Ikonstatus

I Göteborg fick jag av Lottas syster (Lotta är min brors fru) en liten ikon. Detta på grund av att hon känner en munk i Spanien av någon anledning som jag inte vet. Han målade många små ikoner och hon hade med sig några stycken hem. Jag fick en.

Tala om glödande blick! Lite skrämmande nästan vid första anblicken. Men det är bra att det är en brunögd blick för det hade nog Jesus också. När jag pluggade ett år i syd-Frankrike gick jag förbi affärer som sålde Jesusikoner och andra religiösa attiraljer. Blåögd var Jesus alltid förstås, med långt gyllene hår, och helt tydligt hade han just tagit en ansiktsbehandling eller varit på spa, så len och rosig som hans hud såg ut att vara. Aldrig någonsin var han mörkhårig och stornäst och hade mörka bruna ögon.

IMG_3925

4 thoughts on “Ikonstatus

  1. Fin ikon! De bilder av Jesus som jag växte upp med var just blåögda – och lockigt gulbrunt hår hade han. Typiskt västerländskt utseende. Jag minns min förvåning när jag insåg att han nog inte såg ut så.

    En väninna till mig är skicklig ikonmålare (ateist dessutom), men efter ett trettiotal vanliga ikoner har hon börjat måla okristliga med profana medeltida motiv. Ganska häftigt, ögat letar direkt efter de där typiska kristna symbolerna som fattas.

    Hon ska ha dem på utställning nästa vecka, då blir det förstås ett blogginlägg hos mig.

    Gilla

    • Ja jag uppskattar den mer och mer, tyckte den var för sträng och blicken för genomträngande först. Men om det är så har nog ikonmålaren lyckats!
      Låter intressant med din väninnans målande. Ska kolla din blogg då, som jag nästan glömt bort då jag trodde du var mest på Fb nuförtiden.
      Sedan är det lite lustigt med sammanträffanden: samma dag som jag fick ikonen var jag lite oförutsett bjuden av en fb-vän att att bevista hennes systers ikonutställning (men jag kunde inte gå då jag var i Göteborg). Och nu skriver du om fler utställningar…

      Gilla

  2. Den här är i Valdemarsvik. Inte precis centrum av världen (förutom för Valdemarsviksborna då…)
    Jag är inte så flitig bloggare längre, tappade lusten lite när så många favoriter la av och läsarantalet minskade från några hundra per dag till ett tiotal. Men jag har ju en del skrivklåda och har upptäckt att det är skönt med färre läsare. På fb är ju nästan alla jag känner, till bloggen kommer bara de som vill, det är mindre påtvingat med läsningen. Jag vill inte alltid att mina grannar och elever och kollegor ska få veta ”allt” – även om jag verkligen inte skriver ”allt” även om en jag har förstått att som,iga tror sig veta ”allt” om mig från blogg och fb.

    På tisdag ska jag på vernissage!

    Gilla

    • Hade du några hundra unika besökare per dag?? Det var väldigt mycket i så fall för att inte vara ”kändisblogg”. Eller menar du sidvisningar?
      Problemet med Fb är ju annars att ju mer vänner man har, desto mindre blir utrymmet att skriva allt. Jag själv har nog delat upp det som mer privat på Fb, mindre privat på bloggen även om jag också berättar om mitt liv där. Men gränserna flyter…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s