Är det vicktit att kunna stava rett?

Varför frågar jag?

Jo, därför att Skolverket allt mindre verkar tycka att det är viktigt att kunna just det, dvs stava rätt. Så uppfattar åtminstone jag det när jag ser ”bedömningsanvisningarna” som medföljer de nationella proven för sfi (svenska för invandrare) nuförtiden. Kraven sänks ständigt. Som jag förstår det därför att politikerna vill att så många som möjligt ska klara sfi. Om färre klarar att bli godkända sänker man således kraven för att bli godkänd.

Rätt och riktigt? Jag vet inte. Stavfel av den typ jag själv medvetet gör i rubriken visar att den som skriver förstått svenskt uttal, som att ”i:et” i ordet viktigt är kort. Det är bra i sig! Meningen är sålunda begriplig, eftersom ”personen” skrivit så som man talar om man har ett korrekt uttal. Och på sfi är det framförallt begriplighet som är i fokus när det gäller att bli godkänd – förstår man som läsare vad avsändaren avser att förmedla med sin text?

Då spelar det förstås ingen roll om en del ord är felstavade eller meningar börjar med liten bokstav, vilket är synnerligen vanligt i texter som invandrare med ett annat alfabet än det latinska skriver. Om det dessutom inte finns en punkt efter meningen före innan den nya meningen börjar försämras däremot begripligheten ofta drastiskt.

Jag vet som sagt inte än hur jag ska ställa mig till minskade krav när det gäller rättstavning. Det finns ju en poäng i att det viktiga är att göra sig förstådd, inte att skriva rättstavat.

Varför finns det då å andra sidan en poäng i att stava rätt överhuvudtaget, så länge man gör sig ”förstådd”?

Jag menar att om man skriver är det inte bara för att man vill bli förstådd utan man vill att läsaren ska ägna sig åt innehållet i det man skriver i första hand, och inte åt formen. Om stavfelen är alltför frekventa kommer läsaren oundvikligt att distraheras av dessa, även om han eller hon förstår vad skribenten vill säga. Innehållet i texten går på så sätt till viss del förlorat, på grund av att läsaren förargas och distrahera av felen, mer än han eller hon tar till sig innehållet.

Jämför det med att spela till exempel fiol. Måste man verkligen spela ”rent” (dvs inte producera falska toner) eller räcker det med att lyssnaren förstår vilken melodi man spelar? (Svaret är förstås att varje person som inte är tondöv tycker att det är otroligt viktigt att tonerna är ”rena” om man överhuvudtaget ska vilja lyssna.)

Så svaret när det gäller stavning är att ”det är inte så vicktit att stava rett” om ens enda mål är att göra sig förstådd. Där har Skolverket rätt. Samtidigt kan Skolverket genom sitt förhållningssätt bidra till att skribenter inte förstår att det faktiskt är viktigt att kunna spela rent – om man vill att någon ska idas lyssna till ens melodi eller tycka att den är njutbar.

6 tankar på “Är det vicktit att kunna stava rett?

  1. Jag håller helt med dig, sänkta krav är inte rätt väg att gå. Och visst är det så att man blir störd om texten är full med stavfel. Men sen kommer jag att tänka på mina föräldrar. Jag undrar hur många fel mamma skulle ha gjort om hon hade skrivit en längre text? Så kontentan blir: det beror på…

    Gilla

    • När det är någon man känner som ens mamma läser man väl oftast med ”kärleksglasögonen” på och då uppbådar stavfelen kanske en viss ömhet. Om någon okänd skriver en debattartikel med samma stavfel framstår personen som mindre trovärdig… för det mesta.

      Gilla

      • Så är det nog. Men till saken hör att mamma var invandrare. Hon skulle kanske inte ha klarat SFI-provet, men klarade sig utmärkt alla år i arbetslivet. Och inte är det väl vanligt att man släpper igenom en debattartikel full med stavfel okorrigerad? Men jag har en gång läst en intervju med en person som arrangerade en festival, där hade man helt sonika med alla hans språkfel och jag blev förbannad, tog kontakt med tidningen och undrade vad de höll på med.

        Gilla

  2. Försök att läsa en riktigt gammal text. Det är lite svårt, och svårare blir det ju äldre den är.

    Förändringarna orsakades av att vi inte hade skrivregler innan Gustaf Wasa med sin Bibel inledde skapandet av rikssvenska. 1600- och 1700-talent gav oss en del annan litteratur. Det var väl folkskolan som man tänkte sig hade avslutat detta skapande.

    Idag kan du läsa och sjunga Bellman. Du kan släktforska. Du kan läsa och sjunga gamla psalmer. Du har inte svårt att läsa gammelmormors brev och dagböcker. Det tror jag du gärna gör, om du skulle hitta dem. Och om hon skrev, så ville hon nog gärna spara dem just för dig.

    Hartwig Frisch skriver i sin Europas Kulturhistoria, att det var värre för romarna. Endast lärde män kunde efter bara ett par hundra år läsa ett fredsfördrag med Karthago på tidig latin. Och ”klassisk” latin började nästan omedelbart ersättas av vulgärlatin. ”Riktig” latin blev ett kortlivat folkspråk, som dock konserverades som kyrkans och lärdomens språk.

    Nu sabbas ett antal generationers lärar- och elevmödor. Utan denna svenska kultur, kommer dina barnbarns barnbarns barn inte kunna läsa din blogg, om de skulle hitta den. Då blir de nog ledsna.

    Gilla

    • Men även Gustav Vasas bibel är väl svårbegriplig för oss? Hur är det med stavningen av hans namn förresten, skriver du som han själv stavade och vi har ändrat den på senare tid?

      Jag vet annars inte om jag förstår kontentan av ditt inlägg. Varför ”sabbas ett antal generationers lärar- och elevmödor” just nu?

      Gilla

  3. Jo, Gustafs Bibel är svårläst, men den började stabiliseringen av svenskan. Sedan 1700-talet har dock vårt språk klarat sig undan svårare förändringar. Detta beror mycket på att alltfler människor fick undervisning i att läsa och skriva med de regler, som utvecklades med den där Bibeln som grund.

    Saboterandet är ju det du nämner. Man bryr sig inte om felstavningarna eller grammatikfelen. Rättar man inte, godtar man förvanskningarna. Då blir de kvar och ackumuleras. De blir värre och värre. Ute i samhället händer då samma sak som förut alltid hände. Språket blir ett annat. Latinet blev ju en mängd romanska språk. Det var det, som våra katederlärare sedan 1700-talet bromsat genom sträng rättning. Det arbetet sabbas nu.

    Givetvis lyckades de inte helt. De bara bromsade. Vår politiska omvärld har matat svenskan med ord. 1700-talssvenskan var fylld av franska ord. Sen kom en massa tyska och nu har vi en mängd engelska ord. Och kebab, vad är det? Pizza? Och även om du förstår 270 år gamla texter av Hedvig Charlotta Nordenflychts mycket väl (De finns på nätet. Gå via Wikipedia!), skulle hon inte begripa ett dugg av det du ofta talar om, TV, blogg, flygskam m.m.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Christer Brodén Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.