Många är diagnoserna nu för tiden och dess ”korrekta” namn byter skepnad med jämna mellanrum. En del gör det lätt för sig genom att säga att ”det där tror jag inte på!”, dvs dåligt uppförande och allmänna svårigheter i tillvaron är just dåligt uppförande och allmänna svårigheter i tillvaron, och går inte att förklara med något slags diagnos. Andra förklarar kanske allt med sin ”diagnos” medan omgivningen i sin tur kanske inte har något att ”skylla på” enligt den diagnostiserades uppfattning… vilket på goda grunder kan anses väldigt orättvist! Väldigt många har drag av både den ena och andra diagnosen.
De senaste åren har det stått ”trolig neuropsykiatrisk störning i botten” på mina läkarintyg, i den mån jag varit sjukskriven. Tidigare handlade det bara om ångest och/eller depression i dessa intyg. (Även om icke diagnostiserad ME/kroniskt trötthetssyndrom utgjorde en stor del av mitt dåliga mående förut, och den började också väldigt typiskt med en kraftig ”influensa” och hög feber i samband med sorg, för väldigt många år sedan nu. Men man blir aldrig densamma igen.) Själv upplever jag att de senaste kanske 15 åren har ångest och utmattning (och inte depression) periodvis varit mina huvudsakliga problem. Samt något annat som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på.
Varför ”trolig neuropsykiatrisk störning”? Därför att ingen fullständig utredning har gjorts ännu, och detta till största delen beroende på att jag har en bekant, icke bosatt i Sverige, som är psykiater och som skrev ut en medicin som gjorde mig betydligt mer ”funktionsduglig” redan innan någon utredning slutförts. För att göra detta måste man vara utan medicinen och det hela känns lite onödigt om jag ändå funkar ganska bra som det är nu. Jag har i alla fall inte varit beredd till detta hittills.
Jag försöker läsa mig till vad mina eventuella diagnoser skulle innebära, men riktigt klok blir jag inte. Men jag har definitivt flera drag av ”ADD”, dvs ADHD utan hyperaktivitet. Jag är dessutom definitivt en ”HSP” (highly sensitive person), högkänslig, vilket räknas som ett personlighetsdrag och inte som en diagnos, men som min förra psykiater menade hörde till ”autismspektrumtillståndet”.
Men vad innebär autismspektrumtillstånd? Jag förstår som sagt inte riktigt. För inom alla ”tillstånd” som hör till detta ska det efter vad jag uppfattat, medföra ett slags bristande förmåga när det gäller kommunikation, som svårigheter att uppfatta nyanser och ironi, och samspel med andra. Men just här anser jag att mina styrkor ligger! Och problem med att förstå ironi har jag som ni kanske förstår inte… Jag skulle inte tro att andra uppfattar mig annorlunda på den här punkten heller. Och min ”högkänslighet” förstår jag som raka motsatsen till autismspektrumtillstånd, den innebär ju en hög inlevelseförmåga när det gäller hur andra känner och tänker, medan olika autismspektrumtillstånd medför det motsatta. (Obs högkänslig betyder inte mer empatisk i betydelsen ”snällare”, inte alls, snarare bara just väldigt känslig för intryck och stämningar och ”utan sköld” gentemot dessa.)
Däremot reagerar jag kraftigare när det gäller t ex ilska och ledsnad än många andra, även för mindre allvarliga saker, uppfattar nog en del av mina anhöriga. Jag kan ofta känna ett slags vanmakt inför mina känslor här. Det är ju lite autistiskt eller i alla fall aspergigt (men aspergare är jag inte, däremot hör denna diagnos också till autismspektrumet.) Men nja, AD(H)D kanske ja, men ”autismspektrumtillstånd” nej, om detta förutsätter svårigheter i sociala situationer. Eller hör allt till autismspektrumtillståndet nu för tiden?
Tvångshandlingar som det skrivs ofta hör till har jag, behov av att ha kontroll på tillvaron och tider har jag (klarar INTE av att någon ska ”hälsa på”under kvällen utan att ange relativt exakt tid för detta), koncentrationssvårigheter har jag, i synnerhet när något inte intresserar mig – vem har inte det?! – , känslig för yttre intryck är jag i väldigt hög grad (HATAR att åka kommunalt i synnerhet under rusning och har haft mycket mer energi i de perioder när jag kunnat ha bil) samt upplever jag mig vara rörig i huvudet – vilket leder till att jag har välstädat och stor ordning hemma och inte motsatsen – vilket kan vara fallet för andra. Men något mera kaos än det i mitt huvud klarar jag inte av!
Jag är visserligen hur social som helst på jobbet och uppskattar kontakterna med både eleverna och kollegorna där, men sedan vill jag om jag kan bara få vara hemma själv med mina katter och reflektera över upplevelserna under dagen. Har sällan behov av sällskap då. Jag kunde förut vara ensam på landet i dagar och åker också gärna ut och reser själv utan att känna mig ensam alls. Ibland njuter jag mer av ett cafébesök ensam där jag iaktta andra än av att gå tillsammans med någon. Men det gör kanske många? Och är det i så fall ett tecken på autismspektrumtillstånd?
Det betyder inte att jag aldrig känner mig ensam eller att inte vänner betyder mycket för mig, de är tvärtom livsviktiga, men jag verkar inte ha samma behov av sällskap som andra. Att flytta ihop med någon där största skälet är att ”slippa vara ensam” kommer därför aldrig att vara något som jag gör. Tvärtom tycker jag att det verkar vara enormt jobbigt att ständigt behöva ta hänsyn till någon annan, inte bara vad gäller val av TV-program utan mer den andres känslostämningar och humöryttringar. Vid varje längre period som jag umgåtts intensivt med andra känner jag mig uttröttad och behöver tid för återhämtning i endast eget sällskap. Att åka på segelsemester då man umgås långa tider på liten yta framstår som tortyr för mig. Att gå från den ena sociala aktiviteten till den andra orkar jag heller inte. Ändå skulle jag som sagt inte överleva utan vänner och familj. Men hör detta till autismspektrumtillståndet eller är det en blandning av drag eller faktisk ADHD, trötthetssyndrom, högkänslighet och ångest/depression?
Varför detta långa föredrag om mig själv nu plötsligt? För att jag helt enkelt funderar på om och vilka diagnoser jag faktiskt har och vilken roll dessa i så fall spelat i mitt liv som varit en berg- och dalbana på ganska många sätt. Och rätt många är det ju som har fått dessa diagnoser eller har annan erfarenhet, och kanske läser någon som kan hjälpa mig i mina funderingar?
