Känner ungefär som rubriken antyder. Fast bihanget om att man inte ska klaga antyder förstås att det är just det man kanske inte ska, men i alla fall vill. Jag börjar alltmer ”fatta” att pappa är död. Jag är trött och slutkörd. Jag kommer att bli arbetslös i slutet av denna månad. Min ekonomi är lika trött och slutkörd som jag. Vi, dvs jag och min bror, har inte ens börjat med att ta tag i ”arvet” än.
Nu måste ni dock alla ta med i beräkningen att jag i själva verket inte heter Anna utan Pollyanna (Förstår du inte det senare namnet? Det kan betyda att du är en sån där ung person – usch!).
I vilket fall har jag alltid något inte bara glatt utan även färgglatt att komma med när livet känns tungt, så därför delar jag nu de mer färgglada exemplen som jag jag lyckats ta med systemkameran jag fick i 50-årspresent men som är ganska svår att förstå sig på för mig.
Klart man måste tvätta bort den goda grädden från tassarna när man ätit en semla!
GillaGillad av 1 person
Kära Anna/Pollyanna!
Du tar så vackra bilder – det förstår jag att du är glad för att du kan!
Och du är glad för att du kan vara snäll och dela med dig av dem och på så sätt glädja andra – exempelvis mig – jag blir glad av allt som är vackert.
Fina katter har du, dessutom med god aptit – sannerligen något att glädja sig åt.
Som balans och motvikt till det vackra och glada finns din sorg över att din pappa är död och din trötthet inför vardagen som måste hanteras.
Jag finns här beredd att dela dina bördor om du så skulle vilja.
Stor kram
Ingrid
GillaGillad av 1 person
Det vet jag att du gör Ingrid, finns där om jag behöver! Kram
GillaGillad av 2 personer
Det är ju inte så illa att vara en Pollyanna. Har alltid anat att hon fanns inom dig. =)
Det är bra att du kan ta fram din inre Pollyanna när livet känns tungt.
Och att du har Vera och Mazarin som kan muntra upp dig.
Jag hoppas att din arbetslöshet inte blir långvarig. Att det löser sig på något sätt.
Kramar Carina
GillaGillad av 1 person
Tack för dina alltid uppmuntrande kommentarer! Jag blir alltid glad av att läsa dem. Krama tillbaka!
GillaGillad av 1 person
Det kan bli för mycket av Pollyannandet, jag gjorde slut med min för länge sen. Klaga bör man när man behöver det. Punkt. Det låter förfärligt att du skulle bli av med jobbet. Eftersom du nämner arvet så får man hoppas att det hjälper dig att klara dig och lite till, så att du kan få guldkant i tillvaron. Den där upptäckten efter allt praktiskt bestyr att personen faktiskt är borta och död är förlamande, förstår att det mesta är tungt och ledsamt. Även det som är vackert kan göra skärande ont, det ska ju målas svart, som någon sjöng, men dina fina bilder gläder oss. Vera och Mazarin skänker dig säkert tröst och glädje i tillvaron, tumsugande Vera är betagande och Mazarins minspel av oskyldig häpenhet är obetalbar.
Varma kramar Anna!
GillaGillad av 1 person
Jag förstår precis vad du menar med Pollyanna. Speciellt om ANDRA ”är det åt en” vilket ingen är i det här fallet, tack och lov. Ja, att bli av med jobbet som jag älskar är tungt.
Arvet kommer ju att finnas där till slut och min ekonomi kommer att bli bättre då, men jag kan inte glädjas åt det än. Just nu känns det bara som en ”jag orkar inte” att ta tag i de två hus (lantställe också) som mina föräldrar lämnat efter sig, i mycket stort behov av renovering med fuktskador och takskador, myrangrepp och förfallna tomter och ägodelar som de samlat på sig sedan 55 år tillbaka…
Tack för din förståelse och varma kramar tillbaka!
GillaGillad av 1 person