I’ll be seeing you, Lotta…

Jag visste inte så mycket om Lottas musiksmak inser jag. Jag visste att hon älskade Patti Smith men inte om det var musiken främst eller texterna hon ville åt. Antagligen båda. Men i bilen hem från sjukhuset i våras till hennes och min brors lägenhet för gemensam middag tillsammans med syster, systerson, hennes pappa Pentti, Martin och jag, ville hon sätta på musik, låten I’ll be seeing you (klicka gärna på länken för att lyssna och då även på texten). I detta fall framförd av Francoise Hardy och Iggy Pop. Hon spelade den ofta i bilen från och till sjukhuset fick jag senare veta, och lite har den för mig blivit ”Lottas signaturmelodi”.

Det är inga artister jag särskilt bekant med sedan tidigare, men denna låt och deras tolkning vid det här tillfället var suverän. Så vackert melankoliskt och lite dekadent samtidigt att lyssna till denna låt och åka bil genom vårskymning i centrala Göteborg, på väg mot en middag hemma med nära och kära. Men också mot något annat, för Lottas del…

Låten framfördes fantastiskt fint av två mycket närstående till Lotta under begravningsgudstjänsten i Oscar Fredriks kyrka i Göteborg.

IMG_4187Syrenerna blommade utanför Oscar Fredriks kyrka i måndags.

Den var en fantastiskt vacker begravningsgudstjänst överhuvudtaget. Kunde inte bli bättre. Ett innerligt utan att vara sentimentalt griftetal av prästen Ylva som också var Lottas kompis, som precis fångade in Lottas självklara personlighet och där alla nog log inombords och kände ”ja, just så var Lotta!”.

Väldigt vacker musik där min bror själv hade komponerat en del av den (ja! jag är stolt lillasyster!) och mina kusiner, musiker till yrket, spelade oboe och piano och orgel och bas. Släkten på min brors sida framförde körsång där jag själv var med (att altstämman var vacker är därmed det enda som var tveksamt). Lottas syster Helena som är poet läste två dikter, dock inte skrivna av henne själv. Och en helt otroligt vacker blomsterdekoration på kistan –  för mig är det den vackraste jag har sett, och jag har ändå sett rätt många, då jag jobbade vid begravningar i yngre år.

IMG_4221

Förut tyckte jag att det var för privat att publicera bilder på någons kista men jag har tänkt om lite nu så länge anhöriga medger det. Kistan är inte den avlidna – den är en förpackning av ett stoft och i det här fallet utgjorde den gröna färgen på bårtäcket med blommorna och de grönmålade bänkarna att det blev en så vacker helhet som varit svårt att återge med ord. Min bror har också samtyckt till och till och med tillstyrkt att jag visar detta. Och de som läser min blogg är en liten men ”seriös” skara som också i många fall delar med sig av sina liv.

IMG_4205-edBlomsterarrangemanget kallades ”Famntag” då hela buketten liksom slingrade sig ner längs sidan och just omfamnade kistan och slutade i spridda rosblad på golvet invid den. Eftersom Lotta hade valt i stort sett enklast möjliga kista åt sig själv (och det var inte på grund av något självförakt utan för att hon även här sakligt avgjorde vad hon tyckte var värt att spendera pengar på) användes ett bårtäcke. Förut har bårtäcken ofta ansetts ersätta blommor men det gäller inte riktigt längre. Men blommorna överlät hon åt de efterlevande.

IMG_4203_ed2Ovan innan alla ljus m.m kommit på plats men det fanns tid att fotografera. Tyvärr blev många bilder väldigt suddiga. Både för att ljuset var svårt och för att jag själv stressade genom att försöka ta när inte någon stod i vägen och skymde sikten.

img_4207-ed

Den vackraste blomsteruppsättningen i kyrkan förutom kistdekorationen stod min moster Ulla och giftas-morbror Lennart för. Tycker i alla fall jag.

Lotta uttalade sig inte tvärsäkert om vad som kommer efter döden eller om tro överhuvudtaget. Hon visste inte, menade hon, tror jag närmast man kan beskriva det som, men hon uteslöt heller inget och accepterade döden helt utan fruktan. Och inte en enda gång höll hon med om när någon sa att det var ”orättvist” det som hon drabbats av och att hon inte fick leva ett normallångt liv. Hon menade att vissa får cancer och dör tidigare än andra, och varför inte just hon? Hon utgjorde en del av statistiken och såg det inte som orättvisare än något annat att just hon drabbades av detta. Även fast hon gärna hade velat leva vidare. Och älskade min bror.

Det var detta som gjorde henne speciell för hennes vänner. Denna saklighet och rättframhet och osentimentalitet å ena sidan kombinerad med kärleksfullhet, generositet och omtänksamhet gjorde att hennes vänner vid begravningskaffet tackade för att de fått lära känna henne och fått ha henne i sina liv och sa att de lärt mycket av henne.

Det framgick också att hon var en person som tog alla relationer på stort allvar och hade svårt för att vimla runt och kallprata vid tillställningar. Men de som var hennes vänner fick ”hela henne”. Och som också sas, inte heller Lotta var en ”perfekt människa” – väldigt få är det, om någon – men hon var för oss som kände henne en speciell människa som betydde mycket för oss.

Vad Lotta innerst inne trodde vet jag alltså inte helt, även om hon sa ”kanske är jag med och det är jag som är allra gladast på min begravning!” och jag själv tror och hoppas:
I’ll be seeing you, Lotta!

P.S Jag inser själv att det kan se lite skrytigt ut med nämnande av dessa professionella musiker, kompositörer osv i mina inlägg. Det ser inte ut så i alla familjer. Men i just min familj gör det det, och det är ett privilegium vid sådana här situationer, och det vore också fel att undanhålla detta.

 

10 thoughts on “I’ll be seeing you, Lotta…

  1. Tack för att du delade med dig, Anna. Tacka din bror Martin för att han lät dig göra det! Jag är tacksam över den lilla flik av Lotta jag fått ha i mitt liv genom er. Så vackra bilder av en fin begravning! Det är inte skryt att vara den man är – det är som det r och det gäller att förhålla sig klokt till det. Och det tycker jag att du gör och jag försöker passa på att lära mig något av det.
    Stor kram
    Ingrid ❤

    Gilla

    • Tack Ingrid för dina ord! Kanske hann du läsa att jag hade ett ”P.S” i min första version av inlägget, som jag sedan tog bort för att WordPress redigerade det konstigt – (kanske var mitt inlägg för långt?) Där skrev jag att det kanske såg skrytigt ut med mina inlägg om släkten där alla är musiker och kompositörer m.m osv men också att det är ett sådant privilegium att det är så vid sådana här tillfällen och att jag därför inte ville undanhålla detta.
      Jag tror att jag kan lära mig något av dig också Ingrid och har nog redan gjort det!
      Tack och stor kram tillbaka!

      Liked by 1 person

  2. Mycket vackert med bårtäcket som gick i färg med bänkarna och du har rätt kistdekorationen är något utöver det vanliga med blombladen som strösslar golvet bredvid kistan. Suddiga bilder på begravningar är nog naturligt. Ett personligt griftetal är så viktigt för upplevelsen av begravningen, jag har tyvärr varit på begravningar där man helt glömt bort det. Att prästen och Lotta var kompisar måste förstås ha varit smärtsamt för Y men… Du skriver åter så fint om Lotta och texten är osentimental och rak, precis som du beskriver henne. Men samtidigt läser jag hur mycket hon betydde för er. Och nej, du skryter inte alls. De är dina släktingar och en tillgång vid sådana här tillfällen.
    Varm kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s