Jag blir så himla raderad…igen! (Om katolska kyrkan, Idergard och ”Katolskt samtalsforum”)

Man kan nog tänka att om jag blir raderad på diverse högst olika forum så måste just jag vara problemet. Nu har jag blivit raderad igen, efter att ha kritiserat Katolska kyrkan och som jag menar dess roll i hederskulturen, på ”Katolskt samtalsforum” på Facebook. (En grupp som säger sig välkomna även icke-katoliker.)

Det jag skrev var, då aborter allt som oftast är på tapeten därhelst katoliker samlas på Internet, att jag blir irriterad över som jag ser det dubbelmoral, då skambeläggandet av ”ogifta mödrar” samt i viss mån motstånd till all slags feminism, just gjort att kvinnor genom historien känt sig tvingade att genomgå aborter. (Sedan är det en annan sak att detta inte är skälen till abort i dag, i Sverige.) Jag menade också att Katolska kyrkan några hundra år senare än Jesus dog förklarade Jesus mamma ”evig jungfru” trots att bibeltexter talar om att Jesus hade syskon, i sig utgör en del av, och därmed i viss mån är skuld till, den hederskultur vi fortfarande ser i dag.

Jag fick i stort sett enbart svar från män i denna katolska Facebook-grupp. De hånade mig kraftfullt, skrev att jag ”borde uppsöka en psykiater” och jag uppmanades till ”bikt, bot och bättring” för min ”hädelse av Jungfru Maria”. Detta av gudfruktiga män som med iver och sann gnista ville sätta mig på plats, samt förklarade, dock på ett enligt mig ytterst grumligt sätt, varför det var fel med feminism på ALLA sätt. (Att den som ideologi har brister är jag den första att skriva under på själv.)

Dagen efter raderades mitt inlägg. Såsom jag sett sker så ofta inom katolska kyrkan, när minsta lilla ifrågasättande eller kritik yttras mot dess lära eller mot kyrkans handlande. Jag har skrivit om det förr, se taggade inlägg. Det påminner mig om diktaturer och där jag förut kände dragning känner jag numera rätt mycket avsmak. Vad är detta för en makthungrig, totalitär organisation? Som inte tål kritik eller ifrågasättande av något?

Jag kunde inte låta bli att ge en känga till Thomas Idergard (igen) i Fb-inlägget då han i sin sista (skrivna) predikan talat om att kyrkans uppgift är att visa Jesus så som han var, och inte som dagens intressegrupper önskar att han vore. Min replik var då att Kyrkan (den katolska och ortodoxa men även den lutherska förr) just gjort detsamma när man (med betoning på MAN) på högst oklara grunder förklarade Maria ”evig sexuellt oerfaren” även efter att hon gift sig och Jesus enligt Bibeln hade syskon. Man kan ju helt enkelt inte vörda en kvinna som har haft sex, eftersom hon då i någon mån är ”nedsmutsad”, inte ”orörd” och inte längre ”ren”! Alltså gör man henne till det man önskar att hon vore.

Detta är vad hederskultur handlar om. En mans sexuella erfarenheter eller oerfarenheter tas ALDRIG NÅGONSIN upp överhuvudtaget. Endast när det gäller en kvinna är detta viktigt. Hederskultur, som sagt.

För att ha dryftat detta förklarades jag ”psykiskt sjuk” och administratören kom med ett goddag yxskaft-svar till varför mitt inlägg tagits bort och skrev sedan en nedlåtande kommentar som visade att man inte ens läst mitt inlägg alternativt inte förstått det. Detta svar ”gillades” av pater Thomas Idergard en eller två sekunder efter att det publicerades. Antingen hyser han ett synnerligen agg mot mig (jag har ju skrivit kritiska inlägg förut) eller så har han som katolsk präst lite för lite att göra. Skulle tro båda. Att svara på mitt ifrågasättande och min kritik gick däremot inte för sig. (Nå, kom just på att han kanske har semester.)

Men om jag nu ska kritisera, så kan jag kritisera mer. Jag ser numera Thomas Idergard som en del av ”maktmaskineriet” Katolska Kyrkan, där den som har all makt (inte i himlen men på jorden) kväser och tillintetgör den som inte fogar sig. Även inom katolska kyrkan är det känt hur han uppmanade att ”be för ordenssystern Madeleine Fredells själ” för att hon medverkade i ett radioprogram där hon redogjorde för olika gudsbilder i olika kulturer, där man ibland sett den Helige Ande som en ”feminin aspekt av Gud” eller något liknande.

Programmet i sig var en bagatell enligt mig, men hur kan det vara så till den milda grad störande att någon berättar om att Gud inte bara måste uppfattas som ”han” utan kan uppfattas som ”hon” också, dvs både som hon och han?

Jag själv kan inte tänka ”kön” om Gud överhuvudtaget, tror jag, men jag menar att det tyder på misogyni om man går i taket inför tanken att Gud kan uppfattas som både han och hon och inte bara som ”han”. Vad är det man blir så hotad av att man måste angripa någon offentligt genom att uppmana till att ”be för hennes själ” och även skriva att hon OFFENTLIGT MÅSTE GÖRA BOT (för att hon medverkat i detta radioprogram)?

Jaja, käre Thomas, det började bra då jag fick bra svar från dig från början men jag har förlorat rätt mycket respekt för dig på sistone. Jag kanske inte bör bli förvånad över att du inte beter dig särskilt prästerligt utan sitter och lurar på ”gilla”-knappen, ivrig att trycka, när någon skriver nedlåtande om mig på Facebook i stället för att svara på mitt ifrågasättande?

Tillägg: Gruppens administratör låter också meddela att hon vet med sig att en katolsk kyrkoherde minsann inte skulle acceptera mig utan ”säga nej om jag efter två års studier skulle vilja konvertera till katolicismen” (det är till att ha kunskap om mycket inom denna grupp ser man!) och hon skriver också i ett PM att hon ”ska be för mig” att jag ”ska finna min väg till Gud”. Så går det till när religiösa för internetkrig. Om hon verkligen ber för mig vore intressant att veta, men jag misstänker att det är mer intressant att få skriva ”Jag ber för dig” som ett sätt att få trycka till mig ytterligare. Den uppriktige bara ber utan att upplysa den den ber för om detta.

Tillägg den 1/7: Fast i dag fick jag ett PM från en annan, väletablerad katolik som jag inte kände förut och som jag naturligtvis aldrig kommer att säga namnet på, då han inte bett om att bli citerad:

Hej Anna, Facebook-katolicismen är fullständigt vämjelig. Detta forum representerar inte kyrkan på något formellt sätt alls. Faktum är att det är emot den kanoniska lagen (som gäller för kyrkan) att kalla sig katolsk om man inte är förankrad i den katolska kyrkan formellt. Här hittar du, för att hårdra det, en samling män, neurotiskt dogmatiska med en självpåtagen inkvisitorisk nit. De uttalar sig oförsiktigt om allt. Jesus hade blivit tillrättavisad här.”

Lite roligt formulerat, tycker jag, och jag känner mig återupprättad…

6 tankar på “Jag blir så himla raderad…igen! (Om katolska kyrkan, Idergard och ”Katolskt samtalsforum”)

    • Tack Ingrid! Men nej, jag orkar nog inte mer. Det är så ofantligt tröttande när människor inte kan läsa vad som står och går till angrepp mot allt mellan himmel och jord i stället för att faktiskt svara. Inte en enda under inlägget bemötte på allvar det jag skrev om utan bemötte något helt annat, man skulle kunna säga ”så som de önskar att jag vore”.

      Gillad av 1 person

  1. Det här handlar om kön, äktenskap. Jag ställer några frågor. Du får gärna förmedla dem vidare. Svenska katoliker brukar skryta över att de är intellektuella. De påstår att katolicismen är intellektuellt avancerad. Med det argumentet motiverade Sven Stolpe (död 1996) sin konvertering. Det följande kan vara något att plåga deras självkänsla med.

    Matt 22:23ff och kommentarer:
    Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom:

    —-Saddukéerna trodde alltså inte på uppståndelsen, och det var alltså en fråga som diskuterades på den tiden inom judendomen.—-

    ”Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.

    Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. Sist av alla dog kvinnan.  Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.”

    Jesus svarade: ”Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen.

    —-Här påstår Jesus att det finns en uppståndelse, men … menar han att det då inte längre finns något kön? Är alla som könslösa änglar i Himlen? Eller blir vi jämlika vid uppståndelsen? Är det sådana lagar i Himlen? Gäller i så fall inte regeln: ”Ske Din vilja, såsom i Himlen så ock på Jorden!” – Vi fortsätter med Jesu ord i detta bibelstycke.—-

    Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.”

    —-Det här var djupsinnigt (intellektuellt), något som gnosticismen anklagas för att vara i alltför hög grad. Det sista liknar det gnostiska Tomasevangeliet: ”De levande dör inte, och de döda är redan döda!”

    Är du andligen levande, fortsätter du leva. Ditt tänkande fortsätter. Det får kraft från den livgivande kärlek, samvete och empati, som utgör din ande. De andligen döda har ingen livgivande ande, som kan hålla liv i något fortsatt logiskt tänkande. Tänkandet dör då med den tillfälliga kroppen/hjärnan.

    Tomasevangeliet om anden: ”När ni skapar detta i er, skall detta ni har i er rädda er. Om ni inte har det i er, skall detta ni inte har i er döda er.” Det brinnande samvetet är bildligt talat en djävul till kommendant i ett läger med krematorium. ”Vår Gud är en förtärande eld” (Heb 12:29).

    Gnosticismen tycks i övrigt vara en reinkarnationslära. Du hänger en stund under taket och betraktar ditt lik, innan du tar dig vidare, helst utan Terry Evans hjälp. Pinsamt om han skulle behövas.

    Men kan återfödelsen kallas återuppståndelse, om du inte är död? När du är 75 år skiter du i din gamla kropp, om du är utlovad en ny. Tror du Zlatan gråter över någon gammal rostig Fiat, som skrotats och nu blivit kylskåp?

    Det verkar som om Jesus plötsligt säger emot sig själv och förnekar uppståndelsen just med motiveringen, att det inte finns någon död att uppstå från. Ordlek. Men återfödelse till världen innebär pojke eller flicka. När Jesus ändå kallar detta återuppståndelse, så skall det vara till en värld med jämlikhet. Alla är som änglarna … lika, jämlika.

    Det är målet. Det borde väl även vara målet för katoliker? Vad har de annars för mål? Finns det något annat mål, och vilken herre har ställt upp det?

    Jag hittar ingen frommis, som kommenterat detta bibelstycke på något vettigt sätt. Vet du någon?—-

    Gilla

    • Nej jag har ingen bra att vidareberfordra dina frågor till, jag är som sagt inte så framgångsrik när jag försöker föra diskussioner… Men jag är med i en grupp på Facebook som heter Teologiska frågor, där kan man IBLAND få bra svar, även om det finns en hel del galenpannor där.

      Det där med att ”i himlen gifter man sig inte” har jag själv bara tänkt som att det menas just så, att även om man har kvar sitt ”kön” så finns inte det ”världsliga behovet” kvar att gifta sig. Men ha kvar sitt kön, och sin kropp… som du kommer in på. Det är också motsägelsefullt att det känns viktigt för de flesta av oss att få behålla sin individualitet efter döden, samtidigt håller nog många med mig om att när man är lycklig på riktigt är det när man ”glömmer sig själv och sitt eget jag”.

      Gillad av 1 person

  2. Jag tycker att du skriver bra om viktiga frågor! Men att argumentera mot manliga teologer som har fastnat i sina egna åsikter och tankar, det är modigt. Den sortens besserwisser ändrar sig aldrig, oavsett vad du säger/skriver.
    Det är den sortens kristna män som får mig att tvivla på kyrkan. De finns nämligen i evangeliska kyrkan också. Jag läser Kyrkans Tidning (får den för att jag är förtroendevald) och jag blir ofta mörkrädd. Så mycket tjafs om detaljer som insändarna slår varandra i huvudet med! De kan bli osams om huruvida nattvarden via tv gills som nattvard … och varför eller varför inte. Plus hundra andra små skitsaker som jag tror att Jesus hade blivit förtvivlad över.
    Bara det att bli präst i en kyrka som accepterar kvinnliga präster och sen inte kunna jobba ihop med dem. Samvetet … skyller de på. Samvete ska man känna av när man kör över 50% av mänskligheten för att de har ett annat kön. Inte så fint och upphöjt… (ursäkta vitsen).

    Sen finns det en viss bloggande präst som nästan fått mig att gå ur kyrkan…

    Gilla

    • Tack Bloggblad. Men jag vet inte, kanske har vi alla ”fastnat” och är obenägna att ändra oss och våra uppfattningar, det ska mycket till innan man gör det. Det som är tröttande är när det INTE GÅR att diskutera själva sakfrågan, utan man måste fäkta mot anklagelser om precis allt (som man inte skrivit). I kommentarsfältet var det med två undantag bara män, men administratören var en kvinna som var minst lika duktig på att vantolka och projicera, och hon inte bara raderade mig utan uteslöt mig ur gruppen.

      En av de två kvinnorna i kommentarsfältet kritiserade mig för övrigt kraftigt utan att ha läst mitt inlägg, som tagits bort, vilket är ett ”intressant” beteende i sig. Jag blev sedan som sagt utesluten ur gruppen innan jag själv hunnit lämna.

      Jag tror jag vet vilken bloggare du avser, men så här i efterhand kan jag känna ett slags vänskapsband till honom. Trots min hårda kritik (jag retade mig till vansinne ibland) stod han ändå (med några undantag) pall för det, vilket i alla fall är värt respekt.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.