Familjens överhuvud

Jag har som ovana att debattera på en kyrklig blogg där inte alla debattörer tack och lov hör till Svenska kyrkan men gärna framhäver aposteln Paulus brev som avsedda att lydas intill bokstaven. Flera av dessa debattörer måste visserligen linda in budskapet i väldigt många ord, men till slut gäller ändå att mannen är kvinnans huvud, precis som Paulus skrev. Och varför skulle de inte, om de nu både tror och bestämt sig för att tro att hela Bibeln är Guds ord? Jag själv kan inte förstå hur det är möjligt att tro så, och jag menar att även den som säger sig anamma allt som Nya Testamentets bokstav säger inte alls gör det, fast de vill tro att de gör det.

I mitt, eller jag menar Kaspers, hushåll finns bara en man, och det är Kasper själv. Han är Veras och mitt överhuvud. Och sin roll sköter han med den äran! Kolla in patriarken nedan, som snart fyller 15 år vilket är en väldigt hög ålder för Cornish Rexar:

Fast det är inte så lätt alltid, att vara patriark och överhuvud,  med ett därmed outtalat krav på att vara macho, när man i själva verket är en väldigt känslig kille, som Kasper är. En kille som allra helst vill sitta i knät och ha kroppskontakt hela dygnet med matte eller Vera. Och gärna i knät på män som hälsar på. Det är väl inte så macho liksom? Och som är jätterädd för att åka till veterinären?

Och som alltid varje kväll och varje morgon efter frukost vill komma och gosa in sig under hakan på matte:

Kroppskontakt med Vera är lika viktig:

 

Men man ska inte behöva bli väckt så här efter att man ätit frukost bara för att matte ska gå upp och gå till jobbet! Även om det är man själv som väckt matte innan man själv fått frukost genom att otåligt trava omkring på henne ett par timmar före.

Där sätter han, som familjens överhuvud, ner foten! Eller tassen, menar jag.