Man ska inte kalla varandra saker

Som jag skrev i mitt förra inlägg har Kasper bara blivit mer och mer kelig. Numera vill han sitta i knät precis jämt. Går jag och lägger mig på sängen för att läsa kommer han direkt och sätter sig på bröstkorgen mellan mig och boken (glöm läsningen) och nöjer sig inte längre med att ligga längre ned över benen. Går jag till datorn kommer han efter och ska sitta i knät eller framför skärmen. Går jag på toaletten…

Jag tror han kanske har blivit lite gammelmanssentimental. Han inser alltmer att det viktigaste i livet – efter mat – , är kärlek och att vara tillsammans – hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att skoja med honom och säga att han borde ha hetat Klister och inte Kasper. Han blev väldigt stött då.

– Jag tycker inte att man ska hålla på och kalla varandra saker, sa han. Jag heter ju Kasper.

Så jag har inte sagt så igen.

img_3436img_3409-ed

(Nej, det går inte att ta skarpa bilder med en hand i dunkelt inomhusljus i december.)

4 thoughts on “Man ska inte kalla varandra saker

  1. Tro inte på att du har en monopol på en klisterkat. Våran Kajsa vill sova på kudden, men vill inte komma till ett mörkt sovrum. Det krävs ett litet ljuskälla i vardagsrummet för att hon skall vara lung. Lugn och lung, kl 03 hörs det j…la jamande när gammel- fru vill ha sitt natt macka.

    Gilla

  2. Naw ..så gullig han är Kasperkatten…han vill ha närhet och trygghet vilket jag är helt övertygad att du kan ge honom ..du är en ypperlig kattmamma.
    Jag saknar mina katters kurrande och spinnande ..de ljuden gav mig ett lugn och en sinnesro som bara de kunde ge mig ..katter är fantastiska varelser. Som man om man får tillåtelse att ha dem nära sig kan bli ens bästa vän..men det är de som bestämmer om man får det..dessa egensinnade små pälskligsdjur…de kommer till en om natten och värmer upp ens säng..och väcker en med sitt trajande och trampande med mjuka små tassar ..eller så väcks man av att de biter en i näsan eller springer fram och tillbaka över en för att de tycker man ska vakna och släppa ut dem.
    Tänk att man kan sakna att bli väckt att en älsklingskatt så mycket att det värker i ens hjärta.

    Liked by 1 person

    • Ja, det kan jag… Men jag har varit sjukskriven länge och är lite orolig för hur han ska ta att jag är borta på dagarna igen.
      Du har helt rätt i din beskrivning. Från början var jag bara ”hundmänniska” men katter är verkligen helt underbara djur de också. Så mycket kärlek. Att både ge och få.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s