Om Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

Jag blir så himla raderad…igen! (Om katolska kyrkan, Idergard och ”Katolskt samtalsforum”)

Man kan nog tänka att om jag blir raderad på diverse högst olika forum så måste just jag vara problemet. Nu har jag blivit raderad igen, efter att ha kritiserat Katolska kyrkan och som jag menar dess roll i hederskulturen, på ”Katolskt samtalsforum” på Facebook. (En grupp som säger sig välkomna även icke-katoliker.)

Det jag skrev var, då aborter allt som oftast är på tapeten därhelst katoliker samlas på Internet, att jag blir irriterad över som jag ser det dubbelmoral, då skambeläggandet av ”ogifta mödrar” samt i viss mån motstånd till all slags feminism, just gjort att kvinnor genom historien känt sig tvingade att genomgå aborter. (Sedan är det en annan sak att detta inte är skälen till abort i dag, i Sverige.) Jag menade också att Katolska kyrkan några hundra år senare än Jesus dog förklarade Jesus mamma ”evig jungfru” trots att bibeltexter talar om att Jesus hade syskon, i sig utgör en del av, och därmed i viss mån är skuld till, den hederskultur vi fortfarande ser i dag.

Jag fick i stort sett enbart svar från män i denna katolska Facebook-grupp. De hånade mig kraftfullt, skrev att jag ”borde uppsöka en psykiater” och jag uppmanades till ”bikt, bot och bättring” för min ”hädelse av Jungfru Maria”. Detta av gudfruktiga män som med iver och sann gnista ville sätta mig på plats, samt förklarade, dock på ett enligt mig ytterst grumligt sätt, varför det var fel med feminism på ALLA sätt. (Att den som ideologi har brister är jag den första att skriva under på själv.)

Dagen efter raderades mitt inlägg. Såsom jag sett sker så ofta inom katolska kyrkan, när minsta lilla ifrågasättande eller kritik yttras mot dess lära eller mot kyrkans handlande. Jag har skrivit om det förr, se taggade inlägg. Det påminner mig om diktaturer och där jag förut kände dragning känner jag numera rätt mycket avsmak. Vad är detta för en makthungrig, totalitär organisation? Som inte tål kritik eller ifrågasättande av något?

Jag kunde inte låta bli att ge en känga till Thomas Idergard (igen) i Fb-inlägget då han i sin sista (skrivna) predikan talat om att kyrkans uppgift är att visa Jesus så som han var, och inte som dagens intressegrupper önskar att han vore. Min replik var då att Kyrkan (den katolska och ortodoxa men även den lutherska förr) just gjort detsamma när man (med betoning på MAN) på högst oklara grunder förklarat Maria ”evig sexuellt oerfaren” även efter att hon gift sig och Jesus enligt Bibeln hade syskon. Man kan ju helt enkelt inte vörda en kvinna som har haft sex, eftersom hon då i någon mån är ”nedsmutsad”, inte ”orörd” och inte längre ”ren”! Alltså gör man henne till det man önskar att hon vore.

Detta är vad hederskultur handlar om. En mans sexuella erfarenheter eller oerfarenheter tas ALDRIG NÅGONSIN upp överhuvudtaget. Endast när det gäller en kvinna är detta viktigt. Hederskultur, som sagt.

För att ha dryftat detta förklarades jag ”psykiskt sjuk” och administratören kom med ett goddag yxskaft-svar till varför mitt inlägg tagits bort och skrev sedan en nedlåtande kommentar som visade att man inte ens läst mitt inlägg alternativt inte förstått det. Det ”gillades” av pater Thomas Idergard en eller två sekunder efter att det publicerades. Antingen hyser han ett synnerligen agg mot mig (jag har ju skrivit kritiska inlägg förut) eller så har han som katolsk präst lite för lite att göra. Skulle tro båda. Att svara på mitt ifrågasättande och min kritik gick däremot inte för sig. (Nå, kom just på att han kanske har semester.)

Men om jag nu ska kritisera, så kan jag kritisera mer. Jag ser numera Thomas Idergard som en del av ”maktmaskineriet” Katolska Kyrkan, där den som har all makt (inte i himlen men på jorden) kväser och tillintetgör den som inte fogar sig. Även inom katolska kyrkan är det känt hur han uppmanade att ”be för ordenssystern Madeleine Fredells själ” för att hon medverkade i ett radioprogram där hon redogjorde för olika gudsbilder i olika kulturer, där man ibland sett den Helige Ande som en ”feminin aspekt av Gud” eller något liknande. Programmet i sig var en bagatell enligt mig, men hur kan det vara så till den milda grad störande att någon berättar om att Gud inte bara måste uppfattas som ”han” utan kan uppfattas som ”hon” också, dvs både som hon och han?

Jag själv kan inte tänka ”kön” om Gud överhuvudtaget, tror jag, men jag menar att det tyder på misogyni om man går i taket inför tanken att Gud kan uppfattas som både han och hon och inte bara som ”han”. Vad är det man blir så hotad av att man måste angripa någon offentligt genom att uppmana till att ”be för hennes själ” och även skriva att hon OFFENTLIGT MÅSTE GÖRA BOT (för att hon medverkat i detta radioprogram)?

Jaja, käre Thomas, det började bra då jag fick bra svar från dig från början men jag har förlorat rätt mycket respekt för dig på sistone. Jag kanske inte bör bli förvånad över att du inte beter dig särskilt prästerligt utan sitter och lurar på ”gilla”-knappen, ivrig att trycka, när någon skriver nedlåtande om mig på Facebook i stället för att svara på ifrågasättandet?

Tillägg: Gruppens administratör låter också meddela att hon vet med sig att en katolsk kyrkoherde minsann inte skulle acceptera mig utan ”säga nej om jag efter två års studier skulle vilja konvertera till katolicismen” (det är till att ha kunskap om mycket inom denna grupp ser man!) och hon skriver också i ett PM att hon ”ska be för mig” att jag ”ska finna min väg till Gud”. Så går det till när religiösa för internetkrig. Om hon verkligen ber för mig vore intressant att veta, men jag misstänker att det är mer intressant att få skriva ”Jag ber för dig” som ett sätt att få trycka till mig ytterligare. Den uppriktige bara ber utan att upplysa den den ber för om detta.

Tillägg den 1/7: Fast i dag fick jag ett PM från en annan, väletablerad katolik som jag naturligvis aldrig kommer att säga namnet på, då han inte bett om att bli citerad:

Hej Anna, Facebook-katolicismen är fullständigt vämjelig. Detta forum representerar inte kyrkan på något formellt sätt alls. Faktum är att det är emot den kanoniska lagen (som gäller för kyrkan) att kalla sig katolsk om man inte är förankrad i den katolska kyrkan formellt. Här hittar du, för att hårdra det, en samling män, neurotiskt dogmatiska med en självpåtagen inkvisitorisk nit. De uttalar sig oförsiktigt om allt. Jesus hade blivit tillrättavisad här.”

Lite roligt formulerat, tycker jag, och jag känner mig återupprättad…

Stort äventyr för liten katt – del 2

Mazarin är upptagen med att jaga flugor, leka med disksvampen som han stulit från diskbänken om han inte leker med skurtrasan som han tog från badrummet, fälla ner mina persienner (har tagit bort öglorna så att de inte är farliga att leka med) och klättra och leka med allt som kan lekas med, så matte tar över skrivandet.

Ja, det är som sagt full fart här hemma nuförtiden! Jag tyckte Vera var pigg och busig när hon som ettåring kom till mig, men det är inget mot vad en liten femtonveckors kattunge kan åstadkomma i busväg, inser jag nu! Jag har blivit ”småbarnsförälder” helt enkelt!

Vera ser också så stor och bastant ut nu, hon som var så otroligt gracil tyckte jag (och ganska liten) på Kaspers tid. Det är rentav så att jag förstår att hon har respekt med sig, för den lille!

Min förhoppning är ju att de ska bli riktigt bra vänner och ha glädje av varandras sällskap när jag jobbar. Nu har det gått drygt en och en halv vecka och de är inte bästa vänner men inte heller ovänner. Vera var rätt sur i början och morrade och slog med tassen efter honom. Nu sätter hon gärna fart efter honom och jagar honom, men när hon ”hinner ifatt” honom uteblir aggressionen, så jag uppfattar det som mest lek även från hennes sida.

Mazarin har fått nosa i rumpan på Vera och slicka henne lätt på ryggen och de sover nära varandra i min säng, om än inte tätt ihop. Så jag har gott hopp om att det kommer att gå bra!

Om man vill gömma sig för stora Vera måste det väl vara väldigt smart att liksom ”smälta in” bland porslinshästarna i fönstret?

Min bror, tack gode Gud för honom! – har varit här och ”Mazarin-säkrat” balkongen. Den var redan Kasper och Vera-säkrad förut, men för Mazarin behövdes ytterligare åtgärder.

Det är VÄLDIGT spännande med den stora världen utanför!

Fast för all del, nog är det roligt att leka ”fånga mattes finger” bakom ryggstödskuddarna till soffan också!

Eller leka med gardinerna…

Som många småbarnsföräldrar tycker jag att det är bra att kunna sätta barnen framför barnprogrammen på TV:n en stund när man man vill ha lite lugn och ro…

Klockan sju läser vi saga och sen är det godnatt. Eller tja…kanske inte riktigt!

Stort äventyr för liten katt -del 1

Mazarin (han med vita fläcken på ryggen) berättar själv vad han varit med om den senaste veckan. Nya matte fotar med mobilen, lite taffligt ibland eftersom hon hade mycket annat att tänka på vid det här tillfället:

Man är hemma som vanligt där man bor i Uppsala och leker med brorsan i solskenet.

Det kommer några besökare men det brukar det ju göra, inget konstigt med det. Man fattar inte att det är något speciellt just denna gång, men tycker att en av människorna som kom har en rolig lång kjol att leka med.

Men så hamnar man plötsligt i en transportbur och förstår att något är på gång. Det gör en av hemmets Ocicat-kattungar som också bor här tydligen också.

-Ska du ut och resa?

Man har ingen aning om vad som händer men man får åka bil (det går bra!) och sedan är man plötsligt i Bromma tillsammans med människan med kjolen och en stor, lite läskig dam som heter Vera.

Man undrar lite vad som hände!

Nåja, man är inte den grubblande typen så man tänker bara ”Jaha, bor jag här nu?” och så går man på upptäcktsfärd i sin nya bostad. Med en positiv syn på livet hittar man genast roliga saker att leka med (en del som man inte får, som en kamerasladd).

Det är roligt att titta på träden och fåglarna utanför!

Man upptäcker också att nya matte har en ganska mjuk och fläskig mage som man kura in sig intill när man vill vila en liten stund.

Ännu bättre är det att ligga intill den under täcket…

Den stora stränga damen Vera vill inte leka än. Man förstår inte varför hon verkar lite sur. Men det är inget som bekymrar en särskilt. Snart kommer hon väl att upptäcka att det ju är jätteroligt att jaga mig?

Välkommen lille Mazarin!

Ni kan andas ut, ni som oroat er för hur det, efter att Kasper dog i april, ska gå med bara två fruntimmer i hushållet, utan något manligt överhuvud.

Nu har nämligen lille Mazarin kommit!

Bara 15 veckor gammal och ett busfrö utan dess like kan man kanske tycka att det blir en ganska svår uppgift för honom att fatta lika övertänkta och kloka beslut som Kasper, som ju var nästan precis 17 år när han dog.

Kasper var ju dock ganska döv på slutet, men något i den här killens utseende säger mig att han i alla fall kommer att höra riktigt, riktigt bra!

Men huvudsaken är väl ändå att hushållet nu fått ett överhuvud! Vera uppskattar det inte till fullo än utan slår på överhuvudet med tassen när hon kommer åt och verkar tycka att han ser rätt dum ut. Men han har bara varit här sedan i söndags och det går redan helt okej och hon verkar också tycka att det är lite roligt att jaga honom och blir allt mindre arg.

Det har varit ett fasligt sjå med att hitta ett namn. Det mer enkla namn jag från början kommit på medförde lite sorgliga minnen för en av de inblandade – jag är nämligen inte ägare till honom än utan han ska användas i avel ett tag när han blivit vuxen, och först därefter tar jag över honom. Jag är alltså fodervärd till en början. Men om ni tittar på färgteckningen på ryggen så slog det mig plötsligt att det ju var pudersocksglasyr han hade där, och färgerna rent allmänt liknar en mazarin! (Den ursprunglige Mazarin var för övrigt en italiensk-fransk kardinal och minister så det är ett maskulint namn.)

Ett uppfödarnamn hade han förstås redan innan: Sweetpurr’s My Little Monkey heter han i stamtavlan. Men jag kunde inte hitta något bra apnamn…

Suktar

Tänk om jag skulle börja ta upp ridningen igen?

Det var många år sedan nu. Men tänk också vad många ben jag skulle bryta om/när jag faller av nu när jag inte är vad man menar med ung längre!

För några veckor sedan tog jag i vilket fall en promenad hemmavid och passade på att fota hästarna vid Åkeshov. I synnerhet när jag ser hästar på ”uteritt” känner jag ett svårt sug!

Ett fall för Vera!

Ni som är så hederligt gammeldags (vadå ”nätflix”?) att ni tittar på Svt och svtplay.se har kanske sett att det finns en serie där som heter ”Ett fall för Vera”? Den har jag själv inte sett men jag påminner min katt Vera ibland om att hon verkar vara högaktuell på TV.

I kväll fick jag bildbevis på att så verkligen är fallet! Titta på bilden till vänster av skärmdumpen från Svtplays hemsida ovan! Nog är det min lilla Vera med rosa rosett som är hjältinnan i TV-serien!

Den nedre skärmdumpen måste vara fejk.

Nu dejtar hon

Jag har så smått börjat låta Vera börja dejta nu när Kasper är i himlen och jag vill vara förberedd när jag måste börja jobba borta igen och Vera blir ensam på dagarna.

Hennes kontaktannons (eller vad det nu heter i dessa nätdejtingtider) ser ut här:

Hej! Jag är en hona på nio år. Jag tycker själv att jag ser väldigt bra ut och jag känner mig nöjd med mig själv på alla sätt och vis. Jag är också väldigt smart och har kloka tankar och åsikter om det mesta och jag delar gärna med mig av dem!

Du som svarar gillar liksom jag att stjäla mat (gärna ruccolasallad!) och gillar rent allmänt ett aktivt liv där vi ganska hårdhänt väcker vår matte för frukost runt sex på morgonen, så att vi sedan är väl rustade att möta dagens alla utmaningar som kan bestå i att sova både i soffan eller under täcket i sängen. Ibland måste vi hjälpa vår matte med att laga mat, måla naglarna eller sy fast en knapp.

Men du ska även gilla mysiga hemmakvällar framför TV:n eller allra helst framför mattes datorskärm, så att hon inte ser vad hon läser eller skriver. Tangentbordet är dessutom varmt och skönt att värma rumpan på och jag tror att du kommer att gilla det lika mycket som jag, även om matte har ett svårförståeligt humör och inte vill unna oss just denna rumpvärme.

Om det hela låter intressant, hör av dig till Vera!