Familjens överhuvud

Jag har som ovana att debattera på en kyrklig blogg där inte alla debattörer tack och lov hör till Svenska kyrkan men gärna framhäver aposteln Paulus brev som avsedda att lydas intill bokstaven. Flera av dessa debattörer måste visserligen linda in budskapet i väldigt många ord, men till slut gäller ändå att mannen är kvinnans huvud, precis som Paulus skrev. Och varför skulle de inte, om de nu både tror och bestämt sig för att tro att hela Bibeln är Guds ord? Jag själv kan inte förstå hur det är möjligt att tro så, och jag menar att även den som säger sig anamma allt som Nya Testamentets bokstav säger inte alls gör det, fast de vill tro att de gör det.

I mitt, eller jag menar Kaspers, hushåll finns bara en man, och det är Kasper själv. Han är Veras och mitt överhuvud. Och sin roll sköter han med den äran! Kolla in patriarken nedan, som snart fyller 15 år vilket är en väldigt hög ålder för Cornish Rexar:

20180115_085912.jpg

Fast det är inte så lätt alltid, att vara patriark och överhuvud,  med ett därmed outtalat krav på att vara macho, när man i själva verket är en väldigt känslig kille, som Kasper är. En kille som allra helst vill sitta i knät och ha kroppskontakt hela dygnet med matte eller Vera. Och gärna i knät på män som hälsar på. Det är väl inte så macho liksom? Och som är jätterädd för att åka till veterinären?

Och som alltid varje kväll och varje morgon efter frukost vill komma och gosa in sig under hakan på matte:

20180308_180255 (1).jpg

20180305_070509 (1).jpg

Kroppskontakt med Vera är lika viktig:

20180119_121115-ed

 

IMG_4626.jpg

Men man ska inte behöva bli väckt så här efter att man ätit frukost bara för att matte ska gå upp och gå till jobbet! Även om det är man själv som väckt matte innan man själv fått frukost genom att otåligt trava omkring på henne ett par timmar före.

Där sätter han, som familjens överhuvud, ner foten! Eller tassen, menar jag.

14 tankar om “Familjens överhuvud

  1. Skönt att ni har någon som kan styra med en fast tass. Annars skulle väl både du och Vera bli alldeles oregerliga. Vi kvinnor har ju inget eget huvud. Det gäller nog för katter också. Tur att jag också har ett överhuvud här hemma. Han heter Vilde. Kram =)))

    Gilla

    • Ja nog behövs hans lugna och fasta ledande tass när jag flippar ur. Det är därför helt orättvist att jag för en halvtimme sedan blev beskylld för att vara ”rabiat feminist” av en pensionerad präst (oklart varför). Men det är ju dessutom helt fel. Klart att det är Kasper som bestämmer här hemma! Kram

      Gilla

    • Nej, det ska jag inte göra! Jag försöker tvärtom att stärka hans ”macho-ego” genom att aldrig nämna att han var RÄDD när veterinären ville titta på hans tänder sist, och att han därför morrade och fräste. I stället säger jag: ”Det var så stiligt av dig att stå upp för och försvara dig själv och hela din familj när den onda veterinären ville titta på dina tänder!”

      Veterinären blev lite rädd själv av hans fräsande, men jag föreslog att jag skulle lyfta upp Kaspers läppar själv så att att han kunde se tänderna. Det gick bra. För det är faktiskt bara matte som får visa patriarkens och överhuvudets tänder!

      Gilla

  2. Det har sina sidor att leva i ett hushåll som är totalt matriarkaliskt styrd. Katten Kajsa och hushållets härskarinna har funnit varandra och som den enda manliga medlemmen får jag snällt anpassa mig på vilka krav som än gäller.
    Blir du beskyllt att vara en ”rabiat feminist”? Ta det som ett hedersomnämnande. Stakars präst hade tydligen hamnat i underläge och hade bara skällsord kvar som argument.

    Gilla

    • Jag förstår. Misstänker att Kaspers fäbless för att sitta i knät på företrädesvis manliga besökare också handlar om att han har nog med fruntimmer annars.

      Den där prästen tycker jag dock är irriterande i att han aldrig bemöter vad jag skriver utan vad han tror att jag tycker. Jag verkar symbolisera alla kvinnor som han någonsin mött och ogillat, och han belägger mig med att tycka än det ena, än det andra.

      Gilla

  3. Apropå gamla präster. Efter det jag jag kunde ta del av i går , är jag fullständig nerslagen av min egen elakhet gentemot personen i fråga. Han överraskade mig totalt med sitt ödmjukhet i sak och äkta själavårdande hållning gentemot personer vilka behövde det. Vilken intressant personlighetsklyvning. Ena sidan en sur gubj…l och på andra sidan en som väcker ömhet med sitt prästerliga hållning.

    Gilla

    • Jag har inte sett den kommentar du pratar om. Men jag har också sett att han stundtals byter personlighet till det bättre – fast inte så ofta!

      Gilla

  4. Hallå där. Rabiatfeministen är ju jag. Inte får folk ge dig MIN titel så där!

    Hur som helst är jag impad av dina insatser där på sistone, Anna. Jag klarar inte att diskutera där, jag blir arg … arg ska man inte vara när man diskuterar på internet. Och eg. tror jag väl inte att man uppnåt så mycket. Men du har iaf gjort oerhört tydligt hur många av kommentatorernas argumentation verkligen helt baseras på könsmaktsordning/patriarkat, med därtill hörande kvinno- resp. manssyn. Därmed har du gett mig en del att tänka på.

    De katolska argumenten i ämbetsfrågan är snyggare. De är inte invändningsfria de heller, men inte lika uppenbart kvinnoföraktade. De går tom att använda särartsfeministiskt (vilket jag iofs tror är en återvändsgränd, men dock). Av taktiska skäl har svenska kvprm med olika bakgrund hållit varandra om ryggen. Vill de bli tagna på allvar finns det viss argumentation som de faktiskt behöver ta avstånd från … inklusive Luthers och Giertz. Det sistnämnda är nog svårt. Han är uppenbarligen fortfarande idol för många.

    Gilla

    • Tack för uppmuntrande kommentar! Tänk, jag som trodde att du just aldrig blev arg utan kunde hålla dig mycket coolare än jag… Men jag har sett att du har skrivit något som liknar min ståndpunkt, att allt kvinnorästmotstånd inte handlar om dålig kvinnosyn, men samtidigt så ser tydligen både du och jag att ”så enkelt är det inte” för att citera bloggaren själv och att de själva blundar för mycket som vi ser som uppenbart…

      Liked by 1 person

      • När jag blir arg försöker jag numera att inte svara. För att klara av det låter jag ofta bli att läsa. Inte optimalt, ibland missar jag att folk mildrat sig.

        Man bör väl inse att kvprm är en rätt blandad grupp individer.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.