Stilla musik i Pappas kyrka

Den kyrka där vår pappa var organist/kyrkomusiker under 45 år kallade vi inom familjen vare sig för S.ta Birgitta, som är dess namn, eller ”pappas jobb”. Den var ”Pappas kyrka” helt enkelt.

Gissa vad vi kallade vår mammas arbetsplats? Vi kallade den ”Mammas kyrka” eftersom även hon var organist/kyrkomusiker och var trogen samma kyrka under hela sitt yrkesliv!

I eftermiddags var jag i Pappas kyrka och lyssnade på vacker ”stilla musik” så här på Alla Helgons dag, och tog några bilder.

Vår pappas högt älskade arbetsredskap.

8 tankar på “Stilla musik i Pappas kyrka

  1. Libra

    Förstår att det måste kännas som en fin tröst att gå till din pappas kyrka och på något sätt få med sig lite av den fridfulla energin i kyrkan. Och även av din pappas energi som måste finnas kvar på en plats han arbetade så länge på.
    Kramar till dig Anna

    Gilla

    Svara
  2. Jag

    Tänk att ha en egen kyrka att rå om och fylla med musik. Så vackra bilder på orgelpiporna och ljusbäraren. Kan tro att du kände din fars närvaro och hörde honom spela.

    Gilla

    Svara
  3. Marianne Bokblad

    Visst ger musik en direktkontakt med hela känslohavet! Jag växte ju upp med strängmusikanter och brass (fast då hette det hornmusik). Även om jag tagit avstånd från den grenen av kristendomen, och hoppat över till en annan, så börjar jag ofelbart gråta om jag är oförberedd på att höra frälsningssånger. Direkt. Och tänker på mina sedan länge döda föräldrar.
    Men en ”grej” i kyrkan kan få mina känsloinkontinenta ögon att gå igång också…

    Livet är ganska vemodigt när man tänker på att det bara kan sluta på ett sätt.

    Kram och hjärta och allt det där 😉

    Gilla

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      För mig är brass snarare hornen på Faurés Requiem och lika känslosamt för mig…
      Tack och hjärta och kram och allt det där tillbaka!

      Gilla

      Svara
  4. Suttecity

    Vilken mäktig orgel! Alltid beundrat organister. Sjungit många gånger i kyrkan på dop/bröllop/begravning och det är alltid spännande att träffa nya organister. Gamla och nya skolor. En som jobbade i vår församling var självlärd då hon svarat ja på om hon även kunde spela orgel. Det var bara att träna sa hon 😄.
    Har du gått i deras fotspår och lärt dig spela orgel? Han finns garanterat med er där i kyrkan ❤ Trösterikt att få känna kontakten med honom. Det är ju helt klart hans kyrka.

    Gilla

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      Nä, jag kan inte spela orgel. Inte hålla reda på vad fötterna gör också, det blir för mycket…
      Ja visst är det, ang det sista!

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.