På besök hos Mazarins vanartiga söner och dotter

Mazarin hann träffa tre snygga och trevliga tjejer i höstas innan han kastrerades. Detta gjordes lite tidigare än det var tänkt eftersom han börjat visa upp vissa störiga tendenser (vilket inte är ovanligt för fertila hankatter). Jag är evigt tacksam mot hans ägare Mia Wetterborg och Lena Lindström som inte gick med på utan beordrade kastrationen, trots att de inte fått ut vad de kunnat av Mazarin. Men så är de också väldigt ansvarsfulla kattuppfödare som tyckte det var viktigare att negativa beteenden inte befästes i stället för att han skulle ge avkastning.

I allmänhet blir katter lugnare och mår bättre efter kastration och så även Mazarin. Nej förresten, jag tar tillbaka LUGNARE för det är lika full fart som vanligt här hemma! 🙂 Han tar en daglig spatsertur på gardinstången, springer runt och vickar på tavlorna, försöker ”spola på toaletten” eller klättrar omkring på dörrposter och skåp…förutom på mina axlar. Men han är mindre otålig och har blivit lite mjukare och keligare och det dåliga beteendet är borta. Samt går han sakta men säkert upp i vikt (också vanligt efter kastration), så snart lär gardinstången braka…

Pappa Mazarin i farten.

Som ni nog förstår är hans ungar inte ett dugg vanartiga – det är bara jag som tycker det är roligt att kalla dem så i och med att om de ärvt pappas gener (och kanske även mammas då även hon är en Cornish rex förstås) så kommer det bli fart och fläkt även i hans kattungars nya hem!

Först besökte jag Wemina’s/Mia Wetterborg och hennes man Björn i deras hem utanför Arboga och drogs förstås direkt till korgen med småttingarna. Här är det bara ena sonen som syns, den andra är nog under nånstans…

Mamma Hanni är till vänster och har målat läpparna kanske i en grad för mörkt och för mycket läppstift inför fotograferingen, men jag förstår att Mazarin tyckte hon var skitsnygg! Mormor till höger ville visa sig betydelsefull när det gäller ungarnas skötsel och kom med ”byten” i form av tygråtta till korgen, vilket hon nogsamt ville göra alla uppmärksamma på.

Mazarins första flickvän Hanni.

Och här dök den andra sonen upp! Båda har fått sina uppfödarnamn efter jazzmusiker och heter Roy och Herbie…

S*Wemina’s Herbie Hancock och nalle.

Några veckor senare föddes kullen hos uppfödare nr 2, Bimsie’s och Lena Lindström i Västerås. Här fick Mazarin också två söner (liksom hos hona nr 3 som jag aldrig träffat) – och en dotter! Hon ska vara kvar i uppfödningen och är döpt till Janja efter en berömd klätterska… mycket passande.

Här ligger mamma Hejmin – väldigt trevlig och snygg tjej hon också, tyckte Mazarin! – med beskyddande tass.

Liksom hos Mia var det fart och fläkt även här! Bilden ovan togs just innan jag gick hem och de äntligen kommit till ro i korgen efter timmar av oavbrutet busande.

Ovan sitter jag med ”mini-Mazarin” som är den enda som ärvt pappas färger och buckliga boxarnäsa. ❤

Som ni förstår var det svårt att slita sig från dessa bedårande (och inte vanartiga) mazarinbarn. Må de lycka till i sina nya hem och hitta mycket roligt att klättra på där!

Med detta inlägg tackar jag också Mia och Lena som ledsagat mig genom hela fodervärdskapet (nu när Mazarin gjort sitt som avelshane ska han övergå i min ägo) och inte bara varit goda och ansvarsfulla uppfödare utan även goda och omtänksamma vänner!

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

En tanke på “På besök hos Mazarins vanartiga söner och dotter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: