt, för man måste ju ”leverera” även när man faktiskt inte kan leverera. (Sen vill jag påpeka att jag tycker att både Robert och Björn Gustafsson är enormt roliga ofta.)

      Gilla

  2. Min humor är kopplad till min melankoli. Jag kan inte vara rolig när jag mår ok. Inte när jag mår sämst heller. Bara där på nån skala.
    Saknar när jag slog runt på Doktorinnan. Men den tiden är förbi. Jag mår för dåligt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s